Fin kväll, att gå från danskan, genom universitetsparken, och höra koltrastarna och andra fåglar sjunga i sena skymningen. I mig sjunger det också lite, lite. En stilla sång mest.
Jag hör fåglarna. Jag ser att våren är på väg. Ljuset kommer mer och mer. Det kan jag glädjas åt, trots mitt sorgsna sinne. Det är ju ändå något.

Jag är i grunden en lat människa. Jag blir lätt uttråkad av att göra samma sak vareviga dag, vareviga vecka. Jag håller ändå fast vid vissa företeelser och relationer. Vill inte ändra på något alls ibland.
Ändå har jag fått en hel del uträttat och förändrat massor. Det är konstigt. Eller det är polariteterna som tar plats.
Nu ska jag ligga på soffan och slöa en stund. Huvudvärken är mitt sällskap. Sen ska jag åka till danskan. Jag börjar bli trött på den nu. Behöver omväxling. Något nytt. Något roligt! Och hålla kvar sånt som jag varken kan eller vill vara utan.

Fick ont i huvudet allt eftersom eftermiddagen kom. Inte bra. Inte heller bra att jag kan sätta spott i fel strupe som jag gjorde nyss. Jag andas in och plötsligt har jag satt i halsen och känner mig raspig en lång stund därefter. Det händer då och då numera. Riskorn, saliv, en brödsmula, sånt drar jag ner och får kvävningsanfall. Att komma hem till mitt tomma hus gör också ont fortfarande, fast på ett annat sätt, mer i hjärtat och i mellangärdet.
Tre trista saker får jag balansera med tre bra saker då:
Bäst av allt är nog att prata med mina danska mejlvänner när jag är hemma. Helst varje dag. Det är något med Danmark som gör något med mig.
Jag fick mejl idag från en ung kinesisk kvinna jag mötte på senaste danmarksresan i februari. Hon skriver så gulligt och jag hoppas att vi kan ses i sommar igen när jag är på sommarkursen, eller åker hem därifrån.
Jag har fått fint beröm för bilderna som jag och mina äldre elever har målat tillsammans. Det blir jag också jätteglad för. En av dem kan man se på min senaste blogg på elevhälsan.
Hm… sen då… bra saker idag… jo min son finns att chatta med varje dag med. Han är guld för mig! Visst finns det bra saker bara jag ser mig omkring. Men nu orkar jag inte se mer. Ont i huvudet, vila huvudet. Inte tänka.

Igår kväll blev jag inspirerad av en vän till att börja röja i mitt pysselrum. Jag har använt det som skräprum sedan trasslet med elementen i höstas, och ju mer jag lagt på hög där, desto mer sällan har jag gått in dit.
På bara en stund igår gjorde jag massor. Nu står det högar i hallen som ska vidare nerför trapporna, en del till källaren och en del till soprummet. Nu vill jag inte gå till jobbet. Jag vill helst fortsätta städa nu direkt och slänga gammalt onödigt skrot och få överblick i skåpen. Bli klar. Fast, det är ju så med städning och röjning, att det blir ju aldrig klart. Det finns alltid något att röja ut och städa och sortera. Tur att lusten att städa ut bara kommer ibland. Annars hade jag inte hunnit med att jobba. Där har jag förresten också ett rum att röja i. Jag började faktiskt lite i torsdags med det. Hm… är det den stora vårstädningen jag kommit igång med? Från att under en lång tid inte ha gjort något, vill jag nu göra allt! Undrar hur länge det håller i sig då? Ett halvår borde räcka.

Fasen vad jag är duktig! Igen! Stod stilla och log blitt mot fotografen en låååång stund. Sedan har jag scannat mina bilder som jag skulle och blev klar med det. Har tagit bilder av Gullefjunsäventyret. Skolan ska nog gå bra att gå till en vecka till med. Så vad nu? Inga krav. Inga måsten. Nu är jag ledig och fri. Se på Battlestar Galactica. Dricka lite gin. Äta något gott. Spela in programmet på tv2 ikväll om Gasolin och Kim Larsen. Jag blir så glad av att höra på honom!

Jag börjar dagen med att läsa läxor. Jeppe på berget, akt 1 och 2, på danska. Så duktig jag är! Skulderklapp! Jag har lite att göra innan jag ska bli fotad. Känner mig som en Top Model, fast utan den där staben bakom, som sminkar och stylar. Och jag betalar absolut inte nittiofem spänn, för att köpa ett stift med hudfärg för att täcka över den röda pricken på kinden. Den kanske fotografen kan retuschera bort sen. Fast han verkar inte vara en sån som vill dölja skavankerna, tvärtom. Jag har sett en del av hans bilder på hemsidan han har.
Det är andra gången som jag ska bli fotad. Första gången var till ett reportage i en veckotidning. Jag har tappat bort den tidningen. Förr i tiden var sånt viktigt att ha och spara för mig. Inte längre. Nu är det kanske mer upplevelserna jag sparar på. Inte resultatet. Jag gör saker och sen går jag vidare. Nå, inte alltid.
Jag har beställt båtbiljett till Danmark med, i slutet av juni åker jag på sommarkurs i Århus. Men vem tar hand om kisse? Det är inte klart än. Och han som är så gullig, snäll och kelig.

Jag behöver verkligen distrahera mig idag och tänka på annat. Hur kommer det sig att jag väljer så onödiga saker att göra då? Jag skurar badrummet så att jag får plaska med vatten. Tvättar min nya blus. Och lite annat. Istället för att läsa läxor. Och ordna med bilder från skolan. Diska. Dammsuga. Göra nytta. Såna urtrista saker. Vad är i förgrunden då? Helt andra saker. Å, kunde jag inte finna en älskare till mig snart? En som jag kunde vara kär i? Sånt tänker jag hellre på. Väsentligheterna!

