…på tisdag dras slöjorna bort och mysteriet uppenbaras. Å vad jag längtar!

… börjar jag blogga igen….

Just nu skiner solen, det är varmt och skönt ute och dagarna går en efter en mot sommarlov. Nu är det dags att ta semester från bloggandet på obestämd tid.
Ha det så bra! Tack och hej!

En mellandag. Mellan hägg och syren. Mellan dag och natt. Mellan känslorna.

”De tårar som blir gråtna, tar slut.
De tårar som inte blir gråtna, slutar aldrig.”
Sagt av en av mina lärare på gestaltutbildningen. Kanske av fler.

”Don´t push the river, it floats by itself.”
Sagt av Fritz Perls. Kanske av fler.

Kanske fylls floden på av alla tårarna?

Å så hårt att vakna idag. Skulle kunna sova vidare i flera timmar än. Och så blir det inte. Jobba, jobba, jobba går före allt annat. Jag ser bara en dag i taget framåt. Knappt det förresten. Att bara komma upp ur sängen är en prestation just nu.
Och så tjuter badrumskranen. Ingen kommer och fixar den fast jag har ringt. Och så är bakluckan trasig fortfarande. Glömmer bort att hämta reservdelarna. Och läkartiden som jag behövde, som inte passade, orkar jag inte ta tag i igen. Mina behov rinner ut i sanden när jag har det så här. Ingen annan än jag lider av att ha det så här. Ingen annan än jag kan se till att ordna det. Så… ordna det då!
Ringer rörfirman, pratar med en telefonsvarare. Kan åka förbi reservdelsfirman före jobbet. Bara jag minns det om en halvtimme. Och läkartiden, tja… den får vara.
Och jag är trött på facebook och mejl och skype och hemsidan och allt som inte ger varm och närande direktkontakt med andra människor. Tur att jag ska bort på middag ikväll och träffa tre rara tanter. Det är jag inte bortskämd med.

Dagarna snurrar iväg. Irrande och svingande, dirrande och darrande. Massor av möten och beslut av olika slag. Träffas, här, träffas, där, bestämma hit, bestämma dit.
Det är bara sjutton skoldagar kvar. Därefter en vecka till av efterarbete. Nå, det får gå. Turbulensen i slutet av terminerna är galen. Jag förstår inte vad det är bra för egentligen. Jag får ha is i magen här. Hålla fötterna på jorden. Och förstå att ta en dag i taget på bästa sätt. Jag har min fasta hållpunkt på kvällarna i alla fall. Att komma hem till kisse är välgörande.
Idag är det bara att jobba. Sen komma hem. Kanske handla. Det kan jag nog klara.

Nu är jag hemma efter en skön långhelg på landet. Jag gör vad jag vill och har inga måsten där. Så kommer jag hem och har genast en massa saker att göra. Dammsuga. Planera morgondagen. Ta bort tvätten. Programmera videon. Äta något.
Tänk att jag har två bostäder, två hem. Det är fantastiskt. Nu ska jag inte räkna upp vad jag inte har. Det finns en sån lista med.
Jag lyssnade på Filosofiska rummet idag på P1. De pratade om någon som skriver essäer. Jag kan stava till essä, men: Vad är det? för det första. Och kan bloggare skriva sånt? är det andra.
Jag älskar att skriva. Hur kommer det sig att jag bloggar? Jag kom på ett till svar i bilen hem: Jag blev positivt bekräftad för mitt skrivande i gymnasiet. Så det är antagligen en stor anledning till att jag skriver. Det har blivit en del av min livslust. Min andning. En del skriver böcker, jag bloggar. Vill jag bli känd då? Ja, antagligen. Är jag känd då? Nä… ha ha ha… och det är helt i sin ordning.
Tiden rinner iväg. Åren går. Både trist och tack och lov. Har bloggat i drygt sex år. Har bott här i snart fem år. Levt ensam i drygt fyra år. Varit olyckligt kär lång tid. Månaderna och åren går. Vecka ut och vecka in. Dag efter dag. Timme efter timme. Och så har den här dagen också kommit till sitt slut. Har flera timmars bilkörning i kroppen. Snart är det dags att sova igen. Lycklig eller olycklig? Båda delar.

Har drömt en mardröm på morgonkulan, inte så kul att vakna med en sån i bakhuvudet. Hade hellre drömt om annat.
Så tar en långhelg slut. Dags att packa och åka hem igen. Lägga huset till ro igen och ta kisse från paradiset och mig själv till jobbet. Ska klippa gräset och få ner maskrosorna och hundkexet i kortare skick. Typiskt, det regnar en skur precis nu. Och vem kan klippa gräset när jag är borta?
Får se om jag kan hitta någon till det. Det är lyx att komma tillbaka och ha det kort. Hellre än att komma tillbaka till maskrosäng och hundkexblom i hela trädgården. Halva är ok. I andra hälften finns, förutom maskrosor och hundkex, dessutom vildhallon, nässlor och svarta, röda, vita vinbär och sly i en märklig blandning.

Nu är solen här och det är varmt både inne och ute. 24 grader. Har tvättat bilen. Läser i solen och i skuggan. Njuter. En försmak av sommaren. I morgon gräsklippning. Mmmmm.

Och var är solen då, som skulle lysa från klarblå himmel, i alla fall i min fantasi…
Den kommer kanske fram senare då. Än så länge är klockan bara 10.13 pip.

Klockan är 00.23 lördag 15 maj. Sover alla människor nu? Inte jag.

– Har handlat.
– Har tagit bort alla lövhögar.
– Har sett ruggigt program om ökad missriktad tro att det är rätt att slå barn.
– Har läst lite och upptäckt mer om retroflektion som jag behöver fundera mer på.
– Har suttit i solen en stund och vilat. 19 grader ute nu. Härligt!
– Har tagit kort på vackra Norrland.
– Har lust att tvätta bilen. Fast inte idag.
– Har något att dricka och något att smaska på. Nu!

Vad vill jag göra idag? Vad behöver jag? Svaret på vad jag vill och vad jag behöver behöver inte vara samma. Jag behöver handla mat. Jag vill stanna hemma. Så blir det ett måste. Måste, om jag ska ha mat i helgen. Jag vill ju ha mat. Ett moment 22. Synd att ingen annan kunde åka iväg och handla. Eller kan jag klara mig på resterna från igår och pannkaka? Jovisst kan jag det!

Skjut upp till morgondagen det du kan göra idag, med andra ord. Så gör jag ofta.
Solen börjar kika fram nu. Och jag? Börjar jag bli kontaktbar? Inte än.