Dagen började med att lördagsmiddagen, planerad sedan lång tid tillbaka, blev inställd. Inte bara jag är sjuk. En annan vän med. Nästa middagsdatum blir i januari. Det är lång tid att vänta. ”Den som väntar på något gott, väntar ALLTID för länge!” Visst stämmer det bra!
Och min kära arbetskamrat skickar sms och tänker på mig, ute på vad det nu heter… hm… jo, personalfestsmiddagsutflykt.
Och jag som ändå inte kan njuta av mat än, är hemma. Min dotter och hennes pojkvän har varit här och det var fint. Vi har ätit tillsammans och pratat på om allt möjligt. Kisse har mått bra idag han med. Kanske vände allt idag. Kanske blir jag frisk snart. Det vore fint!
Skönt att börja känna lite glädje komma tillbaka. Bra tecken är att jag blir glad för småsaker igen. Det lilla. Det som är enkelt och gott. Varma tankar. Glada tillrop. Uppskattning. Kontakt. Sånt.

Jag har varit sjuk hela veckan. Så av en händelse ser jag Bodil Jönsson från skolforums föredrag för lärare, som sänds på tv och som handlar om bl a katter, vila och tid, och då blir det helt rimligt att jag är hemma och vilar och blir frisk, för att kropp och själ ska komma i bättre balans igen.
Hon rekommenderar alla att läsa boken om Momo, och då tänker jag göra det. Igen. Jag har läst den för länge sedan. Den står där i bokhyllan och handlar om de grå och tidstjuvar. Bodil Jönsson säger många bra saker. Vänder på begrepp. Funderar på massor av saker. Hon är spännande helt enkelt. Och ändå så jordnära.
Boktips: MOMO eller kampen om tiden av Michael Ende.