Ja ha. Skolarbetsveckan är snart slut. Sedan är det inte många veckor kvar av vårterminen, men oj vad mycket jag har att göra där. Det är bara att jobba på och ta en dag i taget. Inte oroa mig för hur jag ska hinna allt, som jag inte gör. Idag övade jag mig på att skriva en pedagogisk utredning och ett åtgärdsprogram. Det är bara att börja träna på att hitta formerna.
Hemma har jag mitt nya projekt att hålla mig till. Jag har börjat längta hem nu. Skönt. Det var längesedan jag kände så. Jag vet inte om jag klarar av det jag tänkt, men jag gör mitt bästa och mer än så kan ingen göra. Jag har massor av trådar att hålla reda på och ordna med och det går inte att forcera tiden. Jag får ha tålamod att vänta. Tålamod med att göra lite i taget. Tid och tålamod är bra för projektet. Jag ska ta det lagom lugnt. I sinom tid kommer det bli mer officiellt vad det handlar om.

Att gå med kisse till veterinären i 10 minuter och ta ett blodprov kostar 855 kr.
Att ha en frisk katt är ovärdeligt. Hoppas han är bättre nu då.
Jag känner det som plånboken står vidöppen just nu och pengarna bara rasslar iväg. Har minus, minus, minus på kontot. Nästa lön är redan intecknad.
Vad finns att glädja sig åt då? Jag kan leka ”Vara glad för”-leken, som jag hörde någon berätta om på radion i helgen:
Jag kan i alla fall vara glad för att jag har pengar att betala med än så länge.
Jag kan i alla fall vara glad för att jag har ett roligt jobb.
Jag kan i alla fall vara glad för att jag är ganska så påhittig och modig.
Jag kan i alla fall vara glad för att jag är ganska snygg.
Jag kan i alla fall vara glad för att jag har råd att baka bullar när jag vill.
Jag kan i alla fall vara glad för de vänner jag har.
Jag kan i alla fall vara glad för att jag har en katt som sällskap.

Jag ligger redan i sängen, under ett varmt täcke. Det känns lyxigt att gå och lägga sig tidigt, utan stress att behöva somna direkt. Jag älskar att ha tid på mig till att skriva och tänka och veta att natten är lång, att jag kan sova och sova och sova, också.
Det är också en vardagslyx att ha en tom och spegelglansig diskbänk. Diskade igår. Inga stora högar finns än.
Jag har mumsat på goda maltbolsjer från Danmark. Hurra för dem! Det finns alltid något jag kan bli galen i och äta tills jag blir nöjd. Just nu är det såna som faller mig mest i smaken. Lyx att ha tre påsar kvar i godislådan. Och snart är det maj och jag ska ner till Danmark igen, över helgen då bara. Då hinner jag gå och shoppa i Köpenhamn med. Vill ha tvål. Och godis. Kanske gå på Glyptoteket. Det är en framtidslyx att se fram emot. .
Helglyxen var att bli bjuden på god mat i gott sällskap, på restaurang Humlehof på Söder. Timmarna där bara svischade iväg.

Å, det är så mycket jag behöver lära mig, som jag inte kan. Jag blir galen på allt som går fel på vägen. Jag har ingen nyfikenhet alls att vilja lära mig om nya tekniker. Där är det stopp. Och ändå måste jag vidare. Vidare och vidare.
Det är många saker att ordna praktiskt med. Det är jag bättre på. Att organisera. Skriva listor. Bocka av. Jag behöver hjälp på vägen bara. Det är lite bråttom med vissa saker. Med pengar går allt att ordna. Det har jag inte. Måste fixa det mesta själv. Så är det. Jobba på! Och lita på att allt ordnar sig. Allt.

Känner mig lite som en vanlig kvinna idag. Jag har bytt gardiner i vardagsrummet! Nu är sommarlooken där…
… och ett skrivbord. Och papper och böcker. Jag känner en frihet som jag inte känt på länge. Jag kan göra vad jag vill här hemma. Behöver inte fråga någon om lov. Behöver inte heller vara som andra. Jag är som jag är. Det är gott nog för mig.

Fredag och trött. Har extra ont idag. I samma stund som jag sa till sjukgymnasten i onsdags, att jag har slutat ta medicinen, så stack han in en av akupunkturnålarna på ett ställe som gjorde otroligt ont. Hela benet kändes som förlamat. Han sa att det var en övergående känsla. Jag tycker det fortfarande känns. Nå, smärta ska med smärta förjagas.

