Och medan jag VÄNTAR på MEJL, spikar jag en skiva masonite på väggen i hallen… Det är lite småpyssligt att få det att passa. En eldosa har ett rör som tar emot i hörnet, det är ett par millimeter för mycket masonite där med, som jag får raspa bort. Vilken sorts spik ska jag ta? Hur lång ska den vara? Ringer Lasse och frågar.
Och till nästa vägg måste jag såga bitar. Blir det verkligen bra att göra så? Antagligen inte. Och det är svårt för mig med, för jag sågar så dåligt. Jag får nog köpa en till bit som räcker hela längden upp.
Inget kul är det på tv heller. Har inget favoritlag som spelar fotboll ikväll. Känner inte till dem alls.
Så, mejla mig, helst NU, så jag får annat att tänka på!
Nu kommer solen fram. Ska jag gå en promenad innan jag börjar laga middag? Här gäller det att hitta en rytm att fördriva tiden med. Lediga dagar är SÅ jobbiga! Nätterna är mer uthärdliga.

Söndagsmorgonsstillhet.
Inom mig sjunger ”Förbarma dig, O Herre över mig.” Jag har lyssnat, i bilen, nästan oavbrutet den senaste tiden, på sångerna och musiken från Bo Egebjers S:t Eskilsmässa. Jag är med och sjunger i kören, på cd:n. Ibland är det lite falskt för mitt öra. Ibland kommer körens s på olika ställen. Ibland blir jag helt rörd. Av barnkören, av orden, av saxofonen, av basen, av Lottas flöjt, av allt.
”Som längtan i en hägers flykt, bär all min bön till dig, O Gud.”
”Människor kommer, människor går, lär mig bli tacksam för de möten jag får.”
”Guds rena lamm, käre Jesus som låter oss börja igen, börja om på nytt…”

Orden är både till tröst och till uppmaning. Å, vad jag har mycket att lära mig!

(Vill du läsa mer om vad jag skrivit om Egebjers mässa, sök i rutan till höger.)