Tveeggat.

Nu är jag hemma efter en skön långhelg på landet. Jag gör vad jag vill och har inga måsten där. Så kommer jag hem och har genast en massa saker att göra. Dammsuga. Planera morgondagen. Ta bort tvätten. Programmera videon. Äta något.
Tänk att jag har två bostäder, två hem. Det är fantastiskt. Nu ska jag inte räkna upp vad jag inte har. Det finns en sån lista med.
Jag lyssnade på Filosofiska rummet idag på P1. De pratade om någon som skriver essäer. Jag kan stava till essä, men: Vad är det? för det första. Och kan bloggare skriva sånt? är det andra.
Jag älskar att skriva. Hur kommer det sig att jag bloggar? Jag kom på ett till svar i bilen hem: Jag blev positivt bekräftad för mitt skrivande i gymnasiet. Så det är antagligen en stor anledning till att jag skriver. Det har blivit en del av min livslust. Min andning. En del skriver böcker, jag bloggar. Vill jag bli känd då? Ja, antagligen. Är jag känd då? Nä… ha ha ha… och det är helt i sin ordning.
Tiden rinner iväg. Åren går. Både trist och tack och lov. Har bloggat i drygt sex år. Har bott här i snart fem år. Levt ensam i drygt fyra år. Varit olyckligt kär lång tid. Månaderna och åren går. Vecka ut och vecka in. Dag efter dag. Timme efter timme. Och så har den här dagen också kommit till sitt slut. Har flera timmars bilkörning i kroppen. Snart är det dags att sova igen. Lycklig eller olycklig? Båda delar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.