Konstig dag.

Mitt i febern och smärtan har jag gjort saker. Ringt ett skolsamtal. Betalat räkningarna. Skrivit ett knäppt mejl. Och en knäpp blogg. Beställt tid på bilverkstad. Det var ett roligt samtal som piggade upp mig. Konstigt att det går att skoja ihop med en människa man aldrig förr talat med. Kontakten bara finns där. Ringt syrran och gråtit och känt mig så ämlig. Tur att hon finns! Och så emellanåt kan jag knappt andas. Har så ont så att det är bara outhärdligt. Det måste vara influensa jag fått. Och jag hoppas att det värsta är över nu. Att det blir bättre och bättre framöver.
På bilden kan anas lite grön myskmadra längst bak, bortanför pärlhyacinterna. Den överlevde marodörerna från i höstas. Då ska väl jag komma igenom det här.

pärlhyacinter

Sjuk- och gnällblogg!

Hade jag varit lik Stationsvakt, så hade jag kanske gjort en videofilm med mig själv som visar hur eländigt jag mår och allt. Hade jag varit lik Denna sidan sundet. så hade jag antagligen inte bloggat på en vecka. Bara försvunnit och hållit mig undan tills jag blev frisk.
Nu är jag ingen annan, bara mig själv och har så dötrist hemma. Det är jag och datorn då. Och jag som trodde jag kunde åka till jobbet några timmar i alla fall. GLÖM DET! Febern går upp mot 38.8 nu och det är ovanligt för att vara jag. Jag är helt slut. Har ont överallt! Kvider. Det rinner vått från ögonen. Snuvig. Ont i halsen. Ensam. Svårt att sova. Svårt att vara vaken. AAAAAJ! Har nog inte varit så här sjuk, sedan jag var gift och barnen bodde hemma.
Jag ser inte var jag lägger täcket. Kisse blir bortskrämd mer än en gång. Jag vill inte äta. Inte dricka. Har ingen motor till något. Orkar inget heller. Och så är det ju ofta hemma, när jag är frisk med… Gissa om det är värre nu!!!
Min närmaste ”vardagsvän”, har inte tid med mig nu på låååååååååång tid. Får inga kramar av någon. Inga mänskliga röster hörs. Bara feberyra och fantasiljud, datorn som plingar att det kommit mejl, fast det inte har det. Och jag kunde väl ha blivit sjuk på onsdagen istället eller inte alls, så att jag sluppit förlora arbetsinkomst och kunnat vara med på viktigt möte. Ja, suck!