Idag var jag i kyrkan och sjöng i min kör. Verkligen roligt att sjunga där i min kyrka. Och dessutom på änglarnas dag, 29 september, Den helige Sankt Mikaels dag. Ängel = Angelas dag likaså.
Vi sjöng ”Änglarna sjunger i himlen” psalm 333. Den är verkligen fin och passande i kyrkan vars fönster ser ut som änglar.
Förr i tiden var just den här helgen den dagen då tjänstefolket kunde flytta, vara lediga och byta arbetsställe. En helg för fest och förlovningar. Nå, jag har varken flyttat eller förlovat mig. Jag bor kvar där jag bor ett tag till och jobbar kvar där jag jobbar med. Förlovningarnas tid är förbi för min del med.
Nu går vi in i hösten med alla fina färger och med fåglarna i mitt fönster, idag var både den enbente honan där och alla hennes talgoxevänner, en blåmes, en nötväcka och ett par hackspettar där. De är roliga att titta på. Det gäller att hitta det som lyser upp i tillvaron, i det kommande höstmörkret.

Änglarna sjunger i himlen. Halleluja.
Glädjen blir stor när Guds Ande väcker och styrker vår tro.
Halleluja, halleluja, halleluja, halleluja.

Text och musik av P D Sosa 1980. Översatt av Britt G Hallqvist 1984.

Idag är en helledig dag, helt utan planer och avtal. Ingen körhelg, ingen fikastund, inget jobb med att måla väggar. Bara vara ledig och glida runt i tillvaron som jag vill, om jag vill.
Vill jag det? Nå, något hade jag nog velat av annat. Men jag har inte planerat annat. Eller har jag det? Hm… Nej, inget bestämt helt och hållet.
I vilket fall som helst behöver jag tvätta. Kan behöva rota runt i mina saker jag har tagit hem från skolan med. Eftersom jag inte arbetar med lekarbete denna terminen, passar det bra att ha allt hemma och låta sakerna få bli tvättade och omskötta och vad som nu kan behövas. Och så rensa i målarskåpet och bära ner återvinningssaker till bilen. Ju mer jag slänger, desto lättare blir det. Och det är hög tid att göra det nu. Ut med det gamla och in med… ingenting. Bara en ny matta till mitt terapirum. Den är tjock och go.
Vad är att vara ledig förresten? Ledig från jobbet ja. Ledig från jobb hemma, nej.
Det finns alltid något att göra. Så är det. Men jag rår mig själv idag och det är himla skönt att känna den friheten. Bara göra det jag vill, om jag vill. Tack för såna dagar. Tack lördag.

Det har verkligen varit en fantastisk sommar. En riktig badsommar. Tänk att jag badade i sjön så sent som nionde september och det var en riktig långsimning jag gjorde då i nedre Rudan. Nu är höstregnet här och kylan börjar äga natten och morgonen. Tur att jag har min fleecetröja och jacka, stövlar och paraply. Inte vill jag frysa och bli blöt.

Utanför mitt fönster kommer varje morgon ett talgoxepar och vill ha mat. Honan tar mat ur min hand. Hon har också flugit in och satt sig på sängänden. Det är inte så bra kanske, men otroligt spännande. Hannen är räddare och kommer bara och hämtar mat när fönstret är stängt. Ryktet om mat har spritt sig bland fåglarna, nu kommer också en blåmes, några andra talgoxar och ett par pilfinkar. Men de vågar sig bara fram när jag inte syns till.

Idag är jag hemma och ska ner till en doktor på sjukhuset. Ska skrapa bort en liten hudförändring. Bara en leverfläck, något som kallas senil…någonting. Hahaha! inget annat. Och bara för att den kliar när jag blir varm. Jag är tacksam för sjukvården som bryr sig om mig för sånt. Dessutom har jag börjat i en artrosskola. Den är en del i ett forskningsprojekt som heter Bättre Omhändertagande av Artrospatienter, BOA. Efter introduktionen blir det träning tillsammans med gruppen jag går i. Det är precis vad jag behöver. Idag ska jag dit och få mitt träningsprogram. Två gånger i veckan går jag dit en period nu.
Gästrummet är färdigmålat, förutom fönstret och det får jag stå ut med. Det är för mycket som behöver fixas där. Bokhyllorna innehåller nu bara böcker, inga pärmar. Skönt. Jag älskar mina böcker, i alla fall de flesta. Nu vill jag ha tid och ork att läsa dem igen bara… på nya sommarlov och vinterlov, sportlov och påsklov. Och jag fortsätter med utrensningen. Inte är det lätt att kasta gamla papper. Jag är en ekorre ju! Och vid ytterdörren samlar jag det som ska slängas eller sparas i källaren.

Nu är det dags att gå ner till sjukhuset. Är jag orolig? Lite spänning börjar kännas nu. Andas! Gå ner dit i regnet eller cykla? Ta bilen? Hoppas allt går bra vilket jag än gör. Jag gick ner i regnet. Och ingreppet var snabbt gjort och sprutan kändes bara lite.
Nu vila innan nästa punkt på dagsprogrammet. Och dags att äta frukost med. NU är jag hungrig!

Jag har börjat i kyrkokören igen. Inget inhopp. Inget tillfälligt. Nu är jag med helt och fullt. Men vad har jag gett mig in i? Inlärningstakten är hög och hahaha… noterna är som små myror i notboken. Vi ska sjunga Mozarts Requiem till allhelgonasöndag i november. Jag har ingen aning om hur det här ska gå till. Jag hinner inte både läsa noterna och sjunga latinet och hålla takten. Och allt ska in i kropp och huvud. Bara låta musiken skölja över mig. Och öva, öva, öva.

Det är dags att måla väggarna i gästrummet. Tapeten är ganska fin, men passar inte ihop med golvet och det är lite fläckar på den.
Nu vill jag ha en varmare ton i rummet och ska se om en beige färg kan bli bättre mot det vita taket och kastanjebruna golvet. Jag tänker måla en vit kant upp mot taket och ner i hörnen. Jag vill i alla fall testa och ser om det går.
Igår tömde jag en bokhylla och flyttade möbler. Idag har jag köpt färg och satt silikon i sprickor uppe i kanten mellan tak och vägg. Lös tapet har jag klistrat på igen. Det finns ingen garanti dock, för att tapeten ska klara en målning. Bara att hålla tummarna för att det ska gå!
Jag tar ett steg i taget. Bara att stå på stegen är en utmaning. Att måla tapet har jag nästan aldrig gjort. Måla har jag däremot gjort mycket. Men nu var det länge sen jag rollade. Bara att gå på. Ta ett steg i taget. Även små steg leder framåt, som tur är.
Tre av väggarna är ganska enkla att nå. Men den fjärde väggen är en utmaning. Så många böcker att flytta ur fyra bokhyllor. Oj oj oj. Får se om jag kommer dit. Det är inte helt säkert. Ingenting är säkert. Så mycket vet jag.