Dagens betraktelseord är UPPRÄTTELSE.
Jag blir så berörd av att höra om denna 17-åriga flicka som blivit utsatt för fysiska och psykiska sexuella kränkningar sedan hon var 9 år. Hon önskade gärningsmannen att sitta i fängelse i lika många år som han kränkt henne, som en upprättelse. Så blev det. Och så skulle han betala henne 350.000 kr i skadestånd. Det räcker inte. 3,5 miljoner skulle inte heller räcka. Men det vore en bit på väg.
Upprättelse, rätad uppåt igen, få sin rätt tillbaka. Ett viktigt ord. En viktig handling.

56 nätter räknar jag strax ut att det blir med fram till semestern. Dagarna går an när jag har mycket annat att hålla på med. Och nätterna går an för att jag är trött. Däremellan i pauserna är det stundtals svårare att härda ut. En del av mig är avstängd. En annan del är på ett automatläge och fungerar hjälpligt. En del av mig har dött. Ytterligare en del känns ny, nyfiken och levande. Väldigt blandat alltså.
Nätterna. Sovtid. Skrivtid. Tänktid. Lyssna på podcastertid. Drömtid. Ha-ont-i-kroppen-tid. Vakna-upp-på-natten-tid. Somna-om-tid. Ensamtid. Fundera-och sakna-tid. Vilotid. Ja, allt som jag inte har fokus till att göra på dagen, det finns i bästa fall på natten. Allt det där är viktiga saker. Jag skulle inte vilja vara utan min nattid.
Ibland somnar jag tidigt. Då vaknar jag tidigt med. Redan före midnatt ibland. Då känns det som en gåva att veta att jag har hela resten av natten på mig att drömma på. Och sen vaknar jag ofta vid 3-tiden. Det kunde jag gärna slippa, ofta har jag ont i benen då. Och sen vaknar jag oftast vid halv 6. Innan klockan ringer. Svårt att somna om då. Orkar inte heller gå upp. Det tar två timmar för mig att komma upp på morgonen.
Natten är en tid att räkna stjärnor i. Att bara vara i. I bästa fall finns ingen morgondag, då tiden stannat. Då finns bara mörkret och himlen. 56 nätter.

Sista arbetsveckan i april börjar idag. Och då är det bara åtta veckor kvar till semestern räknar jag snabbt ut. Oj, vad mycket jag ska ha gjort innan dess… alla utvecklingssamtal och papper skrivna, möten, möten, möten på jobbet. En resa till Danmark till sommarfest, en resa till Norrland, en resa till västkusten, en resa till Danmark igen. Terapier, en föreläsning om mindfulness på Gestaltakademin, terapicafé, måla lister, tandläkarbesök. Det verkar inte bli så mycket tid att ligga på soffan då.
Jag är ändå mest glad över att jag har saker att sysselsätta mig med. Bra saker. Det vore värre att inte ha något alls att se fram emot. Bara jag har med mig själv i allt så ska det nog gå bra.
Då så. Bara att sätta igång med allt då. Nya veckan. En dag i taget. 56 dagar. Andas. Ät frukost. Nu.