Nyfiken? Inte särskilt.

Jag har kommit på att jag inte är särskilt nyfiken av mig. Jag har ett motstånd mot att prova nya saker. Jag väntar tills rätt stund infinner sig. Och det kan dröja flera månader ibland eller år till och med. Sedan blir jag fast eller inte. Då har jag svårt att släppa istället.
Nu har jag bäddat i nya sängen. Jag har krupit ner under täcket. Jag skriver på datorn. Viktigt att vi harmonierar här, min dator och jag.
Nu dröjde det bara tre dagar innan jag tog mig hit. Kanske blir jag mer nyfiken nu när jag är mer uppmärksam på hur jag är. Är det en bra lässäng? Sudokusäng? Sovsäng? Får se i morgon. Godnatt.

Bättre.

Tack och lov att jag att jag får kunnig hjälp med tvisten. Jag skulle inte orka hålla på min rätt annars. Och tacksam är jag för att ha fått bytt till vinterdäck idag, med alla minusgrader och frost i morse. Jag skulle inte ha vågat köra till jobbet annars. Och bildörren gick upp med hjälp av nyckeln. Jag slapp krypa in från fel håll. Och tandläkaren och sköterskan är så jätterara med mig. Och jag använder mig av min förmåga att deflektera där. Bra att ha!
Och vad mer? Nå, det räcker väl.
I morgon kommer min son hem några dagar. Hurra! Kisse är så fin och mår bra. Det tackar jag också för. Han är ett troget sällskap.
Bäst att städa lite. Vädra i sovrummet. Inte har jag invigt sängen än. Den luktar starkt fortfarande. Kanske i morgon då?