Det har varit en lång vecka med massor av praktiska ting att ordna med. Det kommer vara så en längre tid framöver. Det får gå. Kallas kreativitet till en del. Och att arbeta som en häst, till en annan del. Jag tror att det kan gå om jag tar det i min egen takt, att göra lite i sänder. Och att tro. Att ta ett steg tillbaka går inte. Inte nu.

Och så ska jag ut i skogen, hitta grankottar och gran- och tallgrenar. Det får bli en av arbetsuppgifterna jag har i helgen. På måndag ska jag sjunga Ekorrn satt i granen med eleverna i F-klassen.

Avkoppling blir det på söndag, ska gå ut på restaurang med en god vän.
Och varför inte flytta in ett skrivbord i vardagsrummet, där jag inte har någon soffa mer? Då kan jag både arbeta och se på tv samtidigt! Jättebra!
– Va! Kontor och tv ihop? protesterar en röst i mig.
Jag är skadad av tiden jag lever i antagligen. Jag ska prova det i alla fall.

Dagarna går och jag hinner knappt slöa alls. Knappt skriva. Knappt se på tv. Jag jobbar och tar små kliv fram i en riktning som känns utmanande, uppfordrande och annat. Jag vaknar med ångest då och då, men som prästen Ted Harris sa idag om Kierkegaards begrepp om ångest: Jippie! Hurra! Den är varken sjuklig eller dålig. Den är något att vara glad över.
Att leva i mellanvåningen är att leva inåt, i både glädje och ångest. De hör ihop i valen som finns att göra, sa han. Det är viktigt att våga följa den inre rösten tänker jag.
Ja just det ja. Jag var på föredrag i kyrkan med en god vän. Ted Harris berättade om sin bok ”Konsten att leva innerligt”. Boken har jag börjat läsa för ett tag sedan, men inte kommit igenom än. Den kändes svår. Nu kanske jag kommer fortsätta med den igen. Om jag hinner.
Jag är lite jäktad. Mycket att göra. Många saker att ordna med. Jag följer vägen, min väg, ett litet steg i taget.

Sista dagen på lovet. Bra att jag är hemma och kan ta tag i det som ska göras till i morgon. Ska börja med lekarbetet igen på nya jobbet. Nytt och nytt… snart i tre år har jag varit här.
Det är mycket som ska ställas i ordning. Jag har köpt nya dockor. Fixat spadar till sandlådorna. Glömt att köpa staket, det kan jag fixa idag kanske. Och dessutom ska jag berätta om metoden för mina kollegor på onsdag. Undrar om jag minns hur man gör.. hm… ja, jo, minnet vaknar väl efter ett tag.
Jag har rensat i påsklådan. Det var på tiden. 25 år gammalt påskjox har jag sorterat och slängt. Ordning och reda där nu och lådan har blivit för stor.
För stor var också sängen. Jag bytte tillbaka till min 80 cm-säng. Den är däremot för liten. Det känns som jag ligger i en koj, kan knappt röra mig där, jag är van att bre ut mig. Men den är mjuk och skön i alla fall.
För stort är också huset i norr och min lägenhet. De behöver fyllas. Av vad? Barnbarnsfötter kanske? Jag ser fram emot det med stor glädje. Tänk att jag ska bli farmor!
Jag har en annan plan med. Får se hur det går med det. Igår var jag mer eller mindre euforisk, äntligen föll en bit på plats. Idag ser jag att det är mycket arbete som krävs och jag är ju så lat! Det går inte riktigt ihop då. Att TRO på min WEJ blir viktigt då.

Dagens hjerteblad:

Kære Dana
Du fortjener det ypperste af alt, fordi du derved udtrykker det ypperste af det du er en del af!
Kærlig hilsen
din hjerteven

Och hör sen! Inga stopp i avlopp. Inga trafikstockningar. Inga dåliga affärer.
Bara bra saker. Fina möten. Kärlek och närhet. Allt guld och gröna skogar. Så det så!

