Danmarksplanerna fortskrider…

Idag fick jag svar från Danmark att det inte gick att gå på studiebesök där jag hade tänkt nästa vecka, för de har, liksom jag, en lovvecka. Jag ger inte upp, utan mejlar till Roskilde kommun också. De jobbar och möjligen kan jag få napp där istället. Jag ska till deras kontor på måndag eftermiddag. Det vore himla trevligt att få träffa en dansk talpedagogkollega ute på fältet.
Jag ska bo på vandrarhemmet i Roskilde och centralt i Köpenhamn. Kanske kan jag gå och bada på DGI-byens simhall med. Glyptoteket ligger precis bredvid på vägen emellan. Det kan jag tänka mig att se igen. Och så åker jag till Arken och tittar på Skagenmålerierna. Kommer jag hinna åka till Louisiana med?
Två lunchträffar har jag inplanerade. Å, det ska bli både kul och spännande alltihop. Och undrar om jag kommer kunna sova ihop med andra okända på natten? Kanske de blir mest störda av mig, för jag kan snarka rätt så bra. På lördag klipper jag håret och växlar lite stålars. Och så tvätta och packa. Allt måste vara klart på söndag kväll. Ska upp tidigt på måndag morgon, kl 04.00. Snark!

Oro på jobbet sprider sig hem!

Har sovit oroligt. Ska på utvecklingssamtal med chefen idag. Risken finns att min tjänst utökas och jag får då 25 % mer arbetsbelastning. Hur ska jag orka med det? Jag har arbetat förut med sån svängdörrspedagogik och jag blir varken kreativ eller hinner jobba på djupet då, med allt det som jag har att göra. Dessutom har jag till sist tappat greppet över min arbetssituation och blivit utarbetat och sjuk. Såklart jag blir orolig. Och så är lönen kopplad till prestation, ju fler elever desto högre lön, säger chefen. Ju fler elever desto sämre pedagog, säger jag.
Än så länge är inget bestämt. Men jag kommer inte få någon högre lön på många, många år. Jag är inte någon lönsam lärare. Det vill jag inte heller vara. Jag har andra mål som lärare, än att jobba med mängd.