Inte är jag förtjust i att handla. Ändå behöver jag det ibland. Idag var jag på jakt efter en ny vinterjacka. Min gamla är trasig. Först var jag i nya köpcentret Port 73. Där hittade jag modellen, men den fanns bara i svart i min storlek. Jag är så trött på svart. En snäll expedit hjälpte mig få en jacka undanlagd i en annan affär, i ett annat köpcenter, Sickla. Det var bara att köra dit och se det som en utflykt i shoppingvärlden. Jag var inte ensam där, kan jag säga. Hur många bilar som helst. Hur mycket folk som helst. Men jag fick tag på en lila jacka, en lila fleece och ett par svarta handskar. Fint, nu kan vintern komma!
Lila eller rött förresten? Det var inte lätt att bestämma färg. Jag vill egentligen ha båda. Min nästa vinterjacka får bli röd. Eller gladgrön. Varför inte ha två jackor att välja på? Eller tre? Hm… ja, varför inte?
Nils Pedersen.
Igår, i den regniga och mörka fredagskvällen, var jag på vernissage på
Ateljé Ciresia, Mariatorget 1C, Stockholm. 12-18 november kl 12-18.
Inne på galleriet var det som tur var varmt och ljust. På väggarna hängde tavlor, både stora, små och mittemellan. Vad är förresten en liten eller en stor tavla i andras ögon?
Lager på lager syntes i olika skiftningar, gestalter, färger, ljus och mörker.
Jag tycker om att se på tavlor. Och jag tycker om att titta på människorna som ser på tavlorna. Bilderna väcker känslor och tankar. Människorna väcker en nyfikenhet och jag undrar vad de är för ena. De kan också vara färgstarka och skiftande, precis som tavlorna och som jag själv kan känna mig.
Konstnären är inte bara norrman. Han är också gestaltterapeut. Mer om honom kan du få reda på här.
Plötsligt, i ett samtal med en ny vän, ramlar poletten ner, aha, det är han som har haft sommarkurser på mitt gestaltinstitut. Och trådarna syns mer tydligt mellan de som är där för att titta. Vi hör alla ihop på något sätt i det hela. Nils Pedersens vernissage blir plötsligt till mer än tavlor på en utställning. Det blir en kväll av möten, en del med tunna, nya, sköra trådar, bort till en del välbekanta nya möten mellan människor med starka band mellan sig.
Häftigt! Det var också häftigt att se tavlor bli köpta. Tänk att få ta med sig tavlorna hem. Jag får nöja mig med att se dem här nu. Fast jag är glad för att jag fick se tavlorna och människorna på riktigt med. Det är något särskilt med det också.
Äntligen slut på dagen.
Klockan är strax efter nio på kvällen och jag ligger trött och hickande i sängen. Idag stod jag på mig. Till vilket pris? Det vet jag ännu inte. Hoppas det blir bra för alla inblandade sen.
Kisse har tagit nytt blodprov hos veterinären och antagligen har han en för kraftig dos av giftstrumamedicinen nu. Och jag fick akupunktur hos sjukgymnasten också och det tar sin tid och idag snurrade bara jobbet i huvudet på mig där.
Skönt att dagen är över snart och att natten är här. Behöver sova och samla krafter till ännu en arbetsdag. Efter den väntar rolfing och vernissage.
Fint.
Fin bild på huset och vindflöjeln. En härlig dag i mitt hus.
Nu förstår jag plötsligt varför bilderna lägger sig mitt i bildprogrammet. Kamerans datum står inställt på mars 2008. Jag fick nog tillbaka en bättre begagnad kamera i garantireparationen sist. Den är inte som min gamla kamera i inställningarna. Och inte heller lika repig. Allt fungerar som vore den ny. Eller från 2008. Himla bra reparation då.
Bländande söndagssol.
I förrgår bländande solsken. Idag kommer massor av snö. Det blåser rejält nu på morgonen. En föränderlig värld.
Idag igen.
Idag är en ny dag, en ny vecka, med nya chanser och nya åtaganden.
Måndag 8 november, vecka 45, år 2010.
Det är som om porten till vintern står öppen nu.
