Jag ska ha ett nytt körkort. För att göra en lång historia kort, säger jag bara att jag ska klaga imorgon. Det blev jättedåliga kort i fotoautomaten i centrum, med usla instruktioner som jag inte fattade och automaten tog en tia extra och jag flyter ihop med väggen bakom och halsen är helt vit och det är inte min bästa vinkel framifrån och jag ser inte glad ut. Det sista kan inte automaten hjälpa. Mina körkortsbilder ser alltid knasiga ut. Men jag tror jag ska prova att ta ett eget kort hellre än att ta ett kort där igen. Jag ser inte glad ut hemma heller, men då kan jag välja bland fler bilder.

Helgen fylls med både arbete och vila. Jag somnar när jag vill. Läser när jag vill. Städar och tvättar när jag vill.
På tv igår lärde jag mig hur jag gör rent tvättmaskinsfacken. Vad är det i sköljmedel som möglar egentligen? Idag ska jag låta tvättmaskinen gå med citronsyra. Plötsligt blir det lite roligt att städa. Att göra sånt som normalt inte ingår i sk dagliga rutinerna.
Måste handla ättika. Och kattmat. Det behöver inte ta så lång tid. Jag vill redan tillbaka hem till att fortsätta läsa om Frederick Perls liv (8 juli 1893 – 14 mars 1970).
Hans dotter föddes i Berlin samma år som min mamma var bebis där. De har alltså andats samma berlinerluft. Men han var inte någon särskilt god far till sin dotter. Att dåliga relationer i barndomen och att krig skadar, det är inget nytt. Det händer fortfarande. Det är så intressant att läsa om Perls och hur han träffade så många av dåtidens psykoanalytiker och tänkare. Vilken förmåga att tänka nytt och sammanföra olika människors tankar han hade. Att lägga ihop och se att summan blir mer än delarna. Att formulera sig. Att hitta själsfränder. Att läsa om sånt som formade honom på hans väg till att vara en av skaparna till gestaltpsykoterapin. Och att vara som han var. Ja, det finns mycket att säga om honom. Jag slutar här. Vill läsa vidare nu ur:
Fritz Perls av Petruska Clarkson och Jennifer Mackewn (1993).