Det blåser ute och med vinden kommer det hälsningar från länder runt omkring oss. Så kan jag i alla fall tänka idag, inspirerad av boken ”Alkemisten” av Coelho. Jag har min oas här på landet att vara i. Tack och lov för det. Vad skulle jag göra utan den? Och sällskap av min söta kisse. Myrorna har förhoppningsvis dukat under nu. Jag har bara sett någon enstaka de sista dagarna. Några dagar till med myrr och sen täpper jag till sprickorna in med silikon. De som kanske är kvar i bjälklaget borde väl dö av svält då. Eller? Solen skiner. Jag har böcker att läsa. Jag har fred med mig själv just nu. Jag är nöjd så. Och på bilden ligger nöjd kisse i sin transportbur…