Gästbloggare: Mikael Jergefelt, studerande.

skagenmåsar


Nördturism

Paris är alltid Paris och Berlin är aldrig Berlin” ska tydligen den franska politikern, Jack Lang ha klämt ur sig, apropå hur snabbt staden förändrades. Jag förstår honom, i alla fall om man ser till ytan, men en stad för mig, är mer än dess byggnader och landskap. Berlin har en särskild känsla, som gör att Berlin alltid är Berlin, oavsett hur staden formas. Det är en metropol utan dess like, i hjärtat av Europa, som har den perfekta kombinationen av mänsklig värme, spontanitet och det berömda tyska ordningssinnet. Jag har aldrig upplevt någon stad lika levande, och det är det jag återvänder till, gång på gång, även om jag också självklart vill se om den nya byggnaden, ännu endast iklädd sin cementgrund, kommer matcha arkitektens vision på plakatet. Det är nästan två år sedan jag var där sist, och nu kom jag tillbaka dit med en bibliotekariestuderandes perspektiv.

xxx

Här ovan syns Staatsbibliothek zu Berlin (vid Unter den Linden), eller StaBi, som det kallas i folkmun, som är Tysklands största forskningsbibliotek. Detta gör att biblioteket har ett liknande ansvar som t ex Kungliga Biblioteket har i Sverige. Det sedan 1992 återförenade biblioteket är utspritt över två byggnader, här nedan är den andra vid Potsdamer Platz:

xxx

Den öppenhet, som vi är vana vid i svenska bibliotek fanns inte här, utan lånekort med en årskostnad, krävdes för att bli helt insläppt. Däremot fanns delar av en kortkatalog tillgänglig, vilket känns väldigt exotiskt och ovanligt efter onlinekatalogens intåg, men väl värd att bevara. Någon som saknar dessa kanske? Själv är jag lite för ung för att minnas att jag verkligen använde dem när de fanns på folkbiblioteken. En väldigt intressant forskningsöversikt av onlinekataloger och dess problem finns att läsa här.

xxx

Vad är nu detta för bibliotek kanske ni undrar? Det traditionella uppdraget för bibliotek, att erbjuda läshörnor och studieplatser, har här tagits till vara av en vanlig bokhandel. Något krav på konsumtion fanns ej, och en väldigt avslappnad stämning infann sig, vilket i sin tur nog är bra för business à  la Apple Store. Är detta möjligtvis framtidens “folkbibliotek” då regeringen slopar allt vad bibliotekslag heter? Denna lag som knappt är tillräcklig som den är. Läs mer om varför Sverige behöver en nationell bibliotekspolitik på LibraryLovers.se!

Fredag, fredag, fredag!

Så blev det till sist slut på en lång, arbetsfylld vecka. Mina ben vill vila nu. Huvudet med. Och slippa gå upp tidigt på morgonen. Jag vill ha sovmorgon! Och bara göra mina egna saker, vad jag vill, när jag vill, hur jag vill.
Jag har fått tips om en persisk diktare och filosof från en på jobbet. Det ska jag kolla upp. Jag ska läsa och plugga. Städa och tvätta.
I morgon är det dags att ge plats åt en fjärde gästbloggare. Han står mig nära, fast han bor inte nära längre. Vi brukar chatta var och varannan dag. Kanske mer sällan den sista tiden. Det är ok. Vi vet att vi finns för varandra alltid. Han är min allra käraste son.
Mikael är den jag vänder mig till när det gäller hemsidan och annat med datorn.
– Micke, kan du fixa det och det och det?
Han svarar:
– Gör det själv, du kan!
Fast det kan jag inte alls alltid. Micke är min webmaster. Fint att han finns där. Och ibland frågar han mig om saker. Jag tycker om vårt ömsesidiga utbyte.
Micke producerar dubstepskivor på fritiden. Han blev intervjuad om det nyligen, fast den artikeln är inte riktigt klar än. Välkommen till min blogg, Mike!

Gästbloggare: Curre Dahlgren, pensionär.

skagenmåsar


Curre – pensionär i Nirvana?

