Vädret växlar idag lika mycket som mitt humör kan växla ibland. Spännande med vädret. Inte lika kul med växlande humör tycker en del. Varför är det ena okej, men inte det andra? Det är dagens fråga.
Jag vet ett svar: Av vädret förväntar vi oss förändringar och tycker kanske till och med om lagom dramatiska väderskiftningar. Hos en människa vill vi gärna se stabilitet och förutsägbarhet, så att vi kan spegla oss i dem. Det ger trygghet.
Jag gillar också stabilitet i relationer och känslor. Människor med olika, snabbt växlande humör kan vara jättejobbiga. Usch! Jag jobbar på mitt. Kanske andra behöver jobba med sitt. Eller acceptera att jag är så här och andra är som de är, precis som man kan acceptera olika väder. Det är också ett sätt. Varför måste vi vara likadana jämt? Och vi är ju inga maskiner heller.
Nu är det mulet ute. Åskan mullrar på avstånd. Jag ska hitta på något att pyssla med inne då. Det är fint med följsamhet, helt okej och självklart med anpassning till vädret och inte alls okej och självklart att anpassa sig och ha förståelse för andras humör och känslor. Bara klippa av om andra människor inte passar en. Bort med dig! Tack och adjö!

Först är det sol och så varmt så jag överväger att cykla ner till badet. Det är svettigt att kratta i det gamla gräset.
Sen kommer regn från blå himmel. Dropparna kommer inte rakt ner heller, utan snett uppifrån, långt däruppe finns molnen.
Sedan börjar det åska och i snabb följd därefter hagla. Allt på en gång sedan: hagel, ösregn, blixt och dunder.
Var är kisse? Han är inte inne. Han kommer fram senare, under verandatrappan hade han gömt sig.

Jag drömde jag fick mejl i natt och vaknade med ett ryck: ”Hej du kærlighedsløse!” stod det. Jag kände mig förväntansfull och glad direkt. Jag kastade mig snabbt över datorn, men som sagt, det var ju en dröm, inga mejl där inte. Så det var min midsommarnattsdröm… ett danskt mejl… alltid något!
Annars är dessa långhelger just som de är – långa! Igår väntade jag hela tiden på något, att bli hungrig, att äta, att se på tv, att tiden skulle gå, så jag kunde lägga mig trött.
Idag blir det väl ungefär likadant då. Fast utan telefonsamtal, midsommar-sms och midsommarmejl kanske då. Bäst att hitta på något mer hellre. Varför inte börja måla något? Hm… orkar jag det? Jag ser prånget i gästrummet framför mig, att börja måla kvistar med shellack där. Eller kratta i gräsmattan, så att jag kan klippa det igen, nu ligger det långa, sega gräset mest ner.
Att bara vänta på att tiden ska gå känns inte särskilt upplyftande. Jag kan ju läsa danskaläxor också. En liten bit ur The Way of the Lover blir det nästan varje dag. Kärlek… Vad är det med det, som är så viktigt egentligen? Det är en gåta för mig. Mitt hjärta har ju valt. Men fel. Syftningen i orden i drömmen framgår inte så tydligt för mig. Men det stämmer säkert, hur jag än tolkar det.
Jag – en kærlighedsløs kvinna. Vem skulle skriva så till mig? Jag – i min dröm? Mystiskt!