Jag har tappat lusten till att skriva. Jag har ingen inspiration och ingenting värt att skriva om. Så har det varit i några veckor nu. Och inte har det blivit bättre. Snarare tvärtom.
Det känns ju trist, för att skriva är som att äta och dricka för mig. Precis lika viktigt. Eftersom det är jag som bestämmer över bloggen och inte tvärtom, i något vanemässigt beroende, så skriver jag såklart bara när jag vill. Inget annat. Kravlöst och utan tvång. Så känns det bäst.