Långfredagens morgon vaknar jag tidigt, fast jag inte behöver, antagligen för att dagen SKA vara riktigt lång.
Jobbet är i tankarna, fast jag inte behöver tänka på det nu på påsklovet. Att vara Här och Nu är inte så enkelt som det låter.
Jag skriver min vanliga lista på saker jag har att göra, har redan fixat åtkomsten till DR1 och diskat. Det var väl det lättaste med.
Tänk om resten av dagen fortsätter i samma kreativa takt. Har massor att skriva ser jag: en ansökan, en beskrivning av mig som bokdebutant, en blogg till elevhälsan och en vg-uppgift till danskan. Jag har redan börjat på alla dessa skrivprojekt, men de ska ju bli klara också.
Eller så struntar jag i allt och bara är idag. Lyssnar på radions P2. Lugn musik. Fint. Jag behöver lugn och ro i mitt liv. Både utåt och inåt.
Men HALLÅ!!! I så fall skulle jag väl inte söka en krävande utbildning? Inte plugga danska alldeles frivilligt? Inte åka på lång sommarkurs? Inte ge ut en diktbok? Inte blogga? Inte ha ett jobb med mycket ansvar? Inte sörja och sakna så himla mycket? Lugn och ro idag bara då? Ok. Eller så blir långfredagen som den blir. Och lång.