Å, jag måste ju vara en av världens bästa bullbakare. Eller heter det bullbagare? Mums, vad gott! I alla fall de första sex. Och de blev riktigt fina i bullformarna med hjärtan på. Fast de syns inte på bilden.
För att vara så lat som jag är, får jag sannerligen ändå något gjort, konstigt nog, trots att jag har tillbringat nästan hela dagen i sängen.
Deklarationen är inringd, utan ändringar.
Bullarna är klara och provsmakade. Frukostbröd kan jag kalla dem för.
Danskaläxorna är grovgjorda. De behöver mera omsorg, men inte idag.
Skolarbetet är löst planerat. Det går nog bra med det jag tänkt.
Båtbiljetten till Danmark är beställd. Inte betald. Inte beställd hem. Det gör jag sen, från Danmark. Eller så stannar jag där.
Liverpool vann dagens match med 1-0 mot Manchester City. Det var väntat.
Tja… en del dagar bara går. En del veckor likaså. Som den här. Bort med den bara! Hit med nästa!

Det är sista dagen i veckan och dags att gå upp. Klockan är 14.05 redan. Jag är inte hungrig än, men jag kanske blir.
Det är dags att göra allt det som inte blivit gjort, som jag hade tänkt göra under veckan. Och deklarera. Pappren ligger nu på köksbordet. Miniräknaren med. Bara inte jag sitter där.
Idag. Söndag. Jag är inte i mitt Här och Nu. Jag har funderat över min närmaste framtid lite. Våren och sommaren. Så långt kan jag se framåt. Hösten är mer oklar och oviss. Ett antingen eller. Att vara i väntan är mitt vanligaste tillstånd. Det är jag van vid.
Det är dags att beställa båtbiljetter. Ingen natt i Skagen före kursen.
Deklarera.
Göra klart en dansk översättning till kursen.
Skriva något om danska språket.
Planera kommande arbetsveckan.
Först tänkte jag att jag skulle inte få blogga förrän jag gjort allt. Men nej, jag har ingen som helst arbetsdisciplin idag. Jag tappar fokus jämt. Och bloggar när jag vill.
Ska jag ta och baka bullar då? Jag har allt jag behöver till det hemma. Får se om jag kommer dit.

Idag blommar både julkaktusen och alla tre saint pauliorna. Det röda och lila är så njutbart att se på tillsammans.
Jag har praktiska saker att göra: sy, stryka, putsa fönster, ta in vinterdäcken från bilen, kanske baka bullar.
Jag gör ingenting. Startmotorn på bilen är kanske på väg att gå sönder har jag fått höra. Min egen inre startmotor ÄR redan defekt och trasig. Var lagas sånt? Går det att fixa? Hur då?
♥
♥
♥

Ibland bara måste jag ta ställning till saker och ting. För ovanlighetens skull gör jag det här:

1. Jag är helt emot att SVT visar privata begravningar. Offentliga vuxnas begravningar är ok om familjen tillåter det och tv har frågat först, inte ett oskyldigt litet barns begravning. Det känns som ännu ett övergrepp kommer att begås.

2. Hur kan ett så löjligt förslag om att ändra Herr Gårman-skyltarna, komma till skott överhuvud taget? Finns det ingen som stoppar sånt här i papperskorgen i tid? Vad är vitsen med att slösa pengar på att förstöra ordvitsen Här Går Man? Löjligt. ”Fru går man.” Vad strunt är det?
Det här måste väl ändå vara ett aprilskämt när jag tänker efter. Och jag gick på det.

Så. Nu kan jag kanske sova. Kanske.

Medan tiden står stilla och inget särskilt händer mer än att det är Valborg och vår ute, så börjar jag uppdatera länksidan med att plocka fram de bloggar jag faktiskt läser. Får se nu om det blir de 10-15 jag uppskattade det till i bloggfrågorna som jag besvarade i söndags. Och så måste jag orka gå och handla, gå och duscha, och översätta också. Måste och måste. Allt är relativt. Vill och vill… bättre.

Vaknar upp och undrar hur jag ska få tillbaka min gitarr som jag glömde på bussen, hur min jättestora broderade duk ska bli torr och fin igen, hur vi alla ska bli torra, när det ska sluta regna, hur motorcykelolyckan ska bli ogjord (det var inte jag som körde) och jag lär en flicka betona rätt på ”javel” på danska, i chokladaffären. Ett sammelsurium av intryck. Lättnaden kommer sen, när jag ser min gitarr hänga på väggen. Aha, det var bara en dröm! Verkligen! Har aldrig hänt. Kommer aldrig hända. I skenet av drömmen har jag det riktigt bra då.