Jag lämnade Norrland medan snön föll. Solen stod lågt och bländade kraftigt i vissa lägen. Vid Sundsvall lade sig solen bortom bergskedjan och gick ner med hela himlen högt ovanför sig. Mycket vackert. Sedan kom mörkret mer och mer och det tog ett tag innan stjärnorna tog plats på himlen. Det var en farlig resa hem i mörker och höga farter. Jag uppskattar ljuset mer än mörkret när jag kör bil numera.
Kisse var mer orolig än han brukar, krafsade mycket i sin bur och jamade missnöjd. När vi äntligen kommer hem, går han och lägger sig… i buren. Vad är det med denna katt?
Alla helgons dag.
Så är det alla helgons dag återigen. Var det inte nyss det var? De flesta har någon att tänka på, många har flera. Det blir som en blombukett av människor som varit, som inte längre är här på jorden, i den här existensen. Vi möts och vi skiljs.
I trädgården brinner ett ljus hela helgen. Det brinner för alla, levande och döda.
Idag.
En rask promenad på blöta, leriga grusvägar ger en belöning. Frågan är bara vad… Hm.. Och så har jag suttit och jobbat med första examinationsuppgiften i PIM*. Ska bara lägga in en till bild när jag kommer hem. Vad duktig jag är! Hurra! Fast… sen ska jag bli godkänd med… kanske bäst att inte ropa för högt innan dess då.
Nu är hela huset varmt, utom källaren, och jag kan flytta in i sovrummet. Skönt att kunna breda ut mig igen. Dörrarna står öppna och både kisse och jag kan gå dit vi vill, utan att frysa.
Nu är det nästan mörkt ute. Klockan är inte ens 16. Bäst att tända ett ljus eller två. Och inne är det alldeles tyst. Det kan gärna vara både tyst och mörkt ett tag förresten.
* PIM betyder ”praktisk IT- och mediekompetens”.
Ett rött litet hjärta.
Den här CHARMIGA skylten hittade jag nyligen i en retroaffär på söder. Charmig ja, om pilarna står på plus förresten. Kanske inte så charmig om ens partner provocerande sätter pilen på grinig eller sur. Det fanns från början två pilar, en för HON och en för HAN. Hon-pilen saknades och jag vände på han-pilen. Jag kan ställa in mina egna lägen här.
Just nu är jag GLAD att vara i mitt hus i Norrland. Jag är som alltid förvånad över att jag har ett helt hus! Det är lika konstigt varje gång jag tänker på det. Här är både jag och katten hemma. Sen blir jag kanske VIRRIG. Av att skriva in namn på ansiktsigenkänning på iPhoto. Jag har svårt att känna igen vissa ansikten. Bra funktion då på datorn men ordet saknas på hjärtat. Synd. Användbart annars. Jag är helt klart VISSEN för att jag saknar en hjärtevän att vara KELIG med. SÖT är jag ganska ofta. Kan vara TRÅKIG lätt. Och kan lika lätt bli LEKFULL. Att leka är roligt. Annars är det ingen rolig lek. Jag skulle behöva bli mer TUFF och säga ifrån. Jag gör det ibland, kan behöva det oftare. Annars blir jag PURKEN inuti och känner mig mest AVIG. Helst skulle jag gå omkring och vara LJUV och tilldragande mer. Kanske skulle det vara som honung och dra till sig intressanta och spännande singlar.
Det finns ett fel med skylten. Ordet idag. ”Så är min hjärtevän idag” Hela tiden finns nya NU. Nu, nu , nu, nu. Att hålla en känsla eller uttryck genom en hel dag är inte att sträva efter. Jag vill vara rörlig. Precis som pilen. Olika. Mångsidig. Omväxlande. Jag. Kanske du med.
Och så finns polariteterna till varje ord. Mer eller mindre framträdande. Vilken jättekul skylt!
Ute + inne = hemma.
Fyra grader varmt både ute och inne. Fyra element på. Inne. Inte ute. Kisse är glad och tackar för resan med hög svansföring och kisspöl mot huset. Ute. Inte inne.
Ja, då är det bara att boa in sig då. Se till att tvn kommer igång och att värmen stiger. Tjoflöjt!
Resa hem.
Ja ha! Uppdaterad wordpress och facebook-like-knapp inlagd på hemsidan… Jo jo! Jag vill ju testa hur det fungerar. Helst skulle knappa ligga i kommentarfältet i samma rad för det estetiska sinnets skull.
