Fest i Danmark!

Jag är i Fredensborg, i Danmark. Ikväll ska det bli fest på Nordisk Gestalt Institut. Jag är en av festarrangörerna. Och jag ska sjunga i minglet. Det känns läskigt, spännande. Och KUL!

beskrivning

Jag har målat tavlor med zenpoesi, haikudikter och lite Rumi. På danska, svenska och engelska. De ska hänga runtom i huset. Huset är så vackert smyckat i österländskt tema och med massor av ljus och färger, kuddar och dukade bord. Det blir thailändsk buffé, magdans och annat smått och gott. Jag har planer på att göra en tecermoni, för tedrickare. I alla fall brygga japanskt körsbärste i kanna.
Det enda jag saknar är en vän att hålla i handen. Hon som skulle ha följt med, glömde att ta ledigt och jag åkte som jag hade tänkt, i dagsljus från jobbet kl 12 på fredagen. Det ångrar jag inte. Jag behövde köra i dagsljus mesta vägen och komma fram och boa inför den här festdagen. Den har fyllt mycket av min höst.
Finns det en vän som vill komma, så finns det plats! Festen börjar 17.45. Bara att packa trunken och komma. Du hinner!
Ja, idag blir det fest! Hurra!
Och sen sova en extra timme. Gå på möte. Städa. Åka hem. I dagsljus. I normaltid. Hämta vän i Hälsingborg och ha resesällskap i bilen hem. Och sist men inte minst, hämta min sötkisse som är hos reservmattegrannevännen. Vilken helg!

beskrivning

Snart blir det fest.

Jag är fullt upptagen med att förbereda mina saker till en fest på mitt gestaltinstitut i Danmark. Jag läser zenpoesi och Rumidikter, känner efter vad jag blir berörd av, målar tjugofyra bakgrunder, där utvalda dikter skrivs, det mesta är gjort! Puh! jag väljer sånger att sjunga till minglet i starten, jag övar att sjunga och spela, att sjunga hos Marie Bergman är ett steg på vägen också i förberedelser. Jag letar fram porslin jag kan ta med mig till en tecermoni, alla dricker ju inte kaffe. Jag ordnar med sitarmusik till ett rum i huset. Fotografier ska sättas i ramar. Det är väldigt mycket. Jag har nog inte riktigt insett vad mycket tid allt tar. Ingenting är helt klart. Jag har en massa lösa trådar att samla upp och knyta ihop. Samtidigt har jag roligt med att göra det här med. Och det är ju det viktigaste.
Kvar att göra är också att hitta festkläder som går i österns filosofiers tecken. Vad ska jag väl hitta på då månntro… hm… Har ingen aning. Jag får gå en sväng på Indiska och leta lite. Det blir nästa helg det. I morgon börjar en ny intensiv arbetsvecka. Den ska också levas och göras. Just nu har jag föresatt mig att lära mig allt om Daisyspelare och tekniken till den. Bättre sent än aldrig.

Mer Rumi.

På facebooksidan med rumicitat kom ikväll:

“You’ve seen my descent.
Now watch my rising!”

Det visar sig komma från den här dikten. Jag förstår inte riktigt hur ord kan tas ur sitt sammanhang, men det går helt visst med Rumi. Hans ord ger mening på flera plan, utefter hur den som läser orden vill förstå något och känna en mening med det hela.

When I Die

When I die,
when my coffin is being taken out
you must never think
I am missing this world.

Don’t shed any tears.
Don’t lament or feel sorry.
I’m not falling into a monster’s abyss.

When you see my corpse is being carried,
don’t cry for my leaving.
I’m not leaving.
I’m arriving at eternal Love.

When you leave me in the grave don’t say goodbye.
Remember a grave is only a curtain for the paradise behind.

You’ll only see me descending into a grave.
Now watch me rise.
How can there be an end.

