”Du puster min oro væk med et kys.” skrev Anne Linnet i sången På stenede veje.
Jag ska ut på stenede veje. I alla fall ut på asfalterade vägar. Jag vill också ha en kyss som blåser bort min oro. Jag är jättespänd på hur det kommer bli. Kommer jag vakna i tid, hinna med tåget, kommer tåget fram, får jag gjort allt jag vill och helst lite till?

Väntar, väntar, väntar, väntar. Nej, här finns inga kyssar. Jag får gå här med oron.

I dagarna är det fyra år sedan jag startade hemsidan och började blogga. Jag tänkte ha bloggen ungefär som Bridget Jones dagbok. Därav mina viktbloggar ibland. Hennes dagböcker blev till filmer. Tja, det kanske händer här sen då…
Söndag och vila? Inte idag. Det är en stor dag, slutmanuset till mina dikter ska skickas in. Bäst att göra det idag innan jag reser iväg. Väskan ska packas klart. Kattlådan ska bytas. Matsäck tillredas. Videon programmeras. Alarm ställas. Jag ska upp kl 4 i morgon bitti. Åh, hur kunde jag bestämma mig för att åka så tidigt? Å hå, var det biljettpriset som bestämde det? Jaså. Det verkade rimligt då, kanske inte nu.
Hur ska jag göra med bilen då? Det är en utmanande fråga. Jag behöver i alla fall starta motorn på den.