När jag var på väg ”hem” till vandrarhemmet, kände jag oviljan att bo med ”den tossede dame” igen. Jag ska göra det en natt till ok, jag har markerat mitt utrymme, genom att flytta på hennes saker ovanför min säng och jag har lagt en broschyr på bordet. Jag ska INTE bo med henne mer än den här natten med. Jag byter rum sen, jag känner mig inte trygg där helt enkelt. Jag har bara inte råd med två dyrare nätter. En natt till där måste gå.
Nå, bra saker då??? Ser jag dem?
Jo såklart har jag haft det himla bra också. Jag har vandrat i en bokskog och sett havet tillsammans med en god vän, ätit sill och druckit snaps. Vad kan väl slå det? Tja, att gå där i den vackra naturen och ha batterier som fungerar i kameran hade ju varit ett snäpp bättre. Och så gick tiden alltför fort bara.
Skönt att jag har min dator med mig och att det finns trådlösa bredband i luften. Datorn är en stor del av min trygghet när jag är ute på äventyr. Här kan jag prata med hela världen konstigt nog. Och den som har lust kan lyssna och kommentera. Här finns inget tvång. Bara ett erbjudande.

På tal om erbjudande, en dansk talepedagog hämtar mig här i morgon förmiddag. Vi ska prata om våra jobb nån timme och kanske får jag möta ett par av hennes elever. Jättekul! Det ser jag verkligen fram emot. Det er da rigtig, rigtig godt!

Så vaknade jag, många gånger, i natt. I Roskilde. Min rumsdelarkvinna, väckte mig kl.2 för hon ville lägga en kudde över min blinkande dator. Nej, det fick hon inte. Varför inte? För att det är min dator och jag ville ha en tidning där istället för en gammal smutsig kudde. Hon hade halva bordet fyllt med sina saker. Jag hade tre broschyrer i en hög. De ville hon lägga undan på en annan säng. Nej, sa jag, jag vill ha dem där. I morse när jag gick upp var broschyrerna borta. Jag hittade dem sen i överslafen, under täcket. Snacka om att ta rummet i besittning och inte låta mig vara där. Fast hon måste ju. Hon hade nog räknat med att vara ensam där. Det hade inte jag. Men jag förstår inte att hon inte kan dela med sig av utrymmet. Nå, jag ska bo där två nätter till. Jag får står ut. Hon med. Har vi otur kan det bli krig mellan henne och mig. Freden i Roskilde blir ett minne blott. Jag ska samla ihop mina saker och bara ta utrymmet för mig i min bädd. Det kanske kommer dit fler kvinnor ikväll. Hoppas det.
Nå, tänk att såna småsaker retar mig otroligt mycket. Kanske är det inte småsaker för mig. Antagligen inte. Det handlar om gränser. Fast nu ska jag byta fokus och göra en god frukost. Jag sitter i de gemensamma lokalerna på vandrarhemmet, övre våningen. Tittar ut över hamnen och husen och den gamla kyrkan på kullen. Det är väldigt fint här. Snart tar jag bussen upp till tåget.