When the sun sets
or the moon goes down it looks like the end.
It seems like a sunset
but in reality it is a dawn
when the grave locks you up,
that is when your soul is freed.

Have you ever seen a seed fallen to earth, not rise with a new life ?
Why should you doubt the rise of a seed named human.

Have you ever seen a bucket lowered into a well coming back empty ?
Why lament for a soul when it can come back like Joseph from the well.

When for the last time
you close your mouth,
your words and soul will belong
to the world of no place, no time.

RUMI

Rumis minneskväll.

Jag blir påmind om att det är 737 år sedan Rumi dog. Han dog år 1273 i solnedgången, men hans ord lever.
På hans gravsten i Konya står det bland annat:

“Jag är varken från öst eller väst, det finns inga gränser i mitt bröst.”

Han är hela världens poet med andra ord. Din och min. Allas.

Rumi säger:

Rumi säger idag på facebook: “The closer I get, the more I see how far I am.”

Citatet går rätt in i mig. Precis så är det just nu.
Idag kryper jag ner under täcket och vill bara gömma mig, innan jag sen går upp och tar nya tag igen.
Jag hoppas att en dag finna väg till närhet, utan att känna mig lämnad miljoners miljoner mil bort. Att jag kan stanna i kontakt. Att du kan stanna i kontakt. Jag är här. Finns du där någonstans i världen? Kommer vi hitta varandra? Kommer jag någonsin våga bli kär igen? Jag vet inte. Först måste jag nog möta dig, innan jag vet. Och, som nu, möta mig själv, precis som jag är.

Rumi 803 år.

Idag är det 803 år sedan Rumi föddes. Jag kan undra hur de vet det prick på dagen, eller var det igår? Hm… Jag var i alla fall i Stockholm på 800-årsjubileet och lyssnade på föredrag, dikten Vassflöjten reciterad på persiska, det vackraste språk jag någonsin hört och med den stämman som läste, och på musik med en hel orkester och sångare.

Virvlande dervischer såg jag året efter i kulturhuset. Vilka upplevelser! Jag minns det än med glädje.
Här är en av mina favoritdikter:

När du kommer tillbaka i mitt hjärta,
oavsett hur långt bort jag har förirrat mig,
ser jag mig om och upptäcker vägen.

Om du kommer vid slutet av mitt liv
då jag bara har ett andetag kvar,
vill jag sitta upp och sjunga.

Idag läser jag dikter av Rumi. Du kan läsa fler dikter här, på min rumisida.

Stäng språkets dörr

Det finns en kyss vi önskar oss
av hela vårt hjärta,
andens beröring av kroppen.

Havsvattnet tigger pärlan
om att bryta sig ut ur skalet.

Och liljan, o hur lidelsefullt
önskar den sig inte en vild älskare!

Om natten öppnar jag fönstret
och ber månen komma
och trycka sitt ansikte mot mitt.
Andas in i mig.

Stäng språkets dörr
och öppna kärlekens fönster.

Månen vill inte använda dörren,
men fönstret.

Dags för lite Rumi.

“Jag har länge varit som död för denna världen.
Varje dag blir min kropp svagare
och snart vill den vända tillbaka till jorden.
Det är inte svårt att avstå från det här livet
eller den här världen,
men att ge upp Din kärlek,
det är svårt – nej, omöjligt.”


“När du kommer tillbaka i mitt hjärta,
oavsett hur långt bort jag har förirrat mig,
ser jag mig om och upptäcker vägen.

Om du kommer vid slutet av mitt liv
när jag bara har ett andetag kvar,
vill jag sitta upp och sjunga.”

“Om du kunde bli fri från ditt eget jag
bara en gång
skulle hemligheternas hemlighet
öppna sig för dig.
Det okändas ansikte
dolt bakom universumet,
skulle visa sig
i din sinnesförnimmelses spegel. ”

Tillfreds. Ensam. Och tom. Allt.