Idag har jag suttit på möte, vi har studiedagar först, innan vi får höstlov. Och jag har det så bra, så jag kan ta med jobb hem och sitta uppe i Norrland likaväl som i skolan. Inte svårt att gissa var jag helst sitter då…. Skolväskan är full av arbetsuppgifter som bara måste göras. Och så lite PIM, en it-satsning kommunen gör, för att utbilda alla pedagoger till bättre datoranvändare.
Och så har jag varit på ännu ett läkarbesök, dags för den årliga rengöringen av rören i öronen. Och jag fick en snarkutredningsremiss skickad och hostmedicin utskriven. Bra jobbat!
Och ikväll packa lite lugnt och stilla. I morgon drar jag norrut! Å så härligt att se mitt lilla hus igen. Och kisse får vara ute, medan jag får sitta inne och jobba. Men vad gör det? Jag är ju hemma i alla fall.
Och kanske är det natt.
Och kanske är det natt min vän, ja kanske är det natt,
men det betyder att min vän, det snart är morgon här igen.
Det vet varenda katt min vän,
så blunda nu med ögonen och sov en timma än.
Det där är ingen tröst min vän, det där är dålig tröst,
för är det höst, då är det höst och hösten svider i mitt bröst.
Och är det natt så är det natt,
då blir det mörkt för ögonen, då råder bara den.
Då tänder vi ett ljus min vän, då tänder vi ett ljus
och älskar lite grann igen och älskar tills att sommaren
trots natt och höst min triste vän,
slår ut som ljung och ögontröst, i våra kroppars hus.
Lars Forsell
Den här sången är vackert insjungen av Hanne Juul. Tyvärr hittar jag den varken på youtube eller spotify. Jag får väl sjunga in den själv då…
Och kanske är det natt min vän
text: Lars Forsell musik: Bernt Johansson
Jag sjunger och Jonny Wallin spelar gitarr.
2016
Vill ha!
Vill ha, vill ha, den där smala, röda, höga cd-hyllan. Har hittat den på annons idag. Men varför, varför svarar de inte i telefonen? Svara! Svara NU, innan jag ångrar mig.
Ut med gammalt.
Jag håller på att möblera om och rensa ut i en långsam process. Det blir inte gjort på en dag precis. Igår flyttade jag mina vinyler från sina plastbackar till bokhyllan i vardagsrummet. Sakerna i bokhyllan flyttade in till tv-bänken som min son lämnade kvar. Är den min eller hans?
En bänk med lådor och ett trasigt ben vill jag ha bort. Klarar jag att kasta det? Det kommer från mitt föräldrahem. Egentligen är det min brors bänk som jag tagit på mig att förvara medan han bor i Australien. Det väcker just nu frågan om jag ska möblera för mig eller för andra?
Jag har börjat titta på soffor – kors i taket! Vad är en bra soffa? Vad är en bra soffa för mig? Har ingen aning om vad jag vill ha. Jag har aldrig köpt en soffa själv. Är den för mig eller till mina gäster?
Livet förändras. Livsvillkoren blir annorlunda. Det som var en gång är inte mer. Om jag inte kan och vill förändra mitt yttre liv, hur ska jag då kunna förändra mitt inre liv? Jag är rädd för förändringar. Helt rent ut sagt skiträdd. Det här är en stor utmaning för mig, jag har alltid funnit stor trygghet i mina saker. Och nu gör jag det inte med allt längre. Jag ser att saker bara är saker. En del känns inte som mitt. Gamla mönster, gamla beteenden fungerar inte mer. Möbler och placering behöver förändras. Vad nytt behöver jag? Det är bara att rota vidare. Att rota och rötter är släkt med varandra, inte konstigt alls i den här processen.
Inte gråta över spilld jos.
Helgledig och trött. Vad händer då? Jo, glaset med gin och jos står på lilla glasbordet. Kudden i ”soffan” ska byta plats och vips är glaset utspillt och jag, mattan, bordet, golvet är plaskvåta. Ingen bra början på helgen direkt. Nå, jag får tvätta mattan sen och skura golvet sen och byta kläder nu och hälla upp ett nytt glas nu. Att fira helg är viktiga saker. Att tvätta mattor, kläder och golv är mindre viktigt.