Idag har jag tagit mig i kragen och fogat det sista på kaklet. Kan jag då säga att jag är klar med kaklingen? Det har bara tagit fyra år… Imorgon ska jag måla lite har jag tänkt. Och lägga silikon i hörnen och i överkanten. Det blir säkert bra med det. Jag behöver motiveras att göra saker här hemma numera. Att det kommer folk hit om ett par veckor är en god anledning att göra klart och snygga upp stället.

Idag har jag så ont i tänderna, så det är inte riktigt klokt. Hoppas jag får en tandläkartid till måndag, och att jag står ut tills dess. I drömmar kan det att tappa sina mjölktänder betyda ett skifte till en ny fas i livet. Jag önskar att det i det verkliga livet också kunde betyda något sånt. Då är det lättare att stå ut. Men jag är väl bara gammal och trött… ett sånt skifte, till ålderdom och kroppens förfall.
Igår höll jag igång på balkongen med en gammal vän och det är jag inte heller van vid. Men whiskeyn dämpade att jag hade ont. Dock ingen medicin jag rekommenderar mer än en gång vart tionde år ungefär.
Nu ska inbjudningar ut. Boken ska firas. Och så hoppas jag att den blir både köpt och läst. Då kan det finnas en mening med allt.