Idag har jag fått en stor STOR present av mina chefer. De är helt underbara! De har förstått och ger mig det jag behöver. Jag är så glad för det.
Och hemsidan fungerar igen. Det var bara ett litet enkelt misstag som gjorde att den inte visades idag. Nu fungerar den som den ska.
Jättebra!
Puss och kram! Till alla! I hela världen!!!! Snart åker jag. Bara 23 dagar kvar.

Jag har sorterat mina originalbetyg och intyg av olika slag idag. Snart inser jag att jag alltid har pluggat och gått olika kurser, vid sidan av jobbet. Det har väl blivit ett sätt att leva och komma vidare för mig. Ibland som en vila, ibland som det värsta jag givit mig in i. Jag har svårt att vara stilla och nöjd. Och hade jag inte läst vidare, så hade jag väl inte varit kvar i skolan. Nu är jag kvar och har inga planer på att sluta, men jag behöver få annat i huvudet med.
Nu är mina papper i ordning till nästa ansökan. Och så har jag anmält mig till fortsättningen av danskan. Fast jag vill bara gå en delkurs till, som handlar om att översätta danska till svenska. Det har ju ingått lite i de andra kurserna med och det roar mig mest.
Frågan är, ska jag anmäla mig till en kurs i Qi Gong med? Som friskvård och kroppsträning. Gud vet att jag behöver få igång min stackars trötta onda kropp på något snällt sätt. Tio tisdagskvällar under hösten… kanske.

Tågbiljetterna till Danmark ligger här på hyllan. Mina övertidstimmar från i våras, är nu ok att ta ut, för att kunna vara där några dagar utan löneavdrag. Men helst ska jag bara jobba och jobba, tycker chefen, något annat behövs inte.
Är det min hela framtid? Att jobba, komma hem, sova, jobba, se på tv, vara trött, sova, jobba, ha trista helger, tröstäta osv….
Eller finns det annat att göra med resten av livet, som kan ge mig mer innehåll och mening? Att jobba, läsa danska, åka till Danmark, jobba, ge ut en liten diktbok, åka till Danmark, jobba osv…
Det vore mycket mer spännande för mig. Jag behöver spänning i mitt liv. Och omväxling. Och ha en nöjd vardag på jobbet som grund. Det är vad jag behöver!

Äntligen lite sovmorgon och frihet. Fast i huvudet tumlar barnen och tankarna på skolan om, runt, runt. Svårt att sova då. Jag har jobbat och jobbat, hela veckan. Och gått på kinarestaurang med kär vän. Och sett på hyrfilm ihop. Sen somnar jag på soffan. Ett helt oromantiskt liv.

Jag satt och gjorde en lista igår på allt jag ville ha, behövde och måste ha. Tre olika spalter. Och så kostnaderna. Det var bra att se det framför mig. Då blir det lättare att avstå från sånt jag vill ha, men inte måste ha just nu i alla fall. Och så ser jag tydligt det jag absolut måste ha pengar till i höst: tandläkaren, avloppet och ny startmotor till bilen. I det perspektivet behöver jag inga nya datorer, ingen ny mobil, inga lampor, ingenting alls egentligen.
Bäst att göra sånt som inte kostar. Städa. Slänga gammalt trasigt. Rensa ut. Få ordning på papper och betyg. Cykla.

Ӂ, regniga dag. Aldrig mera kan Dana bli glad.
För hon har mist sin vän, hon är ensam igen, där hon går, denna regniga dag…”
lite omgjord text från gammal schlagerhit.

”Regn ute, regn inne, regn i hjärta, regn i sinne…”
omvänd soldikt

”Regn å regn å regn å regn, langar lötur skramblar… ”
ur färöisk barnvisa, ej rätt stavat

Utflykten inställd p g a regn.
Innesittardag istället. Ska se om jag får ordning på den stationära datorn. Den vill inte uppgradera word och det andra i officepaketet jag har. Kanske är datorn för gammal. Kanske är något trasigt i den. Kanske finns någon support att ringa, får ta reda på det.
Nej, den är bara att kasta. Bort, bort!
Jag ska hålla mig i mitt pysselrum idag mest. Lyssna på musik. Ordna lite. Låta tiden gå. Helt ok. Och igår vann Liverpool FC sin första match i Premier League. Bryr jag mig? Tja, det står ju Carlsberg på tröjorna. Absolut!
Om prick en månad vill jag åka till Danmark och öppna nya fönster och dörrar.

