Året 2008 har gått från mörker mot en ljusare tillvaro. Med det är jag nöjd. ”Livet lovar en ingenting”, sa en nära vän en gång. Så sant det är. Jag har det jag har och är tacksam för det. Jag älskar de jag älskar och är glad i Danmark.
Jag har under året kommit till större klarhet om min framtid. Att göra upp planer för framtiden är dock en sak i teorin. I praktiken kan allt ändras på ett litet ögonblick. Jag är numera mycket mer försiktig med mina planer. Jag tror inte längre på något förrän det faktiskt händer. Jag har förhoppningar om livet och framtiden såklart, och vill hålla dem på en realistisk nivå. Jag har så lätt för att drömma mig bort i tid och rum och tror på mirakler, allt i samma andetag.
Nyårslöftet blir att öva mig att leva med gestalts grundpelare i fokus:
Uppmärksamhet, Kontakt, Ansvar och Nuet.

En ordlek från Dagens hjerteblad / Danmark i Kærlighed:
Yesterday is history
Tomorrow is a mystery
Today is a present
(that’s why they call it present)
(okänd)

GRÅ NYANSER
Bakom den grå gardinen
av mulen himmel och höstvinterdis
finns ett ljus.
Jag vet det.
Hur skulle annars det grå synas?

I nyanser av grått finns världens ljus
mellan mörkaste mörka och ljusaste ljusa.
Jag vandrar ständigt mellan det svarta och vita
och stannar upp ibland,
ser hur vattendroppar speglar världen inuti sitt eget universum
och faller ner när världen blir för tung att bära.
Jag känner kyla mot min hud,
och vind som blåser i mitt hår.
Det finns mycket i det grå
i vanliga höstvinterdagar.

                  Kärlek och Rädsla.

I gestalt räknas fyra grundkänslor, sexualitet, vrede, sorg och glädje. En del tror att det finns ett oändligt antal känslor. Andra tror att det i grunden bara finns två: Kärlek och Rädsla.
Livet går sin fullständigt outgrundliga väg framåt. Jag förstår inte mycket av det. Kommer inte heller att förstå mysterierna som kan finnas mellan två människor. Och det är kanske en mening med att det är så, för annars fanns väl inga mysterier, om alla förstod allt.
Jag önskar att rädslan kunde vara mindre. Jag önskar att viljan till att mötas i kontakt kunde vara större. Vi kan välja att vilja det. Välja att vara modiga istället för rädda.
Och fint med prestigelösa människor. Tack för att de finns.

Så är det måndag igen och snart slut på den med. Det är min längsta arbetsdag och ändå känns den oftast kort ändå. Måndagar är långsnabba så att säga.

Tisdagar är kortare, men då gör jag också annat efter jobbet. Går till sjukgymnasten och ibland på föredrag.

Onsdagar. Rätt så bra dagar. Långa. Men ok.

Torsdagar. Jättebra. Kontorsdag på eftermiddagen. Hinner med annat viktigt då oftast.

Fredagar. Veckans jobbigaste dag i år. Hinner knappt andas. Men alla fredagar har ett slut. Oftast i soffan, vid 19-tiden.