Snart.

Lagom till alla hjärtans dag som infaller på söndag, kommer Kristin Fridtun, studerande i Trondheim att skriva här som gästbloggare. Hon skriver på “lätt” nynorska – hon vet att vi svenskar inte förstår så bra annars. Och jo, hon kan “vanlig” norska också.
Kristin är en ung kvinna som jag lärde känna för ett par år sedan i Århus. Vi var båda där för att lära mer om Danmark, dansk litteratur, textanalys och annat. Det var lite märkligt på ett sätt. Vi pratade inte särskilt mycket med varandra. Däremot läste Kristin min blogg under de dagarna fick jag veta. En kväll gick vi en fin promenad i de danska villakvarteren.
Vi har då och då hållit en kontakt på mejlen och genom våra hemsidor. Hon skriver. Hon diktar. Hon spelar gitarr och sjunger. Hon går på tur i den norska naturen. Hon åker skidor. Hon kan skidhoppning. Hon kan så mycket. Dessutom är hon ovanligt bildad. Hon läser massor, tar in och reflekterar. Hon lär ut vidare och ja, vad kommer hon månne tillföra det norska kultursamhället? Något blir det, det är jag helt säker på. Redan nu gör hon mycket för att nynorskan ska ha plats och inte försvinna.
Hoppas att ni som läser hennes inlägg i helgen kommer med många kommentarer. Det vore roligt för både henne och mig.

3 reaktion på “Snart.

  1. Å du store mi tid – her var det mange fine ord på éin gong! Dette kjem frå hjartat: HJARTELEG TAKK!

    Eg minnest med glede denne kveldsturen vår i Århus, det var ei god ‘fristund’ frå alt og alle det/dei andre. Det gjer godt å vita at du à²g minnest turen med smil um munnen og varme i brjostet.
    Og ja – eg les enno bloggen din. Litt sporadisk, rett nog, men likevel.

    Takk for dei gode ordi!

    -kf

  2. Visst är det härligt med alla dessa möten!!
    Det är livet!
    Jag skulle också gärna skriva i din gästblogg, men jag har inget tema just nu. Men som det är med de oväntade och betydelsefulla mötena så är det med temana så också att de poppar upp då och då, som delar av livsprocessen, men ofta överraskande. Jag återkommer.

  3. Kära Raija!
    Inspirationen kommer när den kommer. Jag är lugn med det. Hoppas du är det med.
    Och ja, vad vore livet utan möten?

    Kära Kristin!
    Ja den promenaden var verkligen fin. Varsågod med orden. Tack själv!

    Kramar till er båda! Hoppas vi ses någongång igen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.