Fin kväll, att gå från danskan, genom universitetsparken, och höra koltrastarna och andra fåglar sjunga i sena skymningen. I mig sjunger det också lite, lite. En stilla sång mest.
Jag hör fåglarna. Jag ser att våren är på väg. Ljuset kommer mer och mer. Det kan jag glädjas åt, trots mitt sorgsna sinne. Det är ju ändå något.

Jag är i grunden en lat människa. Jag blir lätt uttråkad av att göra samma sak vareviga dag, vareviga vecka. Jag håller ändå fast vid vissa företeelser och relationer. Vill inte ändra på något alls ibland.
Ändå har jag fått en hel del uträttat och förändrat massor. Det är konstigt. Eller det är polariteterna som tar plats.
Nu ska jag ligga på soffan och slöa en stund. Huvudvärken är mitt sällskap. Sen ska jag åka till danskan. Jag börjar bli trött på den nu. Behöver omväxling. Något nytt. Något roligt! Och hålla kvar sånt som jag varken kan eller vill vara utan.