Kommer jag stanna upp den magiska tiden 121212 kl 12.12? Jag får ställa klockan så jag inte missar det i så fall. Undrar om det är siffran två som är på banan? Antagligen. 20121212=11 och 1+1=2.
Min födelsedag i lördags var också fylld av magiska siffror. Fyrorna fanns överallt då. Och tvåorna med såklart. Och alla som är födda år 1956 fyller 56 precis i år.
Det kan vara roligt att leka med siffror. I alla fall ibland, när de går ihop och kan ge någon mening.
Nästa år kommer det inte att finnas några såna datum i alla fall, se bara: 13 13 13 kl 13.13. Om inte den trettonde månaden uppfinns innan dess. Inte förrän 21010101 kl 01.01 kommer siffrorna att sammanfalla igen.
Ha en bra sekund och minut idag då. Och resten av dagen.

Jaha…. då är det bara att ta på sig vinterkläder och vantar och gå ut och snöröja. Bilen kan bara anas under snömassorna och den är inplogad på parkeringsplatsen. Tyvärr ligger spaden i bilen. Tar fram piassavakvasten istället. Tur att snön är lätt och inte tung och hårt packad. Hittar spaden. Gräver fram så mycket jag behöver. Backar ut. Skottar av bilen. Skottar parkeringsplatsen. Kör tillbaka. Klar!

Jag undrar om jag kan ut och resa idag. Hm…. Snöovädret kommer hålla i sig till i morgon.
Jag gick hemifrån 10.45 och kom ändå inte i tid till det försenade tåget som gick 13.10. Jag såg det åka mitt framför nosen på mig. En vän kunde ta min plats där istället och jag fick åka på vännens biljett. Bra byte!
Nu sitter jag i buffévagnen och har druckit te med något i. Ganska förtröstansfull ändå, även om mina planer på det jag skulle göra i Köpenhamn i kväll grusades. Telefonen är laddad hyfsat igen, efter alla samtal och sms.
Nu är tåget i alla fall ute från stan, i Katrineholm tror jag visst. Tåget går till Malmö. Jag får ordna sista biten på annat sätt. Öresundståg. Bara jag kommer fram. Inget är säkert en sån här dag. Eller någon annan dag heller.

Det här är min kyrka, den gamla medeltida kyrkan, Österhaninge kyrka, som hör ihop med kyrkogårdarna. Ja, det finns flera. Förr i tiden låg den mitt i byn. Nu utanför, på landet. Tar en kvart att åka dit med bilen. Och idag var det en extra vidunderlig väg att åka. Snön lyste upp. Björkar hängde ner, det var bitvis som att åka genom en trädtunnel. Granarna stod som i givakt med snövita grenar. Så vackert!
Det var en gudstjänst med nattvard. Knästående. Fint. Och min favoritpräst var där.
Jag tror jag åker tillbaka ikväll. Då sjunger Österhaninge kyrkokör in advent. Förut var jag med i kören. Kanske går jag med i den igen. Kanske till våren. Jag får se. Nu bakar jag lussebullar. Äntligen igång. Lång startsträcka har det varit. Så är det ibland.
God första advent! Gott nytt kyrkoår!

Och här är vägen hem. Det låter nästan som en saga…

Och på kvällen vid adventssången, såg kyrkan ut så här i mörkret. Så vackert!

Innan advent är det massor att göra. Jag brukar gilla att pynta och baka. Men just i år har jag ingen ork att göra mer än det lilla och bara lite i taget. Jag är långsam och trött mest. Det får bli som det blir. Jag har inga större krav på mig. Ingen står och tjatar heller. Jag gör allt för min egen skull. Behöver inte tänka på andra just med det.
Idag var jag barnvakt några timmar åt mina barnbarn och de är viktigast av allt. Hellre vara med dem än att vara hemma och smycka till advent. Jag hinner nog det jag ska ändå. Och hinner jag inte med det, så får det vara. Jag tar en sak i taget och en dag i taget. Och jag tar mina B12-vitaminer varje dag med. Duktiga jag! Och ljusen lyser på balkongräcket och två adventsljusstakar är framme. En god start på lördagskvällen före första advent.
God advent till er alla!

Det är märkligt att gå omkring på Illums. I alla fall om det ligger i Stockholm och expediterna talar svenska. Det känns fel på något sätt. Men om jag slutar lyssna och bara går omkring och njuter synen av denna vackra julskyltning, så kan jag låtsas att jag är i Köpenhamn och julhandlar. Fast pengar har jag inga. Och jag är inte där på riktigt. Men njuta, det kan jag i alla fall en liten stund.

Nere vid kajen i Gamla stan, sitter måsarna och bara är. De blir inte rädda, vana vid folk som går nära. De bryr sig inte heller om granen som snart blir klädd till advent. En jättestor, tät gran med toppen i silver. Silvret syns inte här. Men det finns. Tack för dessa två dagar på konferens. Jag är tacksam, nöjd och trött.

Igår var jag i stan tillsammans med mina kära ex-fröknar och ex-kollegor: 83, 79 respektive 79 år gamla. Still going strong!
Vi skulle gå på Berns Kinesiska Afternoon Tea. Vi strosade omkring i affärerna innan och i Sturegallerian hittade jag denna bokstapel, flankerad av en lika stor bokstapel på andra sidan. Som grindstolpar, fast gjorda av böcker. Så kan man också använda böcker i denna tid av mindre läsande.
Själv har jag gjort en boklista på mina böcker i personlig utveckling. Jag kan inte längre hålla reda på vad jag har för böcker. Jag märkte att jag köpte om såna jag redan hade och trots att jag har en lista att gå efter nu, så köper jag dubletter. Vad kan nu det bero på? Ha ha…. Det vill jag inte svara på. Eller så är jag en bokälskare helt enkelt.
Jag har kategoriserat böckerna från astrologi, barnlitteratur, drömmar, död, existens, familjekonstellationer, feng shui, filosofi, gestalt, högtider, kommunikation, kropp, meditation, mystik, numerologi, pedagogik, poesi, psykologi, sexualitet, självbiografi, självkännedom, självutveckling, tankebok, terapiroman, tro och sist men absolut inte minst, zen. Den här uppställningen speglar mina intressen ganska bra. Just nu uppgår listan till 268 böcker.

