Jag var på en spelmansstämma en stund igår, med lilla barnbarnet. Vi gick till visstugan. Där ledde Monica Söderberg sångstunden. Flera av sångerna var nya för mig, men några väckte gamla minnen. Och så finns ju alla dessa varianter på samma tema och melodier…
Här är en som jag antagligen lärde mig som kanon i skolan på 1960-talet. Men vem har gjort den? Ingen av oss visste. Antagligen inte någon traditionell sång, vad jag tror.

Mamma jag är inte mätt! Vill du ge mig än en plätt?
Frasig plätt, frasig plätt, mamma jag är inte mätt.

Om du ger mig lite till, ska jag göra vad du vill.
Borsta skor, borsta skor. Sy en kolt åt lillebror.

Och så i variantversionen på andra versen, som Monica lärde ut:

Om du ger mig en plätt till, ska jag göra vad du vill!
Borsta skor, borsta skor. Vara snäll mot lillebror.

Och här på bilden är en spelman från Kalix, möjligen Överkalix. Han sa: ”Nu ska jag spela en låt söderifrån…” Och det är ju typ nästan alla.

Jag tittade på programmet om Kjell Alinge på tv ikväll och de spelade en snutt av den här låten där. Jag blev påmind om den och minns att jag gillar den suggestiva tonen i melodin, stämmorna och gitarrkompet. Bra låt, även om jag inte direkt är någon tekniknörd.

Blinkar Blå av Adolphson och Falk

På panelen ser jag lamporna som lyser.
Processens steg står under min kontroll.
Jag håller ögonen på datorns analyser.
Här har ovissheten spelat ut sin roll.

Kontrollen blinkar blå,
en signal för det säkra.
Kontrollen blinkar blå,
då är allt som det ska.
Om skärmen är normal
finns inga skäl att tveka.
När kontrollen blinkar blå,
då är allt som det ska.

Men i nattens tysta timmar har jag undrat
vad som händer där tekniken inte ser,
vad som döljer sig i tujaträdens skugga.
Och jag känner oron växa mer och mer.

Men kontrollen blinkar blå …

Men det finns frågor datorn inte kan besvara,
signaler som jag inte kan förstå.
Det finns så mycket som vi inte kan förklara.
Det finns krafter som vi aldrig kan rå på.

Kontrollen blinkar blå …

Är det inte konstigt?
– Jag kommer upp mycket lättare på morgonen om solen lyser!
– Jag svarar mycket bättre på beröm, än på klander!
– Jag älskar mitt norrländska hus.
– Jag tycker om värme, men älskar att bada i sjö, älv och hav – och tänk att vatten kan kännas så mjukt och lent och som en extra hud!
– Också på sommaren kan en brasa i kaminen vara så mysig att titta på.
– Kedjan på motorsågen behöver slipas ofta för att såga som smör i solsken.
– Jag trodde att en självgående gräsklippare skulle vara så mycket lättare att köra med, än en som jag själv puttar och drar i. Men ack nej.
– Sommaren börjar gå mot sitt slut och mörkret kommer tidigare på kvällarna.
– Det är en konst att kunna släppa taget om det som är. Vem kan? Inte jag. Sommaren får gärna fortsätta med bad, glass och lätta kläder ett bra tag till.
– Jag kan blunda och låtsas att jag är där jag vill vara. Till tröst ibland.
– Och det var bara jag som visste att det låg så många gatstenar nergrävda i gräsmattan.
Är det inte konstigt, säg? Jo!

En gång spelade jag den här tillsammans med en vän, på en avslutningskväll på en kurs. Den är så vacker, som droppar mot jorden. Spiegel im Spiegel av Arvo Pärt.

Jag tror jag aldrig har varit här på landet och plockat så mycket hallon som nu. Det bara dräller av dem. Och så fort jag har plockat dem och tittar dit igen, så finns det lika mycket där igen. Och ändå har jag tagit bort en massa vildhallonsnår förra året, så det är verkligen märkligt. Det kan ha att göra med värmeböljan i maj och den ganska soliga och varma sommaren, bären har mognat tidigare. Och på ett ställe växer hallonen ända uppe i träden. Jag fick sträcka mig uppåt för att plocka dem. Nu kokar jag sylt och bakar och äter hallon för fullt.
Flädern har blommat med ungefär 20 blommor, fast några i taget. Jag har samlat och lagt dem i en påse i frysen och igår gjorde jag en halv sats flädersaft. Hoppas det kommer smaka fläder och inte bara citron. Återstår att se om några dagar.
Krusbären är plockade, men vad ska jag göra med dem? Jag får fundera på saken.
Svarta vinbären likaså. Jag har så mycket sylt kvar från förra året. Det blir nog saft av dem vad det lider.
Blåbären blev tagna av någon innan jag hann plocka. Som tur är har jag ett till ställe, så jag fick en halvliter att äta till frukostfilen i alla fall. Men jag vill ut i skogen och plocka mer. Hittar jag något bra blåbärsställe månntro? Jodå! Blåbär är nog det godaste bäret av alla. Skvallerbär, säger min granne. Jag tar med lilla plastpallen till skogen nästa gång, att sitta på.
Kvar att plocka är röda och vita vinbär. Om nu inte de vita vinbärsbuskarna är nedtrampade vid trädfällningen.
Jordgubbar har jag ätit av allteftersom, inget är sparat. Helt okej med njutning i stunden av varma goda söta bär.
Rabarbern skördade jag redan i juni, de ska bli goda pajer till vintern.
Det har verkligen varit en fest att plocka allt i år. Jag har haft både tid och ork och ett lugn i mig. Jag har det som bäst när plockningen blir en meditation. Jag har inget bråttom med något husprojekt i år. Skönt att gå här och drälla och plocka mina bär. Det är en rikedom jag njuter av.