Jag väntar på mejl som inte kommer.
Jag skriver brev som inte skickas.
Vad är det för ett liv? Mitt liv.
Undrar om jag någonsin kommer bli glad igen?

Och medan jag väntar, så målar jag.
Bra att ha något att göra,
något som blir beständigt.

Jag tycker om beständighet.
Jag är beständig.
Inte alla är som jag.

Jag är så stressad nu! Mitt i ingenting, känner jag stressen komma krypande och hetsar mig. Jag har saker att göra och kommer ingenstans. Jag har duschat och nästan kommit upp. Dags att äta frukost kanske då. Steg nummer ett! Sen kan annat hända. Möjligen.
Jag ska måla, ta fram stegen ute, ta emot sotaren som ska upp på jättehöga taket i blåsten, kanske städa lite, tvätta lite, börja packa lite. Har tandvärk. Känner släktskap med min älskling HC Andersen. Han var plågad av ständig tandvärk i många år.
På torsdag ska jag åka hem. Det är det som jag mentalt håller på att förstå. Det känns inte bra att åka härifrån. Men så vill jag ju också till Danmark. Jag har bestämt min sommar själv. Svårt att få allt.
Tack kära vänner för era mejl och kommentarer igår. Ni är bäst!
Och ni andra kan komma igen idag! Det finns plats för flera att ge mig en glad paus i målningsarbetet.