Kan det vara så att natten är som en vakt över ens liv, om det flyter på bra eller inte? Jag tror det.
Natten väcker mig med tankar på det som är ofärdigt eller fel och som behöver rättas till. Det må vara kroppen som gör ont eller tankar som far i huvudet. Natten ser till att väcka mig ur min dvala och handlingslöshet och vill få upp något i ljuset.
Så måste dagen vara den tid, som är till för handling, då har jag chansen att ställa allt tillrätta och ordna det bättre för mig själv.
I natt har jag vaknat och mått riktigt dåligt. Kropp och huvud kör runt med mig. Jag har helt klart saker som behöver ordnas i dag och i den närmaste tiden.
Och har jag gjort det sen, då kan jag titta mig i spegeln och vara nöjd med mig själv. Och så får jag antagligen en bättre nattsömn med. Det blir liksom kvittot på att jag är på rätt väg eller inte.