Jag fick upp en gran till oss idag. Hurra! Mina gäster fixade den i sista stund. De ville tydligen också ha en gran, visade det sig. Bra! Jag har sågat och satt den i julgransfotenfoten. Klä den? Ja, det blir morgondagens utmaning. För vem? Inte för mig i alla fall. Jag är fortfarande sjuk. Fyra friska fränder ska väl kunna det. Något har de väl lärt sig när de växte upp, det är jag säker på.

Finns det ork i mig att göra något till i morgon? Idag? Skura golv? Ringa och vara arg på fastighetsskötarfirman, som inte meddelar mig vad de gör? Be Micke att hämta upp bordet från källaren och sätta ihop det fast han inte gillar sånt? Jo då! Jag klarar det. Fast jag mår inte bra av det. Det var inte så här dagarna före julafton skulle vara. Jag ville också pyssla och städa och fixa och ha mysigt. Jag älskar det. Och nu? Vara svag, orkeslös och sjuk. Det som jag avskyr. Vara behövande. Känna mig ensam. Allt på en gång. Vilken utmaning för mig. Nå, det blir en jul här med. På något sätt. Fast utan gran. Vad är väl en gran till jul? Alldeles underbar!

Vaknar tidigt. Har så ont. Svårt att svälja. Illröd i halsen. Vill inte prata. Till jul. Typiskt. Ingen matglädje här inte. Och ingen värme i tre element. Kaaaaallt!
Vad finns för glädje då? Märkligt nog på Facebook. Kul att läsa om andra, skriva till andra. Som tidsfördriv och nöje. Jag glömmer mig en stund.
Min enda önskningar nu är att mina gäster som bor här inte blir sjuka. Att jag snart får slippa ha så attans ont. Värme. Annorlunda julönskningar med andra ord. Allt är relativt.

Nix, fick inte göra halsprov på vårdcentralen. Får fortsätta liiiiiiida! Och lät kisse lida med… glömde honom ute på balkongen i natt. Kan du förlåta mig lilla kisse?