Den här veckan känns verkligen lång, fast den är kort. Det är väl för att jag gör andra saker än vanligt på jobbet och var hemma hela kvällen igår. Jag har en oro i mig med. Det är möjligt det är framtiden som spökar. Jag har så stora beslut och planer framför mig och ingen i vardagen att dela det med. Såklart är jag orolig. Tar jag rätt beslut? Ibland gör jag ju inte det.
Inte konstigt egentligen att oron spiller över i vardagen. Igår var jag orolig inför en lektion med en klass. Jag hade inte sett barnen på länge kändes det som. Och så blir det en jättefin timme och allt är bara bra. Det är som om mitt inre bråkar med mig i onödan då. Kanske är det gamla minnen med som finns i mitt fördolda. Att jag blir orolig för att inte höra till, när jag är borta några dagar. Men det är en helt onödig oro. Och ändå är den med mig.
Idag ska jag fortsätta att gå ut och träffa människor jag aldrig tidigare mött. Som tur är är jag lugn i mötena. Kanske extra lugn till och med. Jag kopplar på andra sinnen och ser utåt då. Inte inåt.