Tanken på fotograferingen i morgon stör min helg. Vad ska jag ha på mig? Vad gör jag med finnen på kinden och varför fick jag en sån just nu? Hur ska jag ha håret? Måste jag städa hela dagen idag? Vilken bakgrund kan passa? Och vilken stämning? Det är alldeles för mycket att tänka på. Det vore mycket enklare att ta bilden ute: Jackan på, vantarna, sjalen. Lekplats. Allvar. Ta en bild. Klart!
Var är min stylist? Astrid!!!! Kom hit!

På söndag kommer fotografen, han ringde idag. Han ska ta kort på mig till en katalog, ett steg i riktningen för att ge ut min diktbok. Det gav mig lite energi att göra något.
Jag har varit förbi frisören i porten bredvid och klippt håret.
Jag har flyttat in synthen till pysselrummet.
Jag har tröstätit, sett på tv och druckit min ranson av fredagsgin.
Jag har pratat med en granne och frågat om hon vill vara med och kasta lite boll mot basketmålet på gården bredvid. Bollen är pumpad och klar, utifall att jag kommer ut. Jag har tänkt göra det i snart tre år, ännu har det inte hänt.
Nu måste jag vila.

Jag skulle behöva komma in i en arbetslunk hemma. Just nu gör jag ingenting alls, utom äter, funderar, ser på tv och sover. Det är i och för sig skönt att sova. Men inget annat händer heller då. Dagarna bara går.
Nu börjar danskaläxorna igen. Jag har två sånger att spela in på studion. Jag har en bok att läsa i innan jag glömmer bort vad den handlar om. Jag har ett badrum att göra klart. Lådor och utrymmen ska rensas och saker kastas. Dags att byta däck på bilen.
Jag har ingen energi till att vara igång och kreativ. Den lilla energin jag har, använder jag för att komma upp på morgonen. Och till jobbet. För att komma dit och hem. Ibland samlar jag den till att komma iväg och handla. Men sen är det stopp.
Energi. Lust. Vilja. De hänger antagligen ihop. Och nej, jag är inte där. Det var länge sedan sist. Och så får det vara ett tag till.

I huvudet snurrar jobbet från igår. Också i drömmen i natt. Jag har ändå sovit rätt så bra. Ingen huvudvärk heller. Inte särskilt många måsten i dag. Nästan tomt i planeringsboken. Jag kan nog göra rätt mycket av mina egna saker idag i skolan. Kanske städa lite och sortera. Stämma gitarren ordentligt i lugn och ro. Ta lite foton. Landa i tankarna. Det är också viktig tid, reflektionstid.

I går kväll, på hemväg från danskan, strax innan jag kom hem, kom jag på en genialisk mening. En mening som speglade mycket av vad mina senaste år har gått ut på eller vad jag nu kan förklara det med. Jag tänkte att jag skulle skriva upp orden direkt jag kom hem. Jag var ju bara trettio meter från porten. Jag upprepade orden några gånger och de kändes bara så RÄTT!
Så kom jag hem och glömde genast bort att jag tänkte skriva ner något viktigt och nu är orden i meningen helt borta. Jag tror att början var ”Jag förstod aldrig… ”

Just så är det med mig. Det är mycket jag inte förstår och så mycket som jag har svårt att lära mig. Jag är utvecklingsstörd på sätt och vis. I alla fall störd i min utveckling och skadad. Jag har många hål och gropar i mig, sår, ärr och stick av olika slag inuti.
Jag önskar att jag hade förstått, att jag hade vetat, allt det jag aldrig förstod.

Vaknar med Hemsk Huvudvärk. Börjar dagen med att ta ett piller. Ute blåser det kallt. Igår kväll kändes det halvfrusna regnet som vassa nålar i ansiktet. Hoppas det är mjukare snö idag. Jag har rastvakt. Och viktigt möte. Och lektioner. Kan inte vara hemma. Vill inte vara hemma. Bäst att jobba. Alla dagar tar slut. Huvudvärksdagar med.

I natt börjar ”På spaning i New York”, dvs NYPD Blue igen. Det är bra.
I morgon kväll börjar den sista delkursen av den danska grundkursen. Det är också bra. Efter den kan jag gå Danska II om jag vill. Fast det gör jag bara om jag inte kommer in på gestaltutbildningen. Jag kommer nog lägga ner ”projekt Danmark” efter sommarkursen i Århus, om inte något annat dyker upp som kan bli fruktbart. Just nu finns inget. Det är trist.
I dag har jag diskat och det är kvällsfint i köket. Det är bra.
Jag har ätit skrabeluker idag. Det är gott. Här är receptet, lagom för två till lunch/middag eller som efterrätt för fyra:

Skrabeluker
Vispa ihop 1 ägg
1/4 tsk salt
1/3 dl socker
1 dl mjölk
2,5 dl vetemjöl och 1 tsk bakpulver
Tillsätt sedan 1 1/2 msk avsvalnat margarin
och en riven morot ca 80 gram
Klicka ut smeten, 2 msk/plätt i varm stekpanna, ej för varm, ca 1-2 min.
De blir lätt brända på utsidan. Se upp med det.
Ät med lingonsylt eller annan sylt och med grädde om det är till efterrätt.

Idag är en ny dag. En födelsedag! Grattis Mike, min son, som fyller år och som i natt fick höra ett radioprogram, P3 Soul, där fyra låtar från hans nyproducerade redvolume dubstep-cd spelades. Det var ju en jättebra present! Jag är så stolt över honom! Hurra, hurra, hurra!