Innan jag blev pensionär framstod pensionen som ett ganska tröstlöst tillstånd; borta från händelsernas centrum, all samlad kunskap och erfarenhet kastad på sophögen osv. Nu vet jag bättre. Mycket bättre. För mig innebär pensionen en uppgradering till en högre existens, ett slags Nirvana, från vilken jag kan blicka ner på de arbetande stackarna med ett visst deltagande.

Numera har antalet ”måsten” reducerats till en behaglig nivå. Den fullklottrade almanackan innehåller mest aktiviteter som är kul. Självvalda. Och hela dagen står till förfogande för genomförandet! Men visst finns det smärre nackdelar. Man springer t.ex. inte 100 meter på 11,5 längre. Å andra sidan: vem sjutton har så bråttom?

Den märkligaste förändringen är nog den ”klassresa” som pensioneringen inneburit. I hela mitt yrkesverksamma liv har jag jobbat med trycksaker, layout, illustration och reklam. Den kunskapen har jag använt till sälja fåniga prylar som folk inte behöver – eller innerst inne inte vill ha. I branschen morrades det tidigare över myndigheter som ville hindra utvecklingen och inte tillåta reklam i tv. När det till slut tilläts jublade vi. Och jag – tills jag såg resultatet. Det som jag tidigare uppfattade som naturligt och nödvändigt, framstår i dag som olaga intrång, alternativt hemfridsbrott. För våra barnbarn (Homo Sapiens 2.0) tycks dock företeelsen ingå som en naturlig del av vardagen. Stackarna. De flesta inslagen är ju direkt töntiga. Och nu har även de reklamfria kanalerna börjat med reklam. SVT kör t.ex. trailers för kommande program så ofta och så långt i förväg, att när de väl är dags att sända dem är man redan utled. Tur att det finns böcker som alternativ.

Curre. Till ett av mina mera udda nöjen, hör att byta limerickar med en släkting som kallar sig ”Bonnläppen från Bjursås”. Här kommer den som jag drabbade honom med senast:

En fakir från staden Rangoon
var otursförföljd som person.
Ty mitt ut i natten
ihjäl sköt han katten
sen han käkat en hagelpatron.

Får jag tid över, händer det att jag gör små animerade filmsnuttar och lägger ut på min hemsida (garanterat rumsrena). Kolla här!

Foto: ©Curre Dahlgren

Kul! Glatt! Roligt!

En hel arbetsvecka har gått nu igen. Den gick fort fram och hade sina ljuspunkter, bl a när barnen en morgon, på fritids, började dansa till musik och det var helt fantastiskt att se dem och deras mod att gå fram och dansa solo och turas om med det. Vilka uppvisningar de bjöd på! Glädjen stod högt i tak!
Min egen glädje hemma har inte varit på topp den här veckan, så det var en välbehövlig glädjedos jag fick där.
När jag inte är glad, söker jag mig till glada hemsidor, till exempel Tjuvlyssnat, för att få dra på munnen och le lite, mitt i bedrövelsen.
En som också ger mig en stunds glad förströelse är Curre. Passande nog är han den tredje gästbloggaren hos mig. Egentligen känner jag inte honom. Jag känner hans fru. Hon och jag har gått specialpedagogutbildningen tillsammans för länge sedan och pratat en del genom åren. Vi har alltid gillat varandra. Det bara känns så enkelt och gott att prata med henne. Vi har inte setts så ofta bara. Vi råkade stöta ihop ute av en händelse nu i vintras och så fick jag veta om Curre och hans hemsida. Curre är en pensionerad och antagligen också passionerad teckare/illustratör. Han kan måla tak. Vi delar båda den upplevelsen av hur jobbigt det är. Han är snäll. Och nu vet jag att han kan skriva också. I morgon får ni andra läsa vad han skrivit. Redan nu kan ni se hans tecknade rörliga serier här, på hans hemsida.
Snart så är det lördag, Curre. Välkommen! till min blogg.

