Kära nån vad mycket det är att tänka på att göra. Och dagarna är fulla av arbete. I skolan kör slutveckorna igång med alla utvecklingssamtal, olika möten och nyanställningar. Dessutom ska nya skolhuset vi ska flytta till om ett par år planeras. Var ska datoruttagen sitta i rum som ännu inte finns? Och får vi vatten på rummet och ljudisolering? Jag är inte riktigt där att tänka mig in i sånt.
Hemma har jag en rik fritid nu, som gör mig fattig. Ha ha, det är så sant som det är sagt! Har man pengar, går allt att fixa! Jag skulle antagligen behöva en rik samarbetspartner. Jag kommer inte kunna ge bort en enda bok. Alla måste säljas för att det här ska gå runt.
Jag är verkligen galen som ger mig in i sån här business med ett eget bokförlag. Och alla jag anlitar måste verkligen vara de bästa för sina uppgifter. Jag är beroende av andra till alla praktiska delar. Och så ska boken kännas som min ändå, i hela utförandet. Tur att dikterna redan är skrivna. Något har jag att vila i.
Ja, det är stort för mig det jag gör. Jag hade ingen aning om att jag skulle ta ett sånt här steg. För en månad sedan visste jag det inte. Nu vet jag. Oh dear, säger jag bara.