Söndagsoro.

Så gick den helgen, som kändes längre än den var, fast den var ungefär som den brukar vara. Från ro till oro och tillbaka svängande, alltid dessa polariteter i rörelse. En dag kommer väl balansen med, med lite långsammare rörelser i svängarna från ena sidan till den andra och förhoppningsvis inte lika långt ut i sina pendlingar.
Vad triggar det ena och det andra? Det är verkligen ett detektivarbete att spana efter de små detaljerna som spelar roll.
Spåren från det förflutna finns antagligen med i resten av livet, ingen handling är betydelselös. Det är en viktig upptäckt för mig och något att vara uppmärksam på.

Söndagsro.

Söndag med lugn och vila. Går till kyrkan och hör Herrens ord och sitter bredvid min älskade lågstadielärare. Unders under att få göra det. Tänk att vara femtitre år och få sitta bredvid henne som är åttioett i maj och still going strong. Med henne lärde jag mig läsa och sjunga psalmer. Och nu sitter vi där och sjunger tillsammans. Jag bara ler och känner samhörighet. En gåva.
Sedan går jag hem och smaskar hemlagad chokladpudding med ananas. Jag har lärt mig äta och uppskatta en mogen ananas i min mogna ålder! Det är tack vare en dansk kvinna som ofta, när jag är i Danmark på kurs, gör i ordning skålar med uppskuren frukt att ta av. Nu är det andra gången jag har en ananas hemma att smaska på, både till frukost, middag och efterrätt kan jag njuta.
Vad mer? Jag har varit ute och träffat andra i veckan, både bloggare och gestaltare. Jag börjar så smått ta för mig av sånt som finns och intresserar mig.
Och nu är det städning och tvätt som gäller. Bara att sätta igång. Tvätt efter tvätt sätter jag igång… dammsugaren fram…. ska diska… och laga middag… Läsa… Också en rätt så trivsam tid i hemmets lugna vrå. Kanske behöver jag handla idag. Hm… Inte riktigt lika trivsamt.