Jag får ingen ordning på uppkopplingen till Mac. Likadant är det med kontakten med andra män-skliga Mac. Ingen kontakt. Trist konversation. Utan varma känslor. Tystnad. Frustration. Brytningar. Ja, parallellerna finns där.
Ska Mac kunna bli en ny kärlek så måste baske mig tekniken fungera också. Än så länge är det kallt oss emellan.

Igår fick jag ändan ur vagnen och bestämde mig för att byta dator. Min gamla har gjort sitt med trasigt lock och bullrande fläkt. Idag skriver jag på min nya MacBook i aluminium, svindyr och annorlunda och jag hittar ingenting och får hjälp av min webmaster att lära mig installera program och tänka annorlunda än jag brukar.
Det kommer att ta tid att lägga in mina program, musik, bilder och andra filer och göra datorn till min. Jag övar tvåfingergrepp och att hitta på ett mindre tangentbord. Jag lär mig snabbkommandon. Övar att vänja mig vid att läsa texten som syns annorlunda än på min gamla pc.
Förändringar är ofta bra. Men är det alltid så? Jag önskar att det kunde ha blivit vid det gamla också. Nytt badrum ok, ny dator, tja, mest ok. Ingen kärlek, inte ok. Jag önskar det hade varit annorlunda. Önska går ju. Så finns verkligheten att vara i. Tja. Så här är det. Just nu.

Det är både första söndagen i mars och första söndagen i fastan. Det hinner bli fem såna söndagar i mars, från den första till den femte. Sedan blir det palmsöndag och påsk i april. Kyrkoåret rullar på, likaså veckorna och månaderna i almanackan. Min långa väntan är snart slut. Och antagligen annat med.
Allting har en början och ett slut. Min början blir både som en början och ett slut i samma stund. En dörr öppnas, en annan stängs.

Sportlovet, som för en vecka sedan låg framför mig, ligger nu bakom mig. Jag är nöjd med veckan i stort sett. Bra att jag hade saker att göra. Allt är inte klart. Nya datorn står bara på köksbordet och glänser än så länge. Det tar tid för mig att närma mig ny teknik. Jag minns hur lång tid det tog innan jag ville lära mig nya digitalkameran. Nå, nu finns datorn där, redo att lära känna den när jag är beredd. Inte än.

Kisse hjälper mig att städa i lådan.

Äntligen!!! Efter tre år och sju månader så har jag kaklat klart i badrummet, mellan toaletten och badkaret och i ett hörn vid dörren. Å, så skönt! Nu ska jag bara foga, lägga silikonkant, måla på väggen, beställa ny kran och handfat. Det är också mitt jobb. Att få det uppsatt blir någon annans jobb.
Att kakla är som att baka bröd. Blanda ett recept. Knåda degen. Forma det. Låta det vara i ugnen. Dekorera det, nåja lite omvänd ordning. Njuta!

Nu är allt förberett. Kakel framme. Bitar delade. Fixmassa blandad. Golvet skyddat. Arbetsmusik vald. Jag spänd. Strax är det bara att köra på. Ingen återvändo finns. Ensam eller inte. Det är nu eller aldrig som gäller.

Fredag, lördag, söndag är kvar på sportlovet. Jag har en del kvar att göra på min lista. Ändå vill jag inte känna mig tvungen att göra allt om det inte passar sig av en eller annan anledning. Ett steg i taget framåt, det får räcka. Att ta ansvar för min tid och energi, det är en utmaning nu.

Jag var på morgonmässan idag. Det var precis vad jag behövde. Där finns ett lugn som är bortom alla världsliga bekymmer. Bäst att minnas det och hålla fast i lugnet, stillheten, ljuset, traditionerna, bönerna, psalmerna. Vara i lugnet inom mig.
Idag börjar fastan.

