Vilken dag! Full av aktivitet. Från att klippa gräsmattan till ett försök att bygga en trappa ute, från att göra om en bild och symboler i boken som blivit fel, till att hämta bilen från verkstad och totalt ruinera mig på nya däck. Men bilen går som ett spjut nu igen. Fint. Boken provtrycks i morgon och går som expressbrev hit till mig sen för korrekturläsning. Om allt går som det ska, blir den tryckt på riktigt på måndag.
Och vad vill jag bli beundrad för idag då? Jo, jag önskar någon skulle säga att jag är duktig som bygger en trappa alldeles själv. Ingen bild på den här heller. Batteriet på kameran laddar. Jag får väl säga det själv då: Vad duktig jag är! som bygger en trappa. Äsch, den blir inte klar idag. Kanske i morgon.
Och inte har jag tid att åka hem än. Klematisen har inte börjat blomma än. Luktärtorna har bara slagit ut med två blommor. Huset är inte klart än. Jag är inte klar. Blir jag det någonsin? Antagligen inte.

Oj vilken morgon! Och jag har inte ens stigit upp ur sängen. Tänk att den stora världen är öppen för kontakt genom internet. Jag är helt överväldigad av morgonen. Av alla mejl. Av goda ord. Av kontakt med mina viktiga människor, familj, vänner och tryckeri. Jag är verkligen glad för er.
Det är så mycket som händer i augusti, så jag får ta några dagar i taget och verkligen vara i dem. Inte se för långt fram, så att jag missar det som är just nu. Nu kan jag planera tre nya dagar framåt. Jag är kvar i mitt hus i norr, bonusdagar. Jag är inte klar här än. Nu vill jag njuta av hallen ett tag med. Den är så annorlunda nu med hatthyllan. Och jag har städat på byrån med. Först igår gjorde jag det. Det tog två minuter. Inte mer. Men det var inte viktigt förrän igår.
Vad är viktigt idag? Kanske kan jag hämta bilen från verkstaden? Kanske kan jag fixa sten att lägga på framsidan av huset närmast fasaden? Klippa gräset, absolut! Och göra allt och ingenting. Några dagar till.