Strängt stängt?

Ska jag verkligen behöva ta upp köksdörren från källaren? Tre dörrar som öppnas mot varandra i änden av hallen tar plats, därför tog jag bort den ena dörren när jag flyttade in för fem år sedan. Men jag behöver nog tänka om; jag har fått en mat-tjuv i huset.
Så fort jag lämnar köket, tar han en lov runt alla köksbänkar och ser vad som finns att äta. Att det ligger något i slasken generar honom inte. Att putta ner askar, som kan ha ett ätbart innehåll, ner på golvet är inte heller fel. Jag säger ifrån och blir sur. Men vad hjälper det? Han gör vad som helst för att få tag på något ätbart. En riktig jägare. Min katt!

101010

Idag är det ettor och nollor i en rad. Var är början och var är slutet?
20101010 eller 10/10 2010 eller 10.10.2010 eller annat? Tja… Idag. Det räcker. 101010.

Jobbar!

Jobbar, jobbar, jobbar, jobbar, jobbar, jobbar, ledig. Jobbar, jobbar, jobbar, jobbar, jobbar.
Så är livet just nu för mig. I morgon har jag den där lediga dagen mitt i.

Igår och idag är jag på konferens med talpedagoger och logopeder. Jag njuter av yrkesgemenskapen och vänskaperna som vi har haft i många år. Nu är det sjukdomar och ålder och bantning vi pratar mer om bara. Och så fyller vi på var vi jobbar just nu och vem som har gått i pension. Jag känner en stor glädje av att se att jag har en gedigen bakgrund tillsammans med andra likasinnade, en stabilitet i yrkeslivet som räcker långt. Tack och lov för att jag har ett nätverk här och goda arbetskamrater både nu och genom åren. Tack för att ni finns alla!

Mina muminmuggar.

beskrivning

Jag har tolv muminmuggar. De första köpte jag till familjen på åttio-talet. Den sista köpte jag i måndags. Muggarna är samlarobjekt numera och en del säljs för flera hundra kronor på här, på Tradera.. Jag tror att muggen jag köpte till nyåret 2000 är mest värd. Den är ovanlig. Inte till salu heller.
Jag tycker om mina Muminmuggar. Det finns alltid någon som passar. Till olika känslor, olika tider, olika gånger. Bara att välja noga eller ta en i högen.

Söndagsmorgon – temorgon.

Vaknar tidigt efter en dröm: Jag är i lag med två andra och den ena har utbildat sig till skådespelare i Ryssland. Ingen tvekan om var det är svårast att gå en utbildning då. Han vinner. Nu jobbar vi tillsammans alla tre. Den slutar med att jag har en massa lappar att sortera. Och det stämmer med verkliga livet med.

Jag vaknar ofta på nätterna. Ofta somnar jag om efter lite hjälp av Spanarna eller På minuten. Nu kan jag lika gärna vara vaken och dricka go´mynta-te från min norrländska trädgård och titta på internet-tv. Söndagar gör jag vad jag vill.

Energi i vila.

Vill helst ligga kvar under täcket idag med. Samtidigt förfaller mitt hus och behöver städas och möbleras om. Hoppas jag kan få lite hjälp att flytta byrån från vardagsrummet in i gästrummet igen. Och hämta upp kattsanden från bilen och bära ner tidningar. Behöver få bort allt som är sopsorterat och ska slängas.
I kylskåpet finns inte mycket. Jag har svårt att bära och handla hem mat. Har ingen vidare matlust heller. Tur att jag börjat jobba igen, då får jag mat i skolan.
Behöver dammsuga och skura golv. Men ryggen, ryggen får jag vara försiktig med. Inga plötsliga rörelser och lyft.
Städa på alla skrivborden. Alla tre. Putsa fönster innan det blir kallt. Sy dukar. Öppna posten.
Bara att tänka på allt detta är energislöseri. Jag ligger kvar i sängen ett tag till. Det kan jag orka.
Mitt liv har gått i stå. Igen. Bara att vara i det. Så här har jag det just nu.

Rumi säger:

Rumi säger idag på facebook: “The closer I get, the more I see how far I am.”

Citatet går rätt in i mig. Precis så är det just nu.
Idag kryper jag ner under täcket och vill bara gömma mig, innan jag sen går upp och tar nya tag igen.
Jag hoppas att en dag finna väg till närhet, utan att känna mig lämnad miljoners miljoner mil bort. Att jag kan stanna i kontakt. Att du kan stanna i kontakt. Jag är här. Finns du där någonstans i världen? Kommer vi hitta varandra? Kommer jag någonsin våga bli kär igen? Jag vet inte. Först måste jag nog möta dig, innan jag vet. Och, som nu, möta mig själv, precis som jag är.