Nu har jag nästan bokat klart alla resorna till Danmark i december och januari. En kursomgång i december och tre i januari. Jag känner redan nu vad trött jag är… oj oj oj vad mycket det blir där. Men jag vill inte heller vara hemma. Att missa en kursomgång är otroligt sorgligt och jag vill inte göra det igen.
Helst åker jag tåg. Ett par gånger tar jag flyget, men det är mest för att inte missa jobbet så mycket. Och så tar det tid och kostar massor att komma till och från Arlanda. Praktiska problem. Lyxproblem. I jämförelse med vad jag är med om, så betalar jag vad det kostar och är glad om jag slipper undan billigare någon gång.
På tåget kan jag sitta och drömma, läsa, skriva, göra ingenting och landa lite innan jag kommer hem. Eller dit. Stressa av. Ställtid mellan mitt liv hemma och där borta.
Snart har jag gått klart år två av gestaltterapeututbildningen på NGI. Och snart är det dags att ta ställning till om jag fortsätter eller inte. Jag känner pirret i magen. Oroligt? Nej, hellre spännande. Olidligt? Inte än.