Veckan som gick:
”Du unnar dig många guldkanter på tillvaron utan att tänka så mycket på vad det kostar. En liten spelvinst kommer väl till pass. Även i kärlek har du tur. En spännande person uppvaktar dig.”
Kommentar: Mitt nya bokförlag känns som en guldkant för mig. Jag blundar för kostnaderna som kommer rusande emot mig där. Har inte spelat. Har inte heller känt mig uppvaktad.

Veckan som kommer:
”Du har obearbetade upplevelser inom dig, och nu vill du ta fram och försöka analysera dem. Vissa av dina ytliga bekanta upplever dig som ”svår” men andra blir väldigt intresserade av din utveckling.”
Kommentar: Jag ska till Köpenhamn på fredag och träffa delar av min gestaltutbildningsgrupp. Där ska vi dela med oss av våra liv. Det kan stämma rätt så bra alltså.

Det står inget om att jag har ont i magen. Att jag ska flyga hem. Att jag tar mig vatten över huvudet. Att jag står inför ett par av mina största utmaningar på lång tid.

Kära nån vad mycket det är att tänka på att göra. Och dagarna är fulla av arbete. I skolan kör slutveckorna igång med alla utvecklingssamtal, olika möten och nyanställningar. Dessutom ska nya skolhuset vi ska flytta till om ett par år planeras. Var ska datoruttagen sitta i rum som ännu inte finns? Och får vi vatten på rummet och ljudisolering? Jag är inte riktigt där att tänka mig in i sånt.

Hemma har jag en rik fritid nu, som gör mig fattig. Ha ha, det är så sant som det är sagt! Har man pengar, går allt att fixa! Jag skulle antagligen behöva en rik samarbetspartner. Jag kommer inte kunna ge bort en enda bok. Alla måste säljas för att det här ska gå runt.
Jag är verkligen galen som ger mig in i sån här business med ett eget bokförlag. Och alla jag anlitar måste verkligen vara de bästa för sina uppgifter. Jag är beroende av andra till alla praktiska delar. Och så ska boken kännas som min ändå, i hela utförandet. Tur att dikterna redan är skrivna. Något har jag att vila i.
Ja, det är stort för mig det jag gör. Jag hade ingen aning om att jag skulle ta ett sånt här steg. För en månad sedan visste jag det inte. Nu vet jag. Oh dear, säger jag bara.