Nu har jag långledigt resten av veckan. I mitt förra liv skulle jag ropa hurra! I mitt nuvarande liv har jag det bättre på jobbet än hemma. Fortfarande en obalans alltså.
Influensan/förkylningen går vidare till nästa nivå: hosta och rivont i halsen.
Mitt eget bloggprojekt går också vidare och jag gläder mig så till det! Himla kul! Nu är det klart vem som gästbloggar till helgen Och jag är så nyfiken på vad det kommer handla om. Har inte en susning. Och så har jag fått positivt svar från en till, som gärna vill skriva något.
Spänning blir det på fredag med. Ska gå på intervju då.
Och ikväll, hur kommer det gå för Liverpool FC? Blir det final i Moskva eller inte? Det blir tufft!

Här är solar i mitt liv:
Först min kisse som är en goskisse. Här ligger han bredvid mig i sängen.

Utanför har flocktulpanerna, tulipa tarda, börjat blomma. Jag ser dem uppifrån tredje våningen, från balkongen. Fint! Som solar lyser de upp till mig och värmer mitt ensamma hjärta.

Ännu en sol är min syster, som så fantastiskt finns för mig, när jag och kisse behöver hjälp. Hon har idag erbjudit sig att vara kattvakt en av de drygt tre veckorna i sommar, då jag ska på dansk sommarkurs. Hon ger mig hopp om att det kommer ordna sig med sommarkatten. Tusen tack! Du är bästa syrran i världen!
Nu är det kattvakt tiden 27 juni-13 juli som fattas.

Mitt i febern och smärtan har jag gjort saker. Ringt ett skolsamtal. Betalat räkningarna. Skrivit ett knäppt mejl. Och en knäpp blogg. Beställt tid på bilverkstad. Det var ett roligt samtal som piggade upp mig. Konstigt att det går att skoja ihop med en människa man aldrig förr talat med. Kontakten bara finns där. Ringt syrran och gråtit och känt mig så ämlig. Tur att hon finns! Och så emellanåt kan jag knappt andas. Har så ont så att det är bara outhärdligt. Det måste vara influensa jag fått. Och jag hoppas att det värsta är över nu. Att det blir bättre och bättre framöver.
På bilden kan anas lite grön myskmadra längst bak, bortanför pärlhyacinterna. Den överlevde marodörerna från i höstas. Då ska väl jag komma igenom det här.

Hade jag varit lik Stationsvakt, så hade jag kanske gjort en videofilm med mig själv som visar hur eländigt jag mår och allt. Hade jag varit lik Denna sidan sundet. så hade jag antagligen inte bloggat på en vecka. Bara försvunnit och hållit mig undan tills jag blev frisk.
Nu är jag ingen annan, bara mig själv och har så dötrist hemma. Det är jag och datorn då. Och jag som trodde jag kunde åka till jobbet några timmar i alla fall. GLÖM DET! Febern går upp mot 38.8 nu och det är ovanligt för att vara jag. Jag är helt slut. Har ont överallt! Kvider. Det rinner vått från ögonen. Snuvig. Ont i halsen. Ensam. Svårt att sova. Svårt att vara vaken. AAAAAJ! Har nog inte varit så här sjuk, sedan jag var gift och barnen bodde hemma.
Jag ser inte var jag lägger täcket. Kisse blir bortskrämd mer än en gång. Jag vill inte äta. Inte dricka. Har ingen motor till något. Orkar inget heller. Och så är det ju ofta hemma, när jag är frisk med… Gissa om det är värre nu!!!
Min närmaste ”vardagsvän”, har inte tid med mig nu på låååååååååång tid. Får inga kramar av någon. Inga mänskliga röster hörs. Bara feberyra och fantasiljud, datorn som plingar att det kommit mejl, fast det inte har det. Och jag kunde väl ha blivit sjuk på onsdagen istället eller inte alls, så att jag sluppit förlora arbetsinkomst och kunnat vara med på viktigt möte. Ja, suck!

Nu blommar mina lökar som jag satte i rabatten utanför huset i höstas. Det finns en liten rest kvar av myskmadran. Det är jag mycket glad för. När jag ser på mina blommor blir jag lugn och när jag lyssnar på Mats sitarspel också. Jag var med när han lärde sig att spela.

Fasen! Snuva, feber och ont i halsen smyger sig på. Jag tar whiskey i Earl Grey-te och öser i socker. Men det är försent för att hejda förkylningen med det nu. Nu är det inget kul alls. Tja, var det det innan då? Ja, lite. Bloggvärlden ger mig mer än den verkliga världen emellanåt. I alla fall på min fritid. Jobbet hör också till mina bra platser att vara på. I fredags var jag och en av mina arbetskamrater på en trevlig lunch, som inredningsfirman som vi beställde skolmöblerna från, ordnade. Där var underhållning och god mat. Jag tog inget godis ut skålarna, för jag ville inte bli smittad av något. Men vad hjälpte det?

Jag måste tvätta. Handla. Och jag är arg. Det är xxx att inte få hjälp med kisse i sommar. Han är ju så himla gosig och fin. Jag brukar inte be om hjälp särskilt ofta. Jag är van att klara det mesta själv. Men i det här fallet är jag tvungen att få hjälp. Jag avskyr att vara beroende av andra. Jag avskyr att fråga runt och behöva vara beredd att få höra nej och trista ursäkter och vara förstående. Men nu är det inte mig det handlar om. Det är KISSE som ska ha det bra. Han kan inte komma med till Danmark. Och han ska inte vara på kattpensionat. Det är bara så.