Morgonsol 6 augusti i Norrland.

Ibland, som idag, skriver jag saker, som jag sedan i min egen censur, inte låter komma ut i ljuset på internet.
Jag kan ju undra ibland varför jag skriver på min blogg fortfarande, efter fyra och ett halvt år. Är det bara en vana, ett behov, ett beroende eller vad? Vem vill jag nå ut till? Skriver jag bara för mig själv och låtsas naivt att ingen läser vad jag skriver? Eller tror att jag kan skriva vad jag vill, utan konsekvenser för tillvaron?
Jo då! Jag tänker ofta på det. Jag vet att jag inte kan skriva om vad som helst. Inte heller om vem som helst. Bloggen är på sätt och vis mitt ansikte utåt. Och jag vill inte skämmas för vad jag skriver. Inte heller lämna ut mig själv och andra till kända och okända läsare.
Så finns den andra sidan, läsaren. Som läser andras bloggar av nyfikenhet, glädje, irritation, vana eller som ett beroende. Jag läser ju också andras bloggar och finns på den sidan med.
Inte heller den som läser bloggar eller susar omkring på internet gör det osynligt. De flesta syns i besöksstatistiken med sitt land och ip-nummer, om man nu bryr sig om sånt. Kanske inte alla syns. Det finns väl ett blint fönster där med, precis som ett Joharis fönster. Men de flesta. Du syns. Jag syns. Och det är helt ok. Internet är fritt för alla att använda. De modiga och villiga skriver en kommentar. En del berättar direkt till mig att de läser min sida. Det är ju också sätt att lämna spår efter sig till mig. Och jag gör så till andra med.
Så tillbaka till det jag skrev i början. Om jag skrev allt här, då fanns ju heller ingen vinst med att ha en personlig kontakt med mig. Och för en del, är det jag skriver på bloggen den enda ensidiga kontakten som en del vill ha med mig. Jag kan undra varför. Det är ok. Allt är ok. Nästan.
Jag vill inte gå miste om kontakt med de jag känner, för att de tycker det räcker med att läsa i bloggen vad jag gör och för att slippa höra av sig till mig. Eller för att kontrollera vad jag gör. Eller vaka över mig. Det finns andra sätt. Ta kontakt. Eller släpp!

Vad trist att komma hem efter en arbetsvecka och inte ha några särskilda planer för helgen. Så får jag väl hitta på något då… hm… vad…. ja, just det, ska på utflykt på söndag…
Men annars då… vad är så fel med att pyssla hemma då? Fixa till den stationära datorn. Sy en mysig madrass till kisses transportlåda. Städa lite. Ordna med mitt hem. Nä.
Jag vet inte vad riktigt, men något är det som trycker mig här hemma. Instängdheten kanske. Långt ner till marken. Ingen trädgård. Inga blommor. Inget som gör mig glad. Ingen spänning. Utan lust.
Det är ju också de första dagarna hemma, sedan jag kom hem från landet. Jag har ett liv med stora kontraster mellan jobbet ihop med andra och med att vara själv hemma. Jag har inte vant mig vid det än. Kommer jag någonsin?

En rolig sak hände idag på jobbet:
Jag planerade första skoldagen ihop med en klasslärare. Jag sa att jag ville vara med i klassen fram till rasten. Då sa hon:
– Och sen åker du till Danmark!
In my dreams! Fast nästan rätt. Nästa månad hoppas jag! Oj, vad vi skrattade!

Om fem veckor vill jag sitta på tåget ner till Danmark! När kan jag börja packa?
Ikväll har jag sett Poirot på DR1. Sen planterade jag lite myskmadra och kärleksört från landet här utanför i rabatten utanför porten. Det var duktigt gjort av mig, att inte skjuta upp det en dag till. Snart går jag och lägger mig. Trött så in i norden, efter bara två dagar på jobbet.
Har köpt en ny digitalkamera idag. Var det den jag ville ha eller ska jag lämna tillbaka den i morgon?

FLøJDøR-EFFEKTEN
Almengyldig observation

En fløjdør har den egenhed,
at den er ualmindelig bred
og derfor altid står på halv
og derfor altid er for smal.

Piet Hein (1905-1996)

Jag är för trött för att orka gå och lägga mig.