Idag kan jag verkligen vara nöjd med mina insatser. Vilken energi! Vilken kreativitet! Vilket geni! Nå, nu tar jag väl i lite väl mycket, jag är i alla fall tillfreds med att vara så aktiv. Jag har:
– köpt ett blått band-kakfat på Tradera. Mitt tredje.
– målat om en skåplucka i hallväggen, från blått till grått.
– borrat och skruvat fast vinkeljärn i hatthyllan, som legat klar i några år.
– målat klart i källartrappen. Vackert grått och grönt.
– målat klart fuktspärren i toalettfönstret.
– lagat mina klänningar och lite annat. Bland annat min parisklänning. Den får jag vara rädd om. När kommer jag väl till Paris igen och köper mig en klänning där igen? Kanske aldrig.
– ätit lunch. Ovanligt.
– handlat.
Och när jag behövt vila har jag läst Perlsboken, rumidikter, och sett på hitchcockfilm. Dessutom lyssnat på Mozart, Anne Linnet och sommarprogrammet.
Ska jag eller ska jag inte sätta upp tapetbården i sovrummet med? Jag har aldrig gjort sånt förr. Men jag tror jag kan klara det. Att sätta upp hatthyllan däremot kräver fler armar än jag har. Jag får ringa hantverkaren som brukar hjälpa mig ibland. Han kommer säkert om han är hemma. Jag måste inte göra allt själv.

beskrivning

beskrivning

beskrivning

beskrivning

beskrivning

Sen kommer tomheten. Och saknaden. Tja. Bara att vara där med.
Och så flyr jag in i arbete istället och målar en dörrkarm i hallen. Bara så där. Fattar noll.

Två dagar.

Jag och kisse har våra morgonrutiner. Han väcker mig vid 5-6-7-tiden. Jag släpper ut honom. Jag går och lägger mig igen. Ibland somnar jag om. Ibland surfar jag runt.
Idag är det mulet och lite blött ute. Inget väder att städa bilen inuti på. Inget gräsklipparväder heller. Har jag hemreseångest? Jo. Jag ska hem på måndag. Börjar jobba på tisdag.
Vad behöver jag göra innan dess? Städa bilen. Klippa gräset.

Dagens fråga: Hur får jag en dansk IP-adress? Ska jag köpa en bärbar dator i Danmark då? Om jag hade en dansk IP-adress, då skulle jag kunna se dansk tv över nätet, var jag än är. Och sånt är ju viktigt!

Så ska jag titta klart på mina inspelade tv-program, det handlar om tre bröder och deras skapande. Det är Johan Cullberg med sin bok: “Mitt psykiatriska liv” om sin uppväxt och sin ena bror, som fick schizofreni. Staffan Cullberg och hans bok: “Färgen och hela härligheten” och Erland Cullberg, konstnären som fick schizofreni och som hade en utställning i våras.
Och så tittar jag på “En fri kvinnas bekännelser” som går just nu i sex avsnitt. Filmaren själv är kär i två män, varav den ene är gift, och hon söker svar på sina dilemman, från sina vänner, kvinnor i hela världen. Mycket bra.

Jag får en bild i huvudet av mig själv. Vad är det för ett tomrum jag får syn på? Kanske skulle jag måla den bilden. Jag tänker på frånvaron av djup närhet. Jag saknar närheten, som i rumidikten:
Jag är närmare dig än din halspulsåder.

