Nej se det snöar, nej se det snöar… den sången har jag INTE sjungit med eleverna den här vintern. Men idag passar det bra att sjunga den själv. Jag tänker gå ut och skotta lite snart. Jag har faktiskt alltid gillat att skotta snö.
Planer för dagen? Inte ut och åka bil i alla fall. Jag ska gå ner till affären och se om min gin har kommit. Det är ju inga större planer.
Skriva danskauppgiften står nog mest på tur. Så jag kan lägga den åt sidan sen och ta itu med de viktigare skrivjobben, som jag gärna undviker.
Lite är det som jag vill se på tv ikväll, får se om jag har lust då bara.
Jag har börjat läsa ”Kvinden og aben” av Peter Hà¸eg. Jag saknar läsupplevelsen från den förra boken. Jag vill ta fram min drake nästa blåsiga dag och se om jag minns hur man gör när man flyger med den.
Jag är mest i framtiden med mina planer märker jag. Jag behöver väl det. Här och nu är tristare och svårare, trots att det är det enda som finns. Rätt var det är, så är jag i framtiden! DÄR kan allt hända. Så tror jag just nu i alla fall.

Jag har en längtan eller är det abstinens det kan kallas? Vad hjälper mot det? Chokladpraliner? Söt martini? Sött te med whiskey? Surfa runt på nätet och läsa bloggar? Skriva av mig? Sova? Gå ut på promenad? Räkna igenom mitt porslin? Falla ner i beroendet? Vad är bäst och vad är sämst? Jag valde Martinin. Snabbt kommer jag igång med att laga mat, kassler och ris med tomatsås. Det är säkert en bra grund. Och håller tankarna på plats en stund. Nästa steg blir en promenad. Att se på tv är inget alternativ. Inget engagerar mig där.

Det är jättefint att känna kylan och vara i solen ute. Då blir det också varmt att komma in igen. Jag har precis pratat lite på skype med min bror i Australien. Fantastiskt med tekniken är det! Och fantastiskt med det här huset. Jag har el, värme, mat, tv, varmvatten, dator och uppkoppling, whiskey, dansk choklad, en bok att läsa. Det som möjligen fattas är mer earlgrey-te och gin.
*
*
*
*
*
*
*
*
*
På källarfönstret ute syns vackra isblommor på fönstret. Det linoljemålade kittet har spruckit upp och passar ihop med frosten.
*
*
*
*
*
*
*
*

*
*
*
*
*
*
*
Och här är ett självporträtt. Min skugga, mellan stenen och rosen Aà¯cha.
*
*
*
*
*
*
Jag vet inte hur jag ska göra för att få mellanrummen fyllda mellan bilderna, utan att lägga stjärnor för varje rad. Hm… ja ja, det går ju det här med. Lite pyssligt bara…

Jag har sovit gott inuti fleecetäcket och sedan med vanliga täcket ovanpå. Drömt att jag skulle jobba mellan 7-3 på natten, på ett vårdhem som drivs av min faster och farbror, istället för att vara med min kusin, som ville se sina favoritprogram ifred. Och jag behövde ju praktik och jobb, så det var ok. Då kunde jag lära upp mig.
Ett stort hus med ett hotell, framför Åhléns på söder, var rivet. Något nytt skulle byggas upp där sen. Min kusin bodde i huset bakom där. Gamla kvarter, slitna hus, men med själ, visst. Slut på drömmen.
Så kommer jag ner till datorn och ser att min kusin har mejlat till släkten. Hon bor inte i Sthlm, mina faster och farbror är skilda och har aldrig ägt ett vårdhem. Det handlar inte alls om dem, men om mig. Sant är att jag behöver skaffa mig vårdpraktik och något i mitt liv är borta. Något nytt kommer byggas upp. Eller så behöver jag en friare sikt.

Det är kallt här i huset, 13,8 nere i vardagsrummet. Det gör inget. Det är kallare ute: -18 nu kl 6.30. Ha ha ha… inte konstigt det tar tid att värma upp huset. Jag får ta och elda igen sen.
Jag är så glad för att vara här. Kisse vill inte gå ut, han vände i dörren. Jag är inte sugen på glass och filmjölk, vill ha gröt och varm choklad. Jag har det mesta som jag behöver här. Behöver bara en värmekälla till möjligen. Fast jag klarar mig bra som det är med.