Gästbloggare: Anita Fors, journalist.

skagenmåsar

Som gästbloggare skriver jag nu ett blogginlägg med en deadline. Det känns väldigt motsägelsefullt. Blogg och deadline passar liksom inte i samma mening. Men eftersom jag är journalist till yrket är jag van vid deadlines. Är bra på att hålla dem, även om jag inte tycker om dem.
En som var precis tvärtom, dvs sa sig tycka om deadlines men var urusel på att hålla dem, är en av mina favoritförfattare: Douglas Adams. Tyvärr alltför tidigt bortgången från den här världen. Han lär ha sagt: “Jag älskar deadlines. Jag tycker så mycket om ljudet de ger ifrån sig när de närmar sig och sen svischar förbi….”
Det är lycka.
Den här tiden på året är jag som lyckligast. Allting är mycket lättare när ljuset och värmen har kommit tillbaka.
Anitas quilt Jag är en lyckligt lottad människa som har lätt för att hitta lyckliga stunder. Jag blir lycklig av små saker. Vårens första bukett av vitsippor. Ljudet av vågor mot en strand. Havet. Bra sex. Koltrastens sång. Middag med mina vuxna och utflyttade barn. Doften av nybakat bröd. Och så naturligtvis mina tyger och trådar. Att få “leka” med min symaskin och mina tyger, brodergarner, kvilttrådar, knappar, pärlor med mera för att skapa textila verk i lappteknik – det gör mig verkligen lycklig!
Men lycka får mig också att tänka på döden.
Som tonåring var jag mycket intresserad av indianer, ursprungsbefolkningar, och deras filosofi. Jag läste någonstans att indianer när slutet närmade sig kunde välja “en bra dag att dö på” för gå ut och sätta sig i vildmarken och invänta döden.
En bra dag att dö på vore för mig en lycklig dag.
Jag hoppas innerligt att dröjer verkligt länge till för mig, jag har så otroligt mycket mer jag vill göra, men när det är dags skulle jag vilja att det blir en vacker dag när syrenerna just har slagit ut.
Köpenhamn Men lika lätt som jag har att hitta lyckliga stunder, lika lätt har jag att bli förbannad över orättvisor. Som att det ännu på 2000-talet finns länder i världen där den förväntade livslängden är under 40 år (tex Uganda), där barnadödligheten ligger på nästan 30 procent (tex Sierra Leone och Afganistan), där över 40 procent av den vuxna befolkningen är analfabeter (tex Guatemala) och att en halv miljon kvinnor dör under graviditet och förlossning varje år – av orsaker som i de flesta fall kunnat undvikas.
Jag blir förbannad när jag tänker på hur ojämnt världens tillgångar är fördelade. Att människor svälter ihjäl samtidigt som vi enbart i Sverige kan lägga miljontals kronor på att ladda hem ännu en häftig ringsignal till mobiltelefonen.
Men det är viktigt att inte låta det stanna vid att bli upprörd. Det gäller att försöka göra något också!
Och det går att förändra. Titta bara på synen på homosexuella i Sverige. Fram till 1944 var straffbart att ha en homosexuell förbindelse. 1979 avskaffade Socialstyrelsen homosexualitet som sjukdomsbegrepp. Sedan 1995 kan homosexuella registrera partnerskap och förra året sa svenska kyrkan ja till samkönade äktenskap.
Konstigt bara att det skulle vara sååååå mycket lättare att åstadkomma det, än att utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män i det här landet.
Till glädjeämnena hör också att FN kan visa att barnadödligheten faktiskt har minskat betydligt de senaste 45 åren. Se själv här.
Ingen kan göra allt – men alla kan göra något. Vad kan DU göra?
Anita

Foton: ©Anita Fors

Fredag. Denna fredag.

Jag har inte riktigt känslan av att det är fredag. Jag har nästan tappat räkningen på dagarna. Också på om kisse har fått mat eller inte. Morgon och kväll har flutit ihop i mina feberyror i veckan.
Men dock! det är fredag. Jag har varit på intervju i stan och jag är riktigt trött nu. Medan jag väntade på min tur fick jag tillfälle att se och lyssna på beridna högvakten vid slottet. Det var fint.

