Det är snabba kast här mellan nöjdhet och missnöjdhet. Mögeldoften vid diskbänken kan härröra från vattenläcka i ena diskhon. Det läcker nu från båda hoar. Ja, det tar aldrig slut med alla vattenproblem här i huset.
Jag tar det ändå rätt lugnt. Tvättar bilen, bloggar på elevhälsan.se och planterar ut små plantor med tusenskönor och luktärt. Inte har jag rensat klart ute, men jag gör bara det jag kan hinna. Att vila är också viktigt för mig, säger en av mina vänner. ”Huset har sina behov och du har dina”, säger hon. Det tror jag på, jag med. Jag är mer beroende av andra här, att få huset omskött. Jag klarar helt enkelt inte allt själv.
Vem ska få sköta om mig då? Det får jag göra. Duscha. Vila. Ta piller. Äta. Nix, inga pussar och kramar. Men har bokat ett rum i svenska sjömanskyrkan i Skagen en natt i slutet av juni. Det blir fint att komma dit igen. Jag längtar till mina stränder, himlen, havet och vågorna, de som vet allt om mig, där jag hör hemma.

Är fantasier och visioner samma sak? Jag tror inte det. Tänk om inte det fanns visioner om något? Vad fattig världen då skulle ha blivit. Eller annorlunda i alla fall. Men fantasier kan man väl klara sig utan? Om man inte är författare, för då kan det vara bra att ha en sån förmåga. Eller vara bra på att projicera i alla fall.
Jag har visioner hela tiden. Om hur fin bilen blir när jag tvättar den. Om hur fint det blir när jag har satt rosor i en cirkel i trädgården. Om hur hela huset en dag kommer vara målat i samma färger på utsidan. Om hur avloppet kommer fungera hur bra som helst sen. Om hur fin min diktbok kommer bli. Om alla mina planer. Det är visioner för mig. Det som jag faktiskt kan göra och påverka. Jag ser det framför mig med mitt inre öga.
Utan fria fantasier skulle väl visioner inte finnas. De är nog släkt med varandra. Men vad skiljer dem åt? Hur det går att tillämpa i den s k verkligheten kanske?
Det är inte bra att leva i sina fantasier har jag förstått. Men att ha visioner, det är fint det!