I listan saknas mina skönlitterära böcker och barnböckerna utom två. Och facklitteratur av annat slag. Och fler pedagogikböcker. Undrar om jag skulle skriva upp resten med i en annan lista? Eller ägna mig åt att läsa böckerna? Eller bygga boktorn? Jag vet inte vad jag vill precis nu. Jo förresten, läsa! Tjoho! Jag kan läsa!

Jag har precis läst ut Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström. Så bra den är! Och jag håller på med Dynamisk psykiatri av Johan Cullberg. Ganska spännande den med! Fast på ett annat sätt.

En ung Kim Larsen sjunger sin version av Det var en lørdag aften. Den följer inte texten jag har skrivit nedanför. Det finns säkert många versioner av den.
Det här måste ha varit en av de första danska sångerna jag lärde mig, på mellanstadiet i skolan. Jag tyckte om den redan då. Och ikväll, en lördagskväll, sjunger jag några verser för mitt lilla barnbarn. Först bokläsning. Sedan godnattsånger. Pippis visa, Byssan Lull, jag hittar på en egen godnattvisa, Det var en lørdag aften och lite annat.
Så fort jag sjunger, lyssnar hon. Till sist tystnar jag och hon somnar…

Det var en lørdag aften – dansk folkvisa

Det var en lørdag aften, jeg sad og vented dig.
Du loved mig at komme vist, men kom dog ej til mig!

Jeg lade mig på sengen og græd så bitterlig.
Og hver en gang, at døren gik, jeg troede, det var dig.

Jeg stod op søndag morgen og flettede mit hår.
Så gik jeg mig til kirken hen og om den kirkegård.

Men du kom ej til kirke og ej i kirken ind.
For du har fået en anden kær og slaget mig af sind.

Jeg gik mig hjem så ene henad den kirkesti.
Og hvert et spor, på stien var, der faldt min tåre i.

De røde bånd og skønne, som du engang mig gav.
Dem bærer jeg ret aldrig mer, jeg stunder til min grav.

Hvor kan man plukke roser, hvor ingen roser gror?
Hvor kan man finde kærlighed, hvor kærlighed ej bor?

Jeg vilde roser plukke, jeg plukker ingen fler.
Jeg elsked dig så inderlig, jeg elsker aldrig mer.

Här är en riktigt fin blogg skriven av gestaltterapeuten Emma Feigenberg:
Allt handlar om dig.
Jag önskar jag kunde skriva som hon och beskriva livets nyanser som hon. Nå, vi gör olika saker och det kan jag acceptera. Hon gör annat med: regressioner, meditationer, taktil massage.

Idag är en mulen dag ute. Jag har en lång sovmorgon. Te på sängkanten. Ingen brådska upp. Ikväll kommer lilla barnbarnet och sover över och i morgon har vi massor av tid att leka och prata och vara tillsammans. Lyckliga jag, som har det så bra!
Här är en bild av elefantberget, från promenaden för en vecka sen.

Jag längtar efter att läsa. I måndags på sjukhuset började jag läsa Fogelströms ”Mina drömmars stad”. Det var måååånga år sedan jag läste den sist. Den var passande för jag var ju på Söder. Men sen kom jag av mig.

Idag tog jag fram ”Vem ska trösta Knyttet?” av Tove Jansson. Vilken underbar bok det är. Den är skriven med skrivstil, rätt lik den jag lärde mig på 1960-talet, Gud hur gammal är jag! och med rimmande meningar. Lagom lite att läsa och härliga stora bilder att fördjupa sig i. Hur stämmer texten med bilderna? Var är hemulerna? Homsan? Dronten? Var är blinin med hallonsylt och smör? Farligheterna? Färgerna? Gemenskapen? Livet? Mumriken med sin flöjt behöver ingen kappsäck och trånga skor, för ”en sång är bättre än en kappsäck ifall vägen är för lång.”
Hur vaknar Knyttets vilja till förändring? Och hur slutar den? Jo, ”…och sen levde de lyckliga i alla sina dagar… SLUT”
Det finns mycket att upptäcka i en bok för barn. Eller kanske mest för vuxna? Tja, det spelar ingen roll. Muminvärlden finns till för alla. Där finns mycket visdom om livet.

Jag var på Hotell Sös idag.

Alla var hur snälla och hjälpsamma som helst. På eftermiddagen såg jag solnedgången över stan. Vackert!

Jag åkte rullstol ner till entrén framåt kvällen och sen taxi hem till dörren.
Jag fick för starka smärtstillande – tanken var god – och jag vaknade i natt med biverkningar och mådde hur illa som helst ända tills nyss vid 15-tiden.
Vad är bra att börja äta när magen är helt tom? Fyra chokladbitar gick ner. Fil. Flingor. Bara det börjar på F… Nu tar jag det lugnt igen ett tag med ätandet.
Jag är tacksam för att vi har en god sjukvård, som oftast fungerar. Jag är glad för att jag kan gå. Och börja äta.

Flyttar inte alla svanar söderut till vintern? Hur ska dessa hära klara sig i denna ångermanländska sjö?