Fredag. Gästbloggaren till i morgon har jag känt i många, många år. Hon och jag har varit brevvänner i många unga år. Jag tror jag lärde mig att skriva brev tillsammans med henne. Jag blev i alla fall inspirerad till att skriva. De flesta av hennes brev har jag också kvar, i en låda i klädkammaren. Vi är kusiner och hon kommer från Göteborg. Vi lärde känna varandra den sommaren när jag var 9 år och hade påssjuka. Under en hel räcka år var jag där på sommarloven och fick vara med om ett och annat. Blottare i hamnen. Danmarksbåtarna och besättningsmän. Körsbärspallning. Dante och Tvärsan. Bokslukaråldern. Sova lääääänge soliga dagar! Inte bita på hårda karameller när hennes pappa var i närheten. Samtal om kärlek och Höga visan med hennes mamma. Spela på pianot utan att någon klagade. Torskfiske vid Grundet. Obegränsat med bananer. Kolsyremaskiner. O´boy. Barkis med tomat, salt och peppar. Robban Broberg på Liseberg. Jag har massor av goda minnen från den tiden. Jag älskade mina sommarlov i Göteborg. Tågresorna dit på egen hand med. Jag kom till en annan värld. Min kusin var väldigt viktig för mig. Jag gjorde till och med en sång om henne.
Jättekul att hon kommer skriva här i morgon. Välkommen till min blogg, Anita!

Gästbloggare: Kire S Dam, en dansk bloggare.

skagenmåsar

Fra knudepunkt til mulighed
I Kina har man samme skrifttegn for krise og chance. Det er tankevækkende, for alle mennesker kommer ud for kriser. Livet består af kriser.
En krise er en psykisk reaktion på noget, man bliver udsat for, som man har svært ved at forlige sig med. Livskunsten består i at kunne håndtere de smertelige begivenheder, men der er ingen, som har sagt, at det er let, eller at livet skal være smertefrit.
Dog er det vigtigt at finde en slags accept af og forståelse for ”livets knudepunkter”, for det er også der udviklingsmulighederne ligger.
Jeg ynder at fortælle om en af mine første forelskelser. Den gik i vasken. Mit humør var på lavpunktet, så jeg forblev på mit ungdomsværelse. Der dukkede min storebror op, og han havde opfattet, hvad der var galt. ”Nå, har hun brændt dig af?” Kires logga Han fik besked på at skrubbe af, men på vej ud af døren sagde han noget, jeg siden har kunnet bruge:
”Du skal ikke lade dig slå ud. Se i stedet på det som nye muligheder! I de sidste tre måneder har du kun haft hende pigen i dit hoved, og du har glemt, at der er mange andre søde piger i verden”.
Der gik da heller ikke lang tid, så havde jeg fundet en ny kæreste.

Kire S Dam, dansk blogger..

Gästbloggning!

För ett tag sedan hittade jag en sida med danska bloggar och som av en händelse hittade jag sedan till Kire S Dam. Jag gillade namnet på hans blogg, Tag livet let og tilværelsen alvorlig. Antagligen för att jag själv tar livet allvarligt och behöver skratta för att hålla demonerna borta. Han bjöd på musik med Isam B och den vidunderligt vackra “I Danmark er jeg født, dér har jeg hjemme”. Och så skrev han om Björn Afzelius. Och han gillar Globen. Ibland vet jag inte alls vad han skriver om, för det är så mycket jag inte känner till. Han vidgar mina vyer för det danska.
Jag har ju länge skrivit om mig och mig och mig och mig. Jag lever själv och är ensam och det är tomt och trist. Ja, de orden använder jag väl ofta nog här. Nu ska det bli lite omväxling, och det är INTE för att jag har tröttnat på att skriva. O nej! Jag är möjligen en aning mer öppen mot omvärlden igen. Så förra helgen blev jag inspirerad av en vän till detta. Jag är inte först med att ha idén. Och antagligen är jag inte den sista. Men det är ett av de roligaste infallen jag har haft på länge:
Då och då kommer jag bjuda in en gästbloggare. Gästbloggaren får skriva om vad som helst och behöver inte vara så begränsad som jag är och skriva om mig då. Nej, här kan ämnena skifta vilt. Musik, politik, recept, åsikter, tankar, litteratur eller goda råd eller vad som helst.
Först ut blir Kire S Dam. Hans inlägg kommer till helgen. Och han skriver på danska, såklart!
Velkommen til min blog, Kire!