Alltså, hur bra kan jag ha det? Jag är HEMMA i Norrland och har kört bil hela dagen hit. Huset är kallt och på väg att värmas. Jag lyxar till mig och värmer upp hela!
På Blått band-tallriken ligger sill, påskvört och kokt ägg, dvs smà¸rrebrà¸d förutom rågbrödet då. I muggen finns earl grey-te med socker och värmande whiskey. Mmmmmm…
Kisse sitter ute på trappan i solen. Datorn är uppkopplad. Det blir varmare och varmare. Vattnet är på uppvärmning med.
Jag blir mätt och nöjd. Kisse och jag är i paradiset. Bara Adam fattas då. Jag låtsas att han är ute och jagar. Sen kommer han hem till mig. Ja ja önska kan jag ju alltid!

Så har Mike åkt hem och det är tyst i huset, utom när kisse jamar.
Igår var båda barnen här och vi åt en påskmiddag tillsammans och målade och pickade ägg. Den enda påskdekorationen var två gamla påskbarnteckningar som jag hittat i en låda när jag städade för några dagar sedan. Det behövs inte mer för min del.
Jag njuter av att se mina barn tillsammans. Det är det viktigaste som hänt på länge, att jag fick se dem igår.
Undrar vad det blir för väder idag då? Sol? Snö? Kyla? 7,4 minus ute. Hm… Får se vad jag kan hitta på att göra idag då… Börja med att äta frukost.

Idag blir inget bloggat. Vad jag än skriver, så känns det fel och jag tar bort det igen. Huvudet styr alldeles för mycket och känslorna haltar och är trista. Jag har inte ro i mig att göra något. Ändå så måste jag göra praktiska saker. Kanske hjälper det och allt blir lättare sen. Hoppas det.

Långfredagens morgon vaknar jag tidigt, fast jag inte behöver, antagligen för att dagen SKA vara riktigt lång.
Jobbet är i tankarna, fast jag inte behöver tänka på det nu på påsklovet. Att vara Här och Nu är inte så enkelt som det låter.
Jag skriver min vanliga lista på saker jag har att göra, har redan fixat åtkomsten till DR1 och diskat. Det var väl det lättaste med.
Tänk om resten av dagen fortsätter i samma kreativa takt. Har massor att skriva ser jag: en ansökan, en beskrivning av mig som bokdebutant, en blogg till elevhälsan och en vg-uppgift till danskan. Jag har redan börjat på alla dessa skrivprojekt, men de ska ju bli klara också.
Eller så struntar jag i allt och bara är idag. Lyssnar på radions P2. Lugn musik. Fint. Jag behöver lugn och ro i mitt liv. Både utåt och inåt.
Men HALLÅ!!! I så fall skulle jag väl inte söka en krävande utbildning? Inte plugga danska alldeles frivilligt? Inte åka på lång sommarkurs? Inte ge ut en diktbok? Inte blogga? Inte ha ett jobb med mycket ansvar? Inte sörja och sakna så himla mycket? Lugn och ro idag bara då? Ok. Eller så blir långfredagen som den blir. Och lång.

Nu har jag påsklov.

Vad har hänt med min danska tv-kanal ikväll??? Jag bara ser svart i rutan där. Och jag är alldeles för trött för att ordna med det. Orkar inte ringa supporten. Orkar inte starta om boxen. Orkar knappt något. Äter påskägg bara och får ont i magen.
Snart kommer Mike. Hoppas han vill dricka lite te med mig. Sen behöver jag sova. Måste vara alert för besöken ute på en skola i morgon. Sen ska jag och några till busa lite med Gullefjun för alla våra elever. Vi har inte hunnit öva bara. Det får bli improviserat. Allt går! Sen har jag massor att fixa klart i morgon. Jag får inte gå på påsklov förrän allt är ordnat, har jag bestämt alldeles själv.
Idag har jag lärt mig något om parallellprocesser. Det var en riktig aha-upplevelse.