Söndags-allt-möjligt.

sconesdag Allt i allt, var det en bra söndag. Jag har skrivit och tänkt. Letat efter en dikt jag skrev i våras, inspirerad av några engelska rumidikter. Var är den då? Jag såg den ju för bara ett par dagar sedan… Pratat danska i telefon. Jag har börjat såga i min ris- och vedhög och kroppsarbete är väl alltid bra om man gör det frivilligt. Så kom jag på att jag har en flismaskin i källaren, kanske får jag igång den sen, då blir jag av med det mesta riset.
Söndag är sconesdag. Osötat bröd med ett kors på, passar bra ihop med blått band-porslinet. Och nu är det gin-kväll och hoppas att jag inte gör några dumheter då. Ibland blir jag en aning gränslös och gör saker som jag brukar få ångra sen. Men nej, den vägen ska jag inte gå. Inte jag inte! Slut med sånt.
I ugnen värms min mumsiga lökpaj med köttfärsbiff till. Det blir en bra söndagsmiddag. På videon ska jag se slutet av den så sorgliga filmen Magdalenasystrarna och i datorn finns slutet på Riget. Båda filmerna handlar om ondska. Kanske hopp med.
Kvällens bästa är Sommar på radion med Pia Johansson. Precis vad jag behöver lyssna på. Tack för det!
I morgon ska elmätaren bytas. Jag har inga särskilda planer i övrigt. Det får bli som det blir.

Läsa eller skriva?

The Way of the Lover
Jag läser hellre högt för mig själv ur
The Way of the Lover. Rumi and the Spiritual Art of Love av Ross Heaven, än att jag skriver klart min sista uppgift på danskakursen, att översätta
Hjertesorg av H C Andersen och kommentera hur jag gör och tänker.

Sista inlämningsdag var i förrgår.
Först det ena, sen det andra.
Oh, yeah!

Tredje sjukdagen.

Inget jobb och ingen danska idag. Inte lika smärtsamt sjuk och gnällig idag hoppas jag. Men jag får snällt stanna i sängen och soffan. Orkar inte mycket. Som tur är ringer det ibland i telefonen från jobbet, det piggar upp och jag får annat att tänka på.
Resten av veckan långledig från skolan. Jag hade tack och lov inte gjort upp några resplaner. Då slipper jag gråta för inställda resor i alla fall. Jag kan ägna mig åt att läsa danska, jag har två uppgifter att göra. Jag ska översätta H C Andersens “Hjertesorg”. Det kan väl passa mig tänkte jag. Och så ska jag skriva något om språkliga förändringar i danskan. Det blir en utmaning. Jag har en idé om hur jag ska göra. Så gäller det att idén håller. Och så har jag fått en rumidikt på engelska. Jag läser den och förundras över orden, tanken, rytmen. Jag ska ha den nära mig ett tag och se vad dikten gör med mig.

Rumi, en sång- och danskväll!

Det börjar bli dags att tänka på att beställa biljetter till en musik- och danskväll i Rumis anda. Dansande dervischer, sångare och musiker kommer till Kulturhuset i Stockholm 29 november. Då ska jag vara där! Absolut! Jag vill se dansande dervischer åtminstone en gång i mitt liv.

Fast… det blev inte som jag tänkte. Ibland går det helt fel. Biljetterna är slut.

En poet för alla tider – Rumi i Rinkeby

Jag har precis läst klart den här boken “En poet för alla tider – Rumi i Rinkeby” (Fondi Förlag 2007, red. Dorothea Rosenblad). Den är jättefin. Jag blir rörd av att se skolbarnens arbeten med att lära sig om Rumi och hans liv. Genom projektet Abrahams barn arbetar man tvärs över alla religionsgränser, för “att söka det gemensamma i religiösa traditioner, istället för att fokusera på skillnaderna.” (s 5) Jag är inte förvånad över att det är samma slags metod, att ta till sig litteratur och läsning, som jag tidigare läst om i boken “Listiga räven”, ett läsprojekt från Rinkeby. Boken beskriver IE-metoden, Identifikation skapar Empati. Undrar varför jag inte oftare hör talas om den metoden? Hm…
Här skriver olika människor om sina upplevelser och relationer till Jalal al-din Rumi, om Rumis liv och om hur svårt det kan vara att översätta Rumis dikter. Och ändå blir människor i hela världen berörda av dem. Eleverna har också givit många bidrag till boken. Läs den!
Boken beställs från Rinkebys bibliotek för 175 kr.