Jag städar i mitt stora skåp med färger, kritor, papper, tyg, garn och sånt. Jag hittar gamla dikter som jag skrivit för länge sedan. Tydligen skrev jag dikter redan då, när allt i mig rann över och jag inte kunde hitta andra sätt att formulera mig på. Jag hittar också gamla bilder jag tecknat och målat för länge sedan. Världen gick miste om en konstnär i mig. Jag tycker bilderna är rätt så fina. Att rita och måla är annars inget jag har ägnat mig åt i någon större utsträckning. Jag målar bara något ibland numera, väldigt sällan, när jag bara måste få ur mig något, som visar sig i form av en bild.
Ett porträtt jag hittar, föreställer en av mina pojkvänner från för länge sedan. Jag har inte sett honom på en massa år. Jag har mejlat honom nu. Får se om han svarar.
Jag har sparat på en hel del gamla minnen. Jag har svårt att slänga bort det som hör till mitt kreativa jag.
De flesta av mina barns teckningar har jag också sparat. En dag kanske de är glada att ha bilderna kvar, som minne över en svunnen tid. Inte vet jag.

Kisse vaknar till och är glad för att jag är hemma. Riktigt sällskapssjuk. Han går över mig, fram och tillbaka och lägger sig till slut bredvid mig och spinner. Idag spinner jag med lite grann.
Ännu en vecka är lagd till handlingarna. Ännu en helg göra mina saker på. Oftast blir det ändå bara det helt triviala, städa, tvätta, diska, dammsuga. Ibland inte ens det. Ska jag börja med att ta mig en tur ut och göra några ärenden? Det är kanske lika bra det, så blir det gjort. Jag behöver vara i rörelse idag. Inte fastna framför datorn. Lilla söta kisse, jag ska inte vara borta så länge…