Sitter på tåget till Lund. Det är ett intercitytåg med en helt annan stil än x2000-tåg. Har ingen bokad sittplats, får resa mig om någon har reserverat platsen. Än så länge lugnt, Nässjö nästa.
Sitter bredvid rara skåningar och har pratat lite med några andra rara, som jag inte kunde placera riktigt. Nyfiken i en strut är jag… Jag kunde inte höra om de pratade turkiska eller persiska och utseendet kunde ha stämt med Iran, så jag frågade. De var från Irak och pratade arabiska. Inget rätt alltså. Fint, så fick jag det på plats. Det är roligt att spetsa öronen och lyssna på dialekter och språk. Jag är helt klart mer språkligt lagd än matematisk. Jag vågar fråga. Bra med nyfikenheten. Att upptäcka nytt. Det är att vara mer gestaltisk för mig. Kan jag gott behöva.
Fin kväll igår med god vän och jag lagade middag, jag kan! Fast nästa gång tar jag mindre av svart trumpetsvamp. Fick lite ont i magen av den.
Hembiljett är fixad från Lund, med Veolia. Har aldrig åkt med dem förr. Kan avbokas om jag får skjuts hem. Så var det med den spänningen.
Festspänning kvar nu. Hoppas jag kan ha roligt i mitt Här och Nu. På tåget kan jag i alla fall ha det bra just nu. Allt är ett just nu. Och nu. Och nu.

Är inte frisk. Å så trist!
Har mina vanliga tandproblem. Och så ont i halsen, nyser och är allmänt hängig. Orkar nog inte städa klart till på fredag och till gästen, som kommer när jag ska på festen. Japp, jag kan rimma!
Behöver inte planera till skolan i morgon. Ska på språkklasskonferens på andra sidan stan. Det blir två dagar av föredrag och umgänge med kollegorna hela dagarna det. Kan bli både härligt och jobbigt. Komprimerat. Intensivt.
Tänker mest på framtiden. Och är i en dag i taget. Går inte att göra annat heller i och för sig. På fredag kommer gästen. På lördag lämnar jag gästen och reser till Danmark och går på sommarfest på gestaltinstitutet. Sen hem på något sätt på söndag. Hur vet jag inte än. Det är spännande att ha det i hängande i luften och inte veta hur.
Behöver göra en hel massa innan dess. Stryka, packa, fixa nerresebiljetten som räcker fram till Lund, städa, diska, bli frisk. Vad ska jag ha på mig på festen? Å dessa svåra beslut. Något klänningsaktigt absolut. Benen ska fram, bort med vinterkläderna, det är för sjutton en sommarfest!

Är det ont i halsenförkylning eller pollensäsong för mig, med snuva och nysningar? Det är frågan. Inget att fundera på förresten. Det är bara att gå och jobba och skriva och ha möten. Antagligen inga lektioner i dag. Får se vad som händer. Kanske fler möten?
Helst vill jag ligga kvar i sängen med Perls, fast boken och jag får vänta till senare. Här är dagen som den är ordnad redan. Följ pilarna. Börja på GÅ.

Måndag, måndag… min längsta dag…
Och hade jag orkat göra en travesti på den låten så hade det väl blivit mer. Nu orkar jag inte.
Varje måndag får jag denna tomhet i mig, i bilen, på väg hem. Den finns ofta där, ibland molande, ibland en skrikande eller gråtande kroppslig påminnelse, om att livet inte blev som jag önskade. Jag saknar min hjärtans kära, min älskling, min inspiration, han, som jag tyckte jag hörde ihop med för alltid. Och kvar finns jag, tom, med all den förhoppningen som blev över och lagd i, ja vaddå? Malpåse, soporna, träda?
Ibland poppar kreativiteten upp, den som är min livsnerv. På jobbet finns den i kärleken till att göra skillnad för barnen, på ett barnvänligt sätt. Hemma finns den i bästa fall i mitt dagliga skrivande, inte alltid, eller i en bild som måste målas och göras synlig. Jag känner en stor oförlöst del i mig som vill mer. Skriva mer. Hålla föredrag igen. Läsa. Sälja böckerna. Gå vidare med det som är JAG. På MITT bästa sätt, oavsett vad andra tycker och tänker.
Vilken är min väg? Jag tror jag har många vägar att gå, inte bara en. En väg verkar så en-kelt, en-sidigt, en-sligt, en-samt. Men vad finns i min framtid? Jobbet. Utbildningen. De är mina två huvudstråk just nu. Och mer, vad mer? Det står väl skrivet i stjärnorna än så länge, i Orions stjärnbild. Kanske är det där min lyckas stjärnas ljus finns i mig, fast jag ännu inte anar hur.

Söndag med lugn och vila. Går till kyrkan och hör Herrens ord och sitter bredvid min älskade lågstadielärare. Unders under att få göra det. Tänk att vara femtitre år och få sitta bredvid henne som är åttioett i maj och still going strong. Med henne lärde jag mig läsa och sjunga psalmer. Och nu sitter vi där och sjunger tillsammans. Jag bara ler och känner samhörighet. En gåva.
Sedan går jag hem och smaskar hemlagad chokladpudding med ananas. Jag har lärt mig äta och uppskatta en mogen ananas i min mogna ålder! Det är tack vare en dansk kvinna som ofta, när jag är i Danmark på kurs, gör i ordning skålar med uppskuren frukt att ta av. Nu är det andra gången jag har en ananas hemma att smaska på, både till frukost, middag och efterrätt kan jag njuta.
Vad mer? Jag har varit ute och träffat andra i veckan, både bloggare och gestaltare. Jag börjar så smått ta för mig av sånt som finns och intresserar mig.
Och nu är det städning och tvätt som gäller. Bara att sätta igång. Tvätt efter tvätt sätter jag igång… dammsugaren fram…. ska diska… och laga middag… Läsa… Också en rätt så trivsam tid i hemmets lugna vrå. Kanske behöver jag handla idag. Hm… Inte riktigt lika trivsamt.