En poet för alla tider – Rumi i Rinkeby

Jag har precis läst klart den här boken “En poet för alla tider – Rumi i Rinkeby” (Fondi Förlag 2007, red. Dorothea Rosenblad). Den är jättefin. Jag blir rörd av att se skolbarnens arbeten med att lära sig om Rumi och hans liv. Genom projektet Abrahams barn arbetar man tvärs över alla religionsgränser, för “att söka det gemensamma i religiösa traditioner, istället för att fokusera på skillnaderna.” (s 5) Jag är inte förvånad över att det är samma slags metod, att ta till sig litteratur och läsning, som jag tidigare läst om i boken “Listiga räven”, ett läsprojekt från Rinkeby. Boken beskriver IE-metoden, Identifikation skapar Empati. Undrar varför jag inte oftare hör talas om den metoden? Hm…
Här skriver olika människor om sina upplevelser och relationer till Jalal al-din Rumi, om Rumis liv och om hur svårt det kan vara att översätta Rumis dikter. Och ändå blir människor i hela världen berörda av dem. Eleverna har också givit många bidrag till boken. Läs den!
Boken beställs från Rinkebys bibliotek för 175 kr.

Rumi – 800 år!

Precis idag firas minnet av den store diktaren och sufiern Mevlana Jalaluddin Muhammed Rumi, runt om i hela världen. Jag var på konsert i går på Södra Teatern i Stockholm och ska dit idag med för att lyssna och se på föredrag, diktläsning, sång och dans.
I går kväll var det fler som var där. Inte som tidigare på föredragen. Mer av fest och glädje också. Inre vila, kallades konserten. Jag förstod inte vad de sjöng såklart, jag förstår inte persiska alls, trots att Dana på persiska betyder kunskap. (eg. stor visdom) Ändå satt jag där i mörkret och både skrattade och grät. Jag vet inte jag… Det rör väl upp något i mig. Och jag är glad för att bli berörd. Oavsett språk. Över gränserna. Rumi var och är sån som berör människor. Då som nu. Läs Rumi och bli andligt rikare!
Detta är en bild från igår kväll, på Rumi ensemble från Stockholm, som “sjunger och spelar traditionell persisk sufimusik i Rumis spår.” Huvudsångare: Bahram Bajalan.

Rumikonsert på Södra Teatern.

Dervisher

Och här kan du se dervischer dansa.

Rumi – kärlekens poet!

Äntligen är min sida med rumidikter klar att visas upp för världen!
Gå till listen uppe och klicka dig direkt dit om du inte ser länken här.
Det är 800 år sedan Rumi föddes. Han levde största delen av sitt liv i Konya, i nuvarande Turkiet. Han var sufimästare, mystiker och poet. Han byggde broar mellan öst och väst, mellan olika religioner och folk.
Jag ser många likheter mellan hans sätt att uppleva och vara i världen på och det gestaltterapeutiska sättet. Och kärleksdikterna han skrev, om sin älskade lärare och vän Shams, kan säkert många känna igen sig i. Jag gör det i alla fall.

29-30 september blir det en rumifestival i Stockholm, på Södra Teatern.

En kärleksdikt av Rumi.

Det här är en av de vackraste kärleksdikterna jag vet. I år är det 800 år sedan Rumi föddes.

Gå inte utan mig

Dansande i extas går du,
min själarnas själ –
Gå inte utan mig.
Leende med dina vänner
kommer du in i trädgården –
Gå inte utan mig.

Låt inte himlen vrida sig runt utan mig.
Låt inte månen skina utan mig.
Låt inte jorden rotera utan mig.
Låt inte dagarna gå utan mig.

De två världarna är glädjefyllda
tack vare dig.
Stanna inte i denna världen utan mig.
Gå inte till den nästa utan mig.

Låt inte dina ögon se utan mig.
Låt inte din tunga tala utan mig.
Låt inte dina händer hålla något utan mig.
Låt inte din själ röras utan mig.

Månens ljus visar himlens strålande ansikte.
Jag är ljuset, du är månen –
Gå inte upp utan mig.

Taggen är skyddad av rosen!
Du är rosen, jag är taggen –
Visa inte din skönhet utan mig.

Jag är bågformen på din hammare,
de små stenarna under din mejsel.
Slå inte på stenarna utan mig,
rör inte mejseln utan mig.

Å, du kungens lycklige ledsagare
drick inte utan mig.
Å, utkik på taket,
stanna inte däruppe utan mig.

Stackars de som reser ensamma…
Ni känner varenda sten,
ni har gått på var väg –
Res inte utan mig.

Några kallar dig kärlek,
jag kallar dig kärlekens kung.
Du är bortom alla föreställningar,
du tar mig till ställen
jag inte en gång kan drömma om.

Å, härskare över mitt hjärta,
vart du än går…
Gå inte utan mig.

Aicharosor

Idag har jag det så – en dikt av Rumi:

Idag har jag det så
att jag inte kan skilja lasten från åsnan.
Jag har det så
att jag inte vet
vad som är taggen
och vad som är rosen.

Min Älskade har bragt mig i detta tillstånd.
Jag vet inte vem som är älskaren
och vem som är den Älskade.

Igår förde mig berusningen
till den Älskades dörr.
Idag kan jag varken finna
dörren eller huset.

