Myrorna har flyttat och bytt vägg så att säga. Nu är de runt hörnet, under köksfönstret mot altanen till istället. De kommer in med genom springor runt fönstret. Jag blir galen och ringer ”råttkontoret” dvs Anticimex igen. Jag läser om myror och undrar om det ändå kan vara hästmyror som har tagit över huset. I så fall är det väl bara rivning av väggar för att komma åt murket virke, som återstår. Jag tror inte på giftvattnet som Anticimex kommer med. Jag känner mig så liten och ensam med det här. Det finns ingen riddare/god fe som kommer och räddar mig. Ingen hjälte/hjältinna. Ingen. Det är helt klart inte spänningen i tillvaron jag saknar, utan lugnet. Lugnet och ron. Harmonin. Balansen. Samspelet. Jag ber: Gode Gud, hjälp mig att klara av det här med!