Nej, jag hade inte bråttom hem igår. Men för det behövde jag väl inte göra fel när jag skulle släppa ut vattnet från systemet?… hm… Nu blev det stopp i rören igen och översvämning och det var ju bara att torka upp vattnet och prata med rörmokaren igen och han ska bygga klart resten av avloppet i oktober, bestämde vi. Då blir det uppbrytning av resten av golvet i källaren och så måste det grävas ute på gården, rören ligger långt ner där, på frostfritt djup. Det går före en ny tvättmaskin, för utan ett fungerande avlopp kan jag ändå inte ha tvättmaskin. Men allra först vill jag köpa en ny digitalkamera. Bara vill!!! Är jag bortskämd? undrade en. Det vet jag inte.
Jag drömde att jag mötte en man som var blind. Han tog i mig för att känna på mig hur jag såg ut. Och sen tog han i mig mera och började dansa med mig. Jag bara drogs till honom och hans doft. Ville inte släppa honom. Så vill jag ha det. Och i en ömsesidighet såklart. Finns han? Är jag bortskämd som drömmer sånt?
Och så vill jag börja jobba idag. För då går tiden och jag vill att tiden ska gå, så att jag får åka till Danmark snart igen. Och så vill jag träffa mina arbetskamrater igen. Bortskämd att ha det bra på jobbet? Absolut! Det borde alla få vara!
Och så vill jag få ordning på min onda tand och inte få sprickor i resten. Fast det har jag.
Och så vill jag få kommentarer och mejl och det fick jag ju med. Tack alla ni som skickade mejl och kommentarer, det blev jag glad av att läsa, när jag till slut kom hem sent i går kväll. Bortskämd? Ja, ibland! Skäm bort mig mera, gärna!

Här är fina röda krusbär, som ska med hem. Och så plockade jag hallon igår och gjorde en hallonpaj med vaniljsås till. Mums! Jag är både nöjd och rik såna här dagar.
Idag regnar det fram till 12. Sen kommer solen fram. Jag packar bilen i lugn takt och bär in utemöbler och blomkrukor. Jag ska hem. Har inte bråttom. Jag har halsbränna, ischias, tandvärk, ont i ryggen, värk i leder. Börjar jobba i morgon.

Jag fick tillbaka pengar på skatten i juni. Jag tänkte att de skulle bli till en ny tvättmaskin på landet, för den jag har läcker och är väldigt gammal. Men… pengarna tog slut, innan jag kom till tvättmaskinsaffären. Nå, så klarar jag mig ett år till, tänkte jag. Det gör inget om den läcker.
Jag tvättade trasmattan i köket i torsdags. Det gick bra. Sen tvättade jag mina danska tröjor och lite till igår, men… centrifugen kom aldrig igång. Luckan öppnades inte hur jag än prövade olika sätt. Jag bröt upp luckan med ett järnrör till sist. Så brast glaset.
Nu har jag ingen tvättmaskin. Och inga pengar till en ny tvättmaskin. Det gör inget. Jag klarar mig utan ett tag.

Vaknar upp till sol, värme och fint morgonmejl. Sånt gör mig glad. Och nu sista hela dagen här, vad ska jag då göra? Njuta dagen, så gott jag kan. Duscha och klä mig fint. Baka scones! Klippa gräset. Plocka bär. Låtsas som om sommaren precis har börjat? Njaä. Inget bra att låtsas. Bättre att se verkligheten som den är: sista hela dagen här, för den här sommaren…
Jag kan se tillbaka på en väldigt bra sommar på många sätt. Och tänk att jag var i Danmark i tre hela veckor! Härligt! Danmark är så viktigt för mig.
Vissa saker kunde varit annorlunda (bättre? sämre?) och livet är som det är – vi människor, (du och jag, sötnos) är som vi är.
Dagarna går och går och tiden som går kommer aldrig mer igen. Ibland går det att ångra sig och göra om. Ibland går det inte alls. Visst väntar, längtar, saknar, ångrar jag fortfarande. Visst. Också bra dagar som den här.
Framtiden vet jag inte mycket om, jag har planer, och vad det blir av dem, står skrivet i stjärnorna än så länge.
Jag har mycket som jag är tacksam för idag. Det har tagit tid och energi att komma hit, till att både kunna skriva att jag kan känna en tacksamhet och mena det.