Det blåser ute och med vinden kommer det hälsningar från länder runt omkring oss. Så kan jag i alla fall tänka idag, inspirerad av boken ”Alkemisten” av Coelho. Jag har min oas här på landet att vara i. Tack och lov för det. Vad skulle jag göra utan den? Och sällskap av min söta kisse. Myrorna har förhoppningsvis dukat under nu. Jag har bara sett någon enstaka de sista dagarna. Några dagar till med myrr och sen täpper jag till sprickorna in med silikon. De som kanske är kvar i bjälklaget borde väl dö av svält då. Eller? Solen skiner. Jag har böcker att läsa. Jag har fred med mig själv just nu. Jag är nöjd så. Och på bilden ligger nöjd kisse i sin transportbur…  

Jag och Mike var i Sundsvall idag och rantade runt i affärer medan jag hade sån magknip så att jag bara ville klaga, svimma och må illa. Ont! Och det var ju tråkigt. Men Mike fick köpt lite kläder inför resan till Berlin i alla fall. Och jag köpte en liten skål på fot i pressat glas för 30 pix och två cd-skivor med avslappningsmusik och en med sufimusik och magdans, ”arabiska nätter”. Det passar ju mig nu, med min mage som bara blir större och större. Det är väl därför den protesterar… Och sen körde jag fel väg och plötsligt stod vi i en jättelång bilkö, pga en avstängning av E 4:an. Då blev det bråttom och Mike valde att lämna bilen och gå sista biten till tågstationen, för han skulle åka hem. Han kom i tid till tåget tack och lov och kunde vara lugn. Jag kom senare, ett par minuter innan avgång. Det var lite dramatik i detta. Nu ska jag tillbringa kvällen i lugn och ro och diska och tvätta lite. Se på deckaren. Inte tröstäta bara! Fast… gindrinken slinker ner fint idag med….  

Jag hade en fin dag igår ihop med Mike. Och så fick jag mig ett riktigt gott skratt med. Och blev påmind om när jag fick det här en annan gång. Jag skrattade så där så att det är svårt att sluta. Det känns bara härligt kul. Bara tanken på vad som hände får mig att le nu igen. Och så tittar jag ut i trädgården och ser två rosor som blivit planterade, den ena är Aà¯cha och den andra är Finlands vita ros, som nu fått sin ena växtplats flyttad. Det blev för lite plats i rabatten för den. Jag har gjort så att det blir som en ring av rosor runt gräsmatteplätten. Resten av trädgården är mer vild än tam. Och så har den kinesiska gulrosen kommit sig med ett nytt skott. Den var inte död. Inte heller passionsblomman som jag fick i våras och glömde vattna när jag var borta. Skönt att passionen finns kvar då! Mike och jag var och tittade på utsikten från Höga kusten-bron igår. Här står jag, en kvinna med utsikt! Och just nu har jag goda utsikter till att ha det bra.

Nu kan jag styra kosan norrut igen. Micke följer med och katten såklart. Det jag skulle ordna med hemma är klart och då finns ingen anledning att sitta hemma i lägenheten och se sommaren i detta uppifrånperspektiv. Sängen har jag provsovit i och befunnit den godkänd. Jag hade lite svindelkänsla några gånger i natt. Sängen är så stor och jag kan bre ut mig och jag har inte riktigt känt var gränsen går för den. Det trådlösa nätverket har givit upp i värmen och jag drar omkring med bärbara datorn och sladduppkoppling från rum till rum och lyssnar på nätversioner av Sommar. Det är en lång sladd jag har. Jag har tvättat. Packningen är i stort sett klart, i stort sett samma som förra gången jag åkte. Jag har med mig en ny bunt böcker att läsa. Paulo Coelho står högst upp på lästoppen just nu för mig. Jag betar av bok för bok. Marianne Fredriksson är en god tvåa. Lite resfeber har jag nog. Lite oro. Kommer resan gå bra eller blir det något stopp på vägen? Kommer kisse kunna sova eller måste han få en kiss(e)paus? Kommer myrorna krypa runt på hela huset nu eller har de flyttat eller dött nu? Något kommer säkert att strula. Det brukar vara så. Men vad, det återstår att upptäcka….

