Jag är så utmattad att jag gråter. Kommer hem sent från jobbet. Har handlat med. Glömmer bort att äta. Måste skura golven i kök och hall. Främmande människor har varit hemma hos mig idag och spolat rören och lämnat märken och fotspår efter sig. De måste bort. Annars kan jag inte koppla av.
Jag försjunker i tankar och längtan en stund. Mitt liv de senaste åren, känns som olika fragment. Som en dröm, där jag inte får ihop delarna. Det är en konstig känsla. Kanske är det så bara för att jag är så trött. Sover jag eller är jag vaken egentligen?
Måste packa klart, till mig, till kisse. Ska upp kl 4.15 imorgon och resa till Göteborg med jobbet. Vi ska på språkklasskonferens och det ser jag fram emot. Och så ordna med papper, betala en räkning, skriva ut information och annat som jag bara måste göra idag. Och ladda batterier. Men när kan jag sova då? Nu? Icke! Det är som om själen och kroppen inte är i samma fas. Måste vänta in dem först. Innan dess kan jag inte gå och lägga mig.
Måste orka göra det praktiska. Äta. Vila emellan. Och så vänta in mig.