Sista avsnittet av Krönikan gick igår. Jag har sett det avsnittet flera gånger på danska internettvhemsidan och nu kunde jag läsa på textningen vad de sa med. Danska är inget lätt språk. Nej. Men det är roligt att kunna och jag lär mig mer och mer. Jag lyssnar på ett danskt radioprogram som heter Danmark kort, där de berättar femminutershistorier om danskar och dess historia ur någon kul vinkel. Det kan handla om brist på kylskåp, om någon inbrottstjuv, om stickning, om båtterminaler i Köpenhamn och kungar och pigor, och deras oäkta barn, ja om precis allt. Jag prenumererar på den som podcaster och ger mig god dansklyssningsträning. Här är en bild på en marktäckare som jag kallar Gulebaer som blommar nu i trädgården. Inte vet jag om det finns något annat namn.

Jag har varit i kyrkan idag och lyssnat på predikan. Den kan vara väldigt intressant oftast. Alltid hör jag något som passar in i mitt liv och hur jag har det. Idag handlade det om hur man kan läsa bibeln. Vetenskapligt, objektivt eller inte alls så. Och jag som precis har börjat läsa den, från början. Från första Mosebok och allt. Jag har nyligen läst Marianne Fredrikssons böcker om skapelseberättelsen. Och för att förstå vad häftet Liv i öknen av Martin Lönnebo, så behöver jag veta mer helt enkelt. Jag har hört det mesta förr antar jag, i skolan och så, men nu blir det mer utbroderat och sett i mina ögon som jag ser med idag. Och med det förstånd eller snarare oförstånd jag har. Allt går inte att förstå. Gud är ett mysterium. Ibland tycker jag att jag förstår. Ibland inte alls. Ibland går orden rätt in i hjärtat och ger mig en tröst, en bekräftelse eller något annat. Ibland talar orden inte alls till mig. Och att Jesus finns för syndarna är ju helt klart. Och för de som mest behöver. För den som vågar tro. Det är bra att minnas när livet är glatt och utan svårigheter.             

http://www.soic.se/

Vad finns det som jag är stolt för idag då? Jo, min kusins dotter är med och seglar på ostindiefararen Götheborg. På länken här ovan kan man följa resan och se bilder, videoklipp och läsa kaptenens logg t ex. Här är en bild i repris från förra sommaren när skeppet besökte Stockholm.

 Även om dagen är borta som helgdag, så finns den kvar i mitt sinne. Och i Danmark. Där heter den 2 pinsedag. Och idag dubbelfirad med sin nationaldag. Grattis Danmark! Ja ja… suck… inget Danmark i sommar… inga pengar… inget jobb…. men vad har jag då? Jag har fritidshuset i Norrland. Jag har bilen. Jag har kisse. 1+1+1=semester snart, ihop med katten! Det ska bli fint att se honom ute igen i trädgården. Han kommer helt klart älska att vara ute igen. Jag med. Klippa gräset, ligga i rabatterna och rensa, ligga och titta på himlen, njuta av ljuset i sommarnatten. Inte blir det som förra sommaren. Inte heller som sommaren innan. Det blir som ingen annan sommar, något nytt. Igen. Jag bara längtar efter att ha det bra och lugn och ro. Helst inga stormar i öknen. Men kanske hitta liv där. Jag har lånat ett häfte skrivet av Martin Lönnebo ”Liv i öknen.”  Den blir del av min sommarläsning. Den ska jag börja läsa idag, en annandag, som inte finns, fast den finns.

Jag känner mig lite stressad. Plötsligt är det mycket som händer. Hinner jag med i svängarna? Den senaste veckan har varit sån. Jag är van vid mitt lugna tempo. Nu behöver jag öka takten. Världen har inte stannat upp bara för att jag har gjort det. Plötsligt finns det flera jobb att söka. Jag har träffat fler än jag brukar. Vad är viktigt? Vad kan vänta? Och om jag skjuter upp en sak, hur känns det då, lugnt eller inte? Bäst att känna efter. En del saker behöver avslutas innan jag tar tag i nya med. Jag skriver mina listor som jag brukar. Där får jag en viss överblick över läget. Jag ritar schematiska bilder med. Idag ska jag ut och äta lunch. Och sedan sjunger kören sin sommarkonsert som avslutning inför sommaren. Och så fastnade jag framför tv:n med Top model i USA. Jag är helt fast där. Jag ska inte börja titta, lär jag mig, för sen har jag svårt att gå. Tur att jag har video att spela in på. Jag får se det en annan dag. 

Nu har jag beställt en ny säng, en Svane classic. Så börjar jag att våndas. Blir den bra för mig? Kommer jag sova gott? Är den tillräckligt mjuk? Skulle jag ha tagit en annan säng? Hade det varit bättre ändå? Är det verkligen den här jag ska ha? Tänk om det blir fel igen? Oj oj oj, min oro far iväg med mig. Jag får nog åka och provligga den igen i eftermiddag. Och i morgon. Och på söndag. Och måndag och…  

vånda – fornsvenskt ord, från vånna (bry sig om) synonymer: plåga, lida (själs)kval, känna stark oro, oroa sig.

Jag har blivit fotograferad idag till en veckotidning, som ska skriva om hur det är att leva på kredit. Hoppas det blev fina bilder då. Fast själva ämnet i artikeln är väl inte så himla kul. Det hade kanske varit roligare att vara med för att jag sjunger och spelar så himla bra eller för att jag är händig eller för att jag är så himla snygg eller hade gjort något riktigt särskilt bra av något slag. Nå, in my dreams… Kan jag bara inte vara nöjd med det som är? Det är sånt jag kan fundera på just nu. Att jag vill ha det.. och också det. Inte det här som jag får. Men hellre det där. En sån otillfredsställelse sitter djupt i mig, och jag kan känna en ro i att istället tänka att jag får allt som jag behöver. Prästen i kyrkan sa att folket i öknen fick manna från himlen, precis så mycket så att de klarade sig varje dag. Det får jag med och det är tillräckligt också.