Idag får jag besök av släktingar till de som bodde i min lägenhet i 47 år ungefär, sen det var nybyggt i alla fall. Jag har klagat på andra som skövlade naturen i min gamla trädgård, undrar hur jag står till nu, med det jag har gjort här? Jag har renoverat och målat och tapetserat, byggt en vägg och låtit lägga nya golv. Undrar vad de tänker nu? Det ska bli spännande att höra. Hoppas att salladen blir god att äta. Hoppas att det inte är för varmt inne. Nå… det blir som det blir…

Så är den sista delen av dagens trestegsraket klar. Sängen har kommit och är nu på plats, bäddad och klar. Bara mannen fattas, skojar jag med brorsan, som hjälpte mig att få den i ramen. Fast jag ville ju faktiskt bo själv. Det var ju så det skulle vara. Nu har jag ont i ryggen av det sista lyftet. Hoppas, hoppas att jag kan sova gott nu i den här sängen. Jag har inte sovit därinne i sovrummet på flera månader. Det är lite svalare där. Det är som om luften står still inne. Fönstren står öppna, men det svalkar inget ändå.

Vilken dag det har varit! Har fått nytt jobb. Har varit på utflykt och badat sommarens första bad. Har fått min nya säng på plats.

Jag har precis kommit hem ifrån en skogstur med en f d elev som har saknat mig, sen jag slutade på mitt förra jobb. Vi letade småkryp och grodor och fjärilar. Sen kom vi till en skogssjö, där vi kunde rasta och bada. Jag tog mina första dopp för den här sommaren. Men aj, vad ont i fötterna jag har! Men skönt! Skönt att vara ute i sommaren!

Jag har fått jobb. Nu har det blivit klart. Jag är så glad för det. Kanske kan jag njuta av att vara ledig nu. De ville verkligen ha mig där och det är jättefint för självkänslan att det är så. Jag hade ett annat jobb på gång med, de ville också ha mig där, men kunde inte ge besked förrän i augusti. Jag har inte råd att  vänta tills dess. De verkar jätterara och glada på nya stället. Hoppas vi kommer att trivas ihop. Jag har jobb!  

Att sängen definitivt, kanske, kommer imorgon kväll är gott. Äntligen säger jag med! Att jag kokar lingonsylt och saft på gamla bär BLIR gott! Att Astrid var här och hämtade sin cykel var bra för henne, bara hon fixar till bromsarna. Att jag köpt en cd med Kim Larsen och Gasolin´ och att ”Blip-båt” finns med och det är riktigt godt att lyssna på den. Jag blir så glad då! Att jag ska på utflykt imorgon med en gammal elev är en god sak. Även om jag slutat vara pedagog för eleven så finns jag kvar här i världen. Att jag har det bra här hemma och har gjort klart pysselrummet är också gott för mig. Nu kan jag se in där och känna ett lugn. Och få göra saker därinne av ren och skär lust! Sy, måla, pyssla, ha allt mitt i ordning igen. Så kommer här ett MEN…. Jag var och lämnade växtkartor över min gamla trädgård. Jag la dem bara i brevlådan och hälsade på andra grannar sen. Och jag såg vad de har gjort med hela ängsdelen, den vilda, vackra, fina, mångfaldigt rika… allt var borta. Inga vitsippor kvar, inga liljekonvaljer, gullvivor, sedum, penningört, syrenerna, kaprifol, körsbärsträden med gula goda bär, plymspirean, lingonris, blåbärsris och kungsängsliljor, bergvallmo, ja massor av växter. Så hemskt var det att se. Marodörerna har tagit bort det mesta och sått gräs och planterat tuja som häck. Rena kalhygget. Platt och hemskt. Varför köpte de en så rik trädgårdstomt kan jag undra? Sånt här kunde vara ett tips att skriva om: så förstör man en trädgård. Som varnande exempel då. De väntade inte ens ett år för att se vad som skulle finnas som skatter i jorden. Sånt gråter jag för. Mycket. För träden som är borta och växterna. För allt som tar tid att växa till sig och som sopades bort i ett enda svep. Min trädgård är borta. Nu är det sant på ett helt annat sätt än förut.

Jag ville köpa en ny ros upp till Norrland, istället för den kinesiska gulrosen som frös bort där i vintras. En kille på plantskolan talade sig varm för pimpinellrosen Aïcha och nu har jag fallit som ett rosenblad till marken och är salig. Historien till blommans namn är som en saga. Aïcha var profeten Muhammeds älsklingshustru. Muhammed misstänkte henne för otrohet och i en dröm fick han rådet att hon skulle slänga ner något i deras brunn. Var hon en trogen hustru skulle inget hända, och var hon otrogen skulle det hon slängde i ändra färg. Så blev hennes rosa rosor som hon slängde i brunnen gula. Vad som hände sen med Aïcha och Muhammed har jag ingen aning om. Doften är stark och helt underbar. På morgonen blommade den i gult och framåt kvällen har den gått över till en mer vit färg. Helt fantastiskt. Rosen är förädlad i Danmark av Valdemar Petersen 1962.

