Jag var på Armémuseum och åt lunchbuffé idag med min käre vän. Oj, vad vi åt. Jag tror inte jag kommer bli hungrig igen!
Jag är befriad från att måla lister i morgon. Ändå behöver jag nog måla något. Jag tror att jag kan behöva måla av mig lite. Som egenterapi. Vattenfärgerna står framme i köket. Kommer jag nå dit månntro? Måla först och ordna med papper sen? Eller vara duktig och jobba med kontoret först och som belöning få måla sen?
Nu går jag ut i köket och…. ja, vad….

Ja, så TRÖTT är jag. Inte sover jag särskilt länge på morgonen heller, fast jag kunde ha sovmorgon till tio. Känner mig som en zoombie än så länge, inte heller vaken. Än.
Jag har målat tavlor med mina elever i skolan den här veckan, vad är det som hindrar att jag fortsätter att måla hemma? Inget såklart, det är bara att komma på tanken som är svår. Jag fick den nu, att vara i det avkopplande måleriet är faktiskt riktigt skönt. Och inspirerad av en vän på facebook, kanske jag gör det sen då.
Inte behöver jag sortera papper och tidningar. De ligger så bra där de ligger.
Bara deklarationspappren behöver tas om hand först, så är det lugnt med det.
Idag ska jag in till stan och äta lunch med en kär vän. Solen skiner. Temperaturen höjs varje timme. Lämnar bilen hemma. Tar med en bok på tåget in till stan. Vilken? Hm…