Vad ska jag göra NU? Har ingen aning. Att bara vara, räcker det? Eller ska jag vara aktiv med något? Kanske blir jag mer nöjd av det i längden.
Saknar kreativiteten som tar bort känslan av tid. Något som griper tag i mig. Tycker om att få ett resultat att njuta av. Inte vägen dit nödvändigtvis.
Kisse ligger här bredvid mig och gossar. Solen gassar rätt in i mitt sovrum.
Det är sista hela dagen här på landet. I morgon åker jag hem igen. Från hem till hem. Och så har jag mitt danska hem. Däremellan rör jag mig. Mellan ting och platser. Inte så ofta mellan människor.
Jävla lyxproblem va! Linoljefärg har runnit ut på arbetsbordet upptäcker jag på väg ner till frukosten. Och sen stopp i avloppet. Det var väl väntat. Jag provar själv först att få hål i stoppet med en slang. Går inte. Ringer rörmokaren som inte har rensutrustning hemma. Han skulle ha grävt upp avloppet i höstas, men gjorde annat istället. Jag visste ju att det skulle bli stopp igen. Jag provar själv igen med en grövre slang. Det blir lite bättre, men inte bra. Jag måste åka hem idag.

Jag lever spartanskt kan jag säga, långt från barnen, vänner och fina påskmiddagar med lamm och lax. Nu är jag hungrig och gör köttbullar. Det kan passa idag och i morgon.
Jag gör upp lite planer med. Vad vill jag göra i framtiden? (Som om utbildningen på NGI inte räcker… ha ha… och nej, det gör den inte) Jag behöver gå vidare med mitt liv helt enkelt. Enkelt är det inte förresten. Jag vet ju inte vad jag vill. Återigen står jag och behöver ta ut en riktning och välja till och från. Och ta reda på och lyssna på vad min kropp säger till mig. Jag har skrivit en lång lista på alla symptom och var jag har ont. Går det att finna samband mellan allt? Är det ”bara” psykosomatiskt? Klimakteriet? Absolut! En obalans. Och trokanterit och andra inflammationer.
För övrigt syns ingen blå himmel än. Mulet. Kallt. Varmt inne. Jag kan skruva ner värmen på elementen.
GLAD PÅSK? Ja, ja. Visst. I Danmark säger man GOD PÅSKE! Där tycker de att det är fel att säga att påsken är glad. Där är julen glad istället. Och vår jul är god. Konstigt. Undrar när vi valde de olika sätten att säga.

Dagens snödjup: 40 cm blötsnö.
Dagens bästa: duschen
Dagens nästbästa: promenad i solen
Dagens älskling: katten
Dagens sällskap: teven
Dagens telefonsamtal: syrran ringde
Dagens sms: från Maria
Dagens mat: kokta ägg
Dagens märkligaste besök: åtta påskkärringar som missade att åka till Blåkulla igår
Dagens kraftansträngning: att gräva mig fram till garaget och leta fram leksaksspadar
Dagens datorarbete: också mina dokument finns nu på macen
Dagens tankar: gamla mönster styr och ställer
Dagens skrivande: brev att inte skicka
Dagens tankeflykt: sudoku och patience

Långfredagen börjar tidigt. Vaknar redan vid tre-tiden första gången. Vad kommer denna dag med? Har inget planerat alls. Soffan står på plats och den andra korta soffan får stå kvar i stora salen. För att leva ensam och vara här mest själv, har jag många sitt- och sängplatser. Bra med omväxling då.
Ingen traktor har dykt upp. Jag kan gå ut och skotta själv nu. Har ingen brådska att få undan snön. Det får bli dagens muskelarbete. Nej, jag hinner inte ut förrän traktorn är här. Han röjde först fel väg. Sen rätt. Och sa ”Glad Påsk” och åkte. Fint!
Jag fick med en extra tv upp hit. Nu behöver jag en box med, så jag kan koppla in den. Var finns sånt då?

Vaknar med en dröm kvar i drömminnet. Den är på sätt och vis så sann och tar hårt på mig. Konstigt med drömmar att de kan vara så talande, på drömmars vis.
Just nu är det mulet och blött ute. Slaskigt. Kallt. Tv:n låter nerifrån vardagsrummet. Fåglar låter ute. Det är imma på fönstren här i sovrummet.
Jag har röjt väg för min gamla soffa, som ska komma hit idag antagligen. Det är stor oordning och jag har för mycket saker. Ingen feng shui.
Traktorn kommer sen och röjer bort snö på gården för bilen.
Nå, det som inte blir bra, får jag väl ändra på sen då. Ingen kan göra allt. Alla kan göra något. Alltså: Jag kan inte göra allt. Jag kan göra något.

… är jag mycket glad att höra att Annika Östberg är i Sverige nu. Hoppas hon blir frisläppt snart.