Jag är totalt villrådig. Kommer svenska kronan gå upp igen eller ner och ner och ner och ner ännu mer?
Vem vet sånt?
I november kostade en dansk kr 1,27.
För en vecka sedan 1,44.
Nu 1,52.
Vem kan se in i framtiden? Inte jag i alla fall! Fast jag önskar jag kunde, när det gäller växelkurserna.

Vad får mig att gå upp idag? Solen? Snön? Hunger? Nej, ingenting. Jag sover jättelänge. Jag ligger kvar i sängen som en säck potatis. Har ont med. Men akupunkturen igår hjälpte i flera timmar.
Idag ska jag på bio i stan. I huvudet snurrar en dröm, jag hjälpte en delfin som hade kommit fel. Det är nästan som att vara på bio, fast hemma.

Jag lyfter ögat mot himmelen och knäpper hop mina händer.
Till Dig o Gud, som är barnens vän, min håg och tanke jag vänder.

Vi sjöng psalmer varje morgon i skolan ända upp till sexan. Mina kära skolfröknar gav mig en sån grund i livet, som jag fortfarande har glädje av. Ibland kommer det en sång till mig, som jag lärde för länge sedan.

Idag är det snöoväder. Äntligen lite mer vinter lagom till barnens sportlov. Hoppas de är ute och leker i snön, medan den finns här. Jag däremot, kan gärna stanna inne. Jag bakar och tar hand om sommarens bärskörd.

Det snöar ute. Det snöade i min dröm med. Jag hade musik i en stor klass sent en fredag eftermiddag och skulle sen cykla hem i snön.
Sportlov. Hm… Vad vill jag göra? Vad behöver jag göra?
Jag har ingen motor för att starta det jag behöver göra. Att kakla klart i badrummet står på listan, sedan lång tid tillbaka. Jag gör det bara inte. Har ingen energi. Behöver antagligen hjälp och sällskap till det. Någon som blandar bruk åt mig. Någon som skär plattorna. Någon som står ut med att vara hantlangare. Skulle det hjälpa för att starta? Måste köpa nytt bruk med. Där är början. Och ta fram allt. Starta projektet liksom.
Nu har jag en vecka hemma, som gjord för att ta tag i det här. En halv dag bara behövs, så är jag klar.

Ingen vanlig fredag här inte. Sportlovsbörjan. Appeldatorbeställningsdag. Så är en sak på att göra-listan gjord. Får se hur det blir med resten.

Kan det vara så att natten är som en vakt över ens liv, om det flyter på bra eller inte? Jag tror det.
Natten väcker mig med tankar på det som är ofärdigt eller fel och som behöver rättas till. Det må vara kroppen som gör ont eller tankar som far i huvudet. Natten ser till att väcka mig ur min dvala och handlingslöshet och vill få upp något i ljuset.
Så måste dagen vara den tid, som är till för handling, då har jag chansen att ställa allt tillrätta och ordna det bättre för mig själv.
I natt har jag vaknat och mått riktigt dåligt. Kropp och huvud kör runt med mig. Jag har helt klart saker som behöver ordnas i dag och i den närmaste tiden.
Och har jag gjort det sen, då kan jag titta mig i spegeln och vara nöjd med mig själv. Och så får jag antagligen en bättre nattsömn med. Det blir liksom kvittot på att jag är på rätt väg eller inte.

Vad med denna dag? Jobba, ordna med papper, möte. Hem.
Tvätta? Beställa en dator? Betala kursavgiften? Jag grämer mig över danska växelkursen. Jag grämer mig över mitt lån jag tog med så hög ränta. Jag grämer mig över att allt kommer kosta så mycket mera. Gräm, gräm. Jag är olycklig för det. Vad hjälper det? Inget. Bara att betala. Släpp det här sen. Någon tjänar väl på det här med. Jag får ju något jag med, för pengarna.
Jag har ofta tänkt att pengar gör ingen lycklig. Kanske skulle jag börja tänka tvärtom istället? Pengar är lycka! Jaaaaaa!