Och så ska jag läsa danskaläxorna. Jag blev väldigt irriterad sist på danskan, då det visade sig att jag var en av de få, som hade läst det vi skulle. Och så kom inte folk tillbaka i rimlig tid efter rasten. Så brukar det inte vara. Något har hänt. Jag vet inte vad. Jag har också varit trött på att åka dit, fjärde delkursen och allt. Men baske mig, så gör jag mina läxor.
Nå, så är jag sjuk och arg. Tills jag blir frisk och gladare igen.

Från Denna sidan sundet kommer dessa frågor och dessförinnan från andra.
1. Hur länge har du bloggat?
I fyra år, började i februari 2004.
2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv börja blogga?
Hade ingen särskild bild alls vad jag minns. Visste nog inte vad en blogg och bloggare var. Funderade på om jag skulle stava blogg med ett eller två g. DET minns jag.
3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Walentine och Stationsvakt har jag läst längst. Förälskad? Nej jag blir inte förälskad i någon blogg. Men jag tyckte om deras bloggar.
4. Hur känner du dig inför dina första blogginlägg, när du så här i efterhand läser dem?
Sentimental.
5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Ungefär tio-femton.
6. Av de bloggare du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar/t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politikbloggar?
Helt klar övervikt på bloggar som handlar om livet, märkligheter, roligt, böcker och danskt.
7. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om?
Stationsvakt och Det progressiva USA, den enda bloggen om politik jag läser. (Jag kan inte räkna till en alltid.)
8. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om?
Stationsvakt och Denna sidan sundet. (Jag kan fortfarande inte räkna.)
9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
De låter mig hållas…
10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Jag tror det. Behöver nog fråga dem om det. Förresten, oavsett vad de svarar, så ÄR jag mig själv. Vem skulle jag annars vara, i min egen blogg?
11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränser hela tiden?
Jag har en gräns. Jag skriver absolut inte om allt.
12. Nämn några saker som du aldrig skulle blogga om och varför?
I så fall sätter jag ut orden på de sakerna och får sökningar hit på det. Det vill jag inte ha. Läs bloggen själv och se vad jag inte skriver om. Skriver inte heller om politik och ishockey. Namnger inte folk jag känner om jag inte har fått lov till det. Det är av respekt.
13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du?
Inte så stor som man skulle kunna tro. I så fall skulle jag göra allt för att öka mina besökssiffror. Visst vore det roligt att få fler kommentarer, men jag skriver oavsett vad.
14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Nej. Det behövs två för att dansa tango. Och viktigt att se varandras kroppsspråk på riktigt och sånt.
15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Ja. Det har varit roligt.
16. Tror du det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Ja.
17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar. Och isåfall: Hur har du hanterat detta?
Nej.
18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nja. Jag ångrar ofta kommentarer av någon anledning. Jag tror jag måste vara på något särskilt sätt då och det är jag inte. Jag censurerar ofta mina inlägg innan jag publicerar dem och skriver något helt annat istället. Jag går ofta tillbaka till ett inlägg och ändrar lite, innan det känns riktigt klart. Det är lite som processkrivning över det.
19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Va! Finns det nackdelar? Jag gör vad jag vill med bloggandet. Inte tvärtom.
20. Tror du att du fortfarande efter två år bloggar? I såfall: Tror du att ditt bloggande förändrats då?
Jag tror att jag bloggar då med, om jag inte har dött eller blivit kär och galen. Jag förändras hela tiden, precis som alla andra. Såklart ändras skrivandet med då. Hoppas jag.
21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Jag, andra bloggare och bloggningen ÄR en del av samhället och kulturen. Vi har lika stort eller lika litet inflytande som alla andra.
22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Mycket. Jag har en kanal ut i världen genom den och min hemsida. Jag har en tillhörighet i bloggvärlden oavsett om jag har en stor eller liten blogg. Jag får ett utlopp för mitt eget skrivande inte minst.
23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Det har blivit en del av min vardag. Det är fint att få läsa om andras tankar om livet och få inblickar i sånt jag inte hade en aning om. Och skratta åt andras skämt. Sånt behöver jag mycket av. Ibland har bloggläsningen inte känts bra. Då gäller det att sluta läsa vissa bloggar och gå vidare. Det är det fina med bloggläsandet, att den är så kravlös. Och så kan jag fundera på vad det är i mig, när jag inte gillar det jag ser hos andra.
24. Nämn fem bloggare som du vill ska svara på enkäten.
Nu har många redan svarat på frågorna…. hm… De här vill jag gärna läsa svaren från: Aprilsaga, Walentine, Nadjva betyder viskning på persiska, Bimbo Boys Blog och Det progressiva USA.