Den här veckan känns verkligen lång, fast den är kort. Det är väl för att jag gör andra saker än vanligt på jobbet och var hemma hela kvällen igår. Jag har en oro i mig med. Det är möjligt det är framtiden som spökar. Jag har så stora beslut och planer framför mig och ingen i vardagen att dela det med. Såklart är jag orolig. Tar jag rätt beslut? Ibland gör jag ju inte det.
Inte konstigt egentligen att oron spiller över i vardagen. Igår var jag orolig inför en lektion med en klass. Jag hade inte sett barnen på länge kändes det som. Och så blir det en jättefin timme och allt är bara bra. Det är som om mitt inre bråkar med mig i onödan då. Kanske är det gamla minnen med som finns i mitt fördolda. Att jag blir orolig för att inte höra till, när jag är borta några dagar. Men det är en helt onödig oro. Och ändå är den med mig.
Idag ska jag fortsätta att gå ut och träffa människor jag aldrig tidigare mött. Som tur är är jag lugn i mötena. Kanske extra lugn till och med. Jag kopplar på andra sinnen och ser utåt då. Inte inåt.

Tisdag. Snart påsk och påsklov. Mike har påsklov nu. Hoppas få se honom snart.
Tisdag. Vitt ute. Snö ute, snö inne, snö i hjärtat och snö i sinne.
Tisdag. Kort arbetsdag. Ingen danskakurs ikväll. Vad gör jag istället då?

Alltså.. jag tycker oftast inte om att komma hem.
Det är tyst. Jo, det är skönt.
Det är mörkt. Gör mig ingenting alls.
Att laga mat. Har jag alltid tyckt vara tråkigt. Har blivit bättre med åren. Kan laga rätt så god mat numera.
Inga mejl. Då är det så trist.
Ingen att krama. Ännu tristare.
Ingen att älska. Tristast av allt.
Men idag kom faktiskt två (2) mejl. Ett med en kommentar till bloggen, från Danmark. Jag gillar att få kommentarer!!! Tack Kire!
Och så ett mejl från Nordiska språk på Universitetet. Jag har kommit med på en tre! veckors kurs i Århus, Danmark i sommar! Jag får stipendium till resa och logi. Hur fantastiskt kul som helst! Hoppas jag. Jag har aldrig åkt på danskasommarkurs förut. Inte varit Tre Veckor I Sträck I Danmark sedan jag sommarjobbade i Svenska Sjömanskyrkan i Skagen, för jättelänge sedan. Jag ska ut på Äventyr i sommar!
Vem vill vara kattvakt? Lämna in en ansökan här, tack!

I helgen har jag läst klart ”Dragelà¸beren” av Khaled Hosseini. Å, vilken bra bok det är. Den grep tag i mig från första stund. Otroligt bra. Den handlade om så mycket på samma gång liksom. Kärlek, svek, oro, barn i krig, psykiska svårigheter, familj och samhörighet, trauman, brister i uppväxten, ondska, våld, godhet, spänning, fattigdom, svält, rikedom, natur, politik, folkmord, religion, som en resa mellan öst-väst. Ja och allt möjligt mer. Afganistan blir för mig ett levande land, inte bara en tidningsrubrik, genom den här boken. Undrar om de svenska soldaterna i Afganistan har läst boken och kan känna igen sig i den? Jag både grät, skrattade och mådde illa medan jag läste boken. Nå, inte samtidigt då.
Jag hoppas att alla läser den, både för läsupplevelsen och för hur den beskriver mänskliga tillkortakommanden som alla kan ha. Och om hoppet: ”Det är möjligt att göra orätt gott igen.”
Undrar hur de översatte den meningen till svenska? Nu vet jag: ”Det finns ett sätt att ställa allt tillrätta.”

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Flyga drake av Khaled Hosseini

Så börjar en ny vecka som inte följer vanliga rutinen. Jag ska knappt ha några vanliga lektioner, utan ska ut till andra skolor, träffa barn och personal, läsa ansökningar, utredningar och skriva. Tur att jag kör bil igen. Det underlättar betydligt.