Jag ville köpa en ny ros upp till Norrland, istället för den kinesiska gulrosen som frös bort där i vintras. En kille på plantskolan talade sig varm för pimpinellrosen Aïcha och nu har jag fallit som ett rosenblad till marken och är salig. Historien till blommans namn är som en saga. Aïcha var profeten Muhammeds älsklingshustru. Muhammed misstänkte henne för otrohet och i en dröm fick han rådet att hon skulle slänga ner något i deras brunn. Var hon en trogen hustru skulle inget hända, och var hon otrogen skulle det hon slängde i ändra färg. Så blev hennes rosa rosor som hon slängde i brunnen gula. Vad som hände sen med Aïcha och Muhammed har jag ingen aning om. Doften är stark och helt underbar. På morgonen blommade den i gult och framåt kvällen har den gått över till en mer vit färg. Helt fantastiskt. Rosen är förädlad i Danmark av Valdemar Petersen 1962.

Vad roligt det känns att äntligen kunna packa upp mina påsar och lådor med tyger, färger och pysselmaterial. En del är återseendets glädje. Annat ger idéer till att sy och pyssla. Min nya garderob rymmer mycket. Och så slänger jag en massa, t ex gamla tyger som jag inte ser någon framtid med. Men jag ska ringa till Ikea och klaga idag. Jag ska aldrig köpa en sån garderob mer. På bilderna i broschyren står två stycken helt avslappnat och bygger den på höjden. I själva verket behövdes det att vara tre varav minst två som har styrka att hålla i delarna så att de inte faller. En stödmoj under bottenplattan lossnade och kommer aldrig att kunna sättas dit igen. Och handtagen är inte i samma nivå med varandra även om jag justerar dörrarna. Hålet, där en lampa kan sitta är taffligt igenproppat av en plastkåpa med självhäftande plast. Men på bilderna är det en jättesnygg garderob. I det stora hela är det en fin möbel som både kommer att pryda sin plats och vara ändamålsenlig, hoppas jag. Även utan sitt ena stödben.

I fredags gjorde jag i ordning min filfrukost och katten som var på bänken där uppe, kom i vild panik när jag skulle stänga köksfönstret, så att han inte skulle trilla ut. Och PANG, så åker tallriken ner i golvet och filen sprutar runt och porslinet går i bitar. Igår skulle Mike och jag sätta ihop garderoben jag skaffat och så följde vi instruktionen väldigt noga, monterad i stående läge, ända tills vi skulle sammanfoga bitarna och få på en sida och en botten, BRAK, så faller hela konstruktionen och flisar sönder sig. Jag hukade mig under garderobsdelarna och Mike tog loss delarna. De går att sätta ihop ändå, som tur är. Men, sen försvinner en skruv spårlöst och så får jag åka till affären idag för att fixa EN enda skruv. Idag ska vi vara tre för att få ihop den. Kanske går det bättre då. Jag har hört talas om vardagslycka. Kan det här då kallas för vardagsolycka? Och en olycka kommer sällan ensam, sägs det. Hoppas det inte kommer någon mer vardagsolycka. 

(Tur att katten inte klev ut på fönsterbrädan och dråsade ner. Tur att garderoben höll trots allt och att jag inte blev mosad under den.)

Jag har faktiskt klarat av både att äta banan idag OCH varit ute och cyklat OCH samlat sol hemma hos min bror och hans fru OCH druckit vatten. Jag har gjort i ordning ingefärsvatten att dricka. Mina intentioner om att orka ta hand om mig lite bättre har jag faktiskt klarat i hela fem timmar! Tjoho! Varför tror jag att jag tills i morgon ska ha gått ner minst tre kilo då? Efter mer än ett års tröstätande så vill jag ha så snabba resultat…. annars får det vara, tänker en djävul någonstans inom mig. Motsidan. Som vill gå en annan väg. Och som vill ha tröst direkt i form av onyttigheter att stoppa in i munnen och som inte vill gå ut och röra på sig. Jag får ta beslut hela tiden och bestämma vilken sida jag ska lyssna på. Idag har jag i alla fall gjort det jag lovade mig själv igår, samlat sol och ätit banan. Jättebra, Dana!