Förra året hade jag två vingar.
Fruktan och hoppet.
Idag känner jag inte till något om några vingar,
jag vet inte hur jag ska flyga
och min rädsla är inte försvunnen.

Att vara en sökare.

Idag ägnar jag tiden åt eftertanke och diktläsning. Jag skriver listor med, på saker jag verkligen vill göra och sånt som vore bra om jag gör klart, för att få ett avslut på påbörjade saker. Sen bockar jag av det jag har gjort. Andra listmänniskor vet precis hur skönt det känns…
Här är en dikt av Rumi som kan få stå för min inriktning. Självklart gäller “han” också “hon”.

Det spelar ingen roll om du är tung och trög
eller lätt och livlig, för Messias ord står fast:
“Den som söker, han skall finna.”
Själva sökandet är en god vägvisare.
Använd all din tid till att söka,
för varje hungrande människa finner föda till sist
och härlighetens sol skall kasta sina strålar
på hans hjässa.

Hitta mer Rumi genom sökrutan till höger.

Rumi, 3

En dikt av sufiern Rumi, som levde på 1200-talet:

Allt började med ett rop från min krävande själ:
“Ge mig näring, för jag är hungrig, och skynda dig,
för tiden är ett skarpt svärd.”

Fler dikter av Rumi hittar du, om du söker på Rumi i sökrutan till höger.

En dikt av Rumi, 2

Rumi var en sufier och poet som levde i åren 1207-1273.
Här är en dikt av honom:

Du förhandlar inte om kärleken
där är valet inte ditt.
Kärleken är som en spegel, som reflekterar
endast ditt inre
om du har modet
till att se det i ögonen.

Hitta mer Rumi genom sökrutan till höger.

Jag kan inte sova…

Jag är trött men somnar inte. Klockan är strax två. Och igår natt sov jag bara fem timmar. Det känns som om det är en natt att vara uppe att vaka i. Att vaka i Guds öppna hand, som det stod i Rumis dikt. Eller att man ska vara vaken när ens älskade är här. Det skrev både Rumi och Tove Ditlevsen om. Tove skrev i en dikt att man ångrade sig om man sov bort ens i bara några få minuter, istället för att titta på sin älskade medan han sov. Men… jag har inte min älskade här. Jag har ingen älskade alls. Jag är ensam. Eller med min egen själs älskade då. Det får rosen symbolisera här nu då.
Jag vill inte sova. Jag vill bara skriva. Jag håller på med min första litteraturuppgift på den nya kursen. Jag tycker om att känna detta flöde av ord. Det är så lätt att skriva. Jag känner mig så nöjd. Kanske kan lite chokladmjölk och en bulle bädda ner sig i magen på mig och göra mig tung, så att jag somnar. Jag får se.
ros

En dikt av Rumi, 1

Mitt hjärta är så litet
att det nästan är osynligt.
Hur kan du lägga
så stora sorger i det?
Se, svarade Han,
dina ögon är ännu mindre
och ändå ser du världen
genom dem.

Rumi

Hitta mer Rumi genom sökrutan till höger.

Två betraktelser.

Hur ljudet n, kan förändra mycket…

”Vi vakar i Guds öppna hand.” (Ur en dikt av Rumi.)

och så här diktar jag:

Jag är vaken fast jag kunde ha sovit.
Jag väntar, tyst och stilla
och ser natten komma och gå.
Jag ser månen.
Jag slutar att vänta och se.
Jag är i nattens evighet, ett med allt.
Jag är i Guds ljus.

“Vi vaknar i Guds öppna hand.”
Den handen vill jag vakna i! Dagen börjar i en fri och öppen ljus himmel. Med alla möjligheter till att få syn på det bästa möjliga och att själva kunna ge det bästa möjliga. Öppenhet inåt och öppenhet utåt. Tryggt! Tillsammans! Kärleksfullt! Nära, med inte för kvävande nära. Här finns mycket att upptäcka och vara nyfiken på!

Här och där…

Jag har många ställen att vara på just nu. Ena stunden är jag i huset som är sålt. Andra stunden är jag i min lägenhet. Och i tredje, just nu, är jag i fritidshuset i Ångermanland. Jag känner mig något sliten, fast det är sommar, semester och ett ibland kravlöst liv. Överallt finns det saker att göra. Vissa saker måste göras, utan diskussion. Andra saker kan jag vänta med till ”sen”. Gör det nu! eller strunta i det… Det är ett väldigt pendlande mellan dessa olika ställen som är som polariteter. Även i hjärtat åker jag liksom berg- och dalbana. Upp till ett slags glädje och ner i den djupaste sorg. Skratt och gråt. Mår bra ena stunden, har det skit i nästa. Saknar balans och ro. Som vågorna i havet, så är det bara att följa med.
Jag har nyligen läst dikter av poeten Rumi. Och nu är jag inne i Harry Potters värld. Det är också polariteter, mellan de gamla kärleksdikterna och den nyligen fantiserade trollkarlsvärlden. Båda böckerna handlar om att välja väg på sina sätt. Det är skönt att läsa. Att vara i andra världar än min egen. Här och där… Att finna min väg och balans, mitt eget bo och ro i